Ni är många som undrat, frågat och bett om förtydligande inlägg om Casall kompressionstights. Hur funkar de? Är de bra? Och på lunchen när jag var ute på en powerwalk kändes det faktiskt lite mildare i luften så snart är det dags att packa ihop vintertightsen för tunnare versioner.

Kompressionstightsen från Casall har egentligen produktnamnet ”Ergonomic support tights” och är gjorda i 2 olika stretchmaterial. De har paneler i stum powerstretch bak, över magen och i sidpanelen för extra ”shaping” och support. Den stumma supporten fungerar alltså som en stötdämpare för muskler och leder och är tänkt att minska tiden det tar för musklerna att återhämta sig efter fysisk aktivitet.

Tightsen har för övrigt en ficka för nycklar eller pengar där bak, blixtlås med reflekterande ”tejp” på baksida ben, dragsko på insidan av midjan och bra fukthantering – enligt Casall själva. Tightsen finns i svart färg i storlek 34-44 och kostar runt 990 kronor.

Jag har sprungit med tightsen ett gäng gånger, även om det var ett tag sedan nu eftersom en massa härliga minusgrader kylslagit oss. Och JA – tightsen formar verkligen rumpan något fenomenalt. Så full poäng för ”shaping”-effekten. De stumma panelerna ligger nämligen under rumpan och trycker upp den. Jag svär också på att mina lår fick ett mindre omfång tightsen eftersom det är rätt mycket ”shaping” och support här med.

Vad gäller återhämtningsdelen och själva praktiska funktionen har jag inte så mycket att säga annat än man kan likna tightsen vid en riktigt bra sport-bh som håller fast bysten. Tightsen håller liksom fast benen och gör det behagligt att springa. Jag upplevde mina ben som fastare. Däremot är jag tveksam om jag vid dessa tillfällen sprang snabbare och jag har heller ingen aning om hur återhämtningen förändrades för mina muskler. Jag håller med Casall om att fukttransporten är bra, men det känner man nästan på en gång på materialet: tightsen är glansiga och känns väldigt hi-tech och jag har svårt att ens tänka mig att dessa blir blöta i tvätten…

Finns det något negativt att säga om tightsen? Tja, det är ett projekt i sig att ta på sig dem. Jag har samma storlek i dessa tights som i mina andra Casallkläder och undrade först om dessa tights var små i storleken eftersom de var så jäklans tighta. Men nä, de ska vara så. Det är trots allt kompression vi snackar om. Tänk dig hur det är att sätta på sig ett par kroppsformande strumpbyxor. Ungefär så är det att trä på sig tightsen. Men sedan sitter de utan att klämma så att de gör ont.

Vad jag själv upptäckt att jag måste vara extra noga med är att dra upp dem tillräckligt. Jag kan inte ha dessa tights lite nonchalant på höften för då kasar de ner när jag springer.

Kompressionstightsen ligger för närvarande prydligt ihopvikta i min garderob. När det blir något mildare ska jag sätta på mig dem igen och ta en längre runda med dem.

Och för att förtydliga: i början av höstan skrev jag detta inlägget om Casall. Casall gillade min blogg och mitt tänk och jag fick därför välja ut några favoriter från deras sortiment. Jag blev jätteglad och valde ut några överdelar och några underdelar som jag under hösten delvis har tränat i, och delvis har bott i – utan löfte om att jag skulle skriva om dem mer än jag skrev om andra plagg i min garderob. Kompressionstightsen var ett av de plagg som jag valde ut.

Såhär ser produktbilden ut för kompressionstightsen

Såhär ser tightsen ut på en sprallig modell

Såhär ser tightsen ut på mig

Jag tog mig en sväng förbi Träningskompaniet vid Sveaplan tidigare idag och köpte mig en kalipertång för 150 pix. Jag har varit där vid 2 tillfällen och jag gillar personalen. De är service minded och de bjuder på humor, till skillnad från Budo Fitness som jag inte alls gillar. Killen i kassan sa att jag såg bra ut på mitt körkort och det är klart: det togs när jag var ung och snygg och knappt 20 år fyllda. Men han sa också att livet börjar vid 45 vilket är tur för då har jag något att se fram emot – även om jag har rätt många år kvar tills jag fyller den partyåldern.

Kalipern jag köpte är förmodligen ingen högkvalitetsgrej. När jag gjort kalipermätningar hos min PT har den i alla fall inte varit av plast (som den jag köpte nu). Men sak samma – jag är medveten om att jag måste ta min egengjorda kalipermätning med rätt stora nypor salt. Men, det där med osäkerheten och saltet blir ju inte precis bättre när det står att man ska ta ett grepp kring ”fettet” som är 2.5 – 3 inches brett. Hallå instruktionsboken, bestäm dig – det kan bli rätt stor variation det där!

Efter att ha gjort typ 5 mätningar på varje ställe (lår, midja/höft och gäddhäng) kom jag fram till en fettprocent som råkade hamna mittimellan min allra första mätning som jag gjorde hos min dåvarande PT för ett år sedan (då jag vägde som mest) och den mätning som jag gjorde i våras (efter min intensiva PT-period) och det är rätt logiskt – jag har nämligen lyckats gå upp rätt många kilon sedan månadsskiftet oktober november. Easy come easy go, I hope!

Kalipertång

Samma hotell, ny ägare. Copperhill Mountain Lodge ägs nu av Choice och det mesta är sig likt. De snygga guldtomtarna från förra året har sprayats svarta och jag önskar mig en sådan hemma i min lägenhet.

Det mesta är också sig likt vad gäller servicen. Det funkar inte att ha ett femstjärningt lyxhotell med servitörer som knappt är torra bakom öronen och som fortfarande glömmer smöret efter andra påpekandet, som serverar kylskåpskallt rött vin med orden ”det har nog fått bra temperatur lagom till varmrätten”. Dessutom missade städpersonalen att tömma papperskorgen innan vi fick rummet. Den var full med ölburkar. Och i diskmaskinen stod använda kaffekoppar.

Men jag gillar dubbelduschen med regnvattenmunstycke från taket. Jag gillar de galet mjuka sängarna med lena täcken. Jag gillar känslan och atmosfären och hade jag varit en kaffedrickare så hade jag gillat Nespressomaskinen på rummet. Eller sviten som vi lyckats uppgradera oss till eftersom det blev något knas med bokningen.

Hotellgymmet är okej. Scandics nyfixade gym äger rätt så rejält vad gäller min erfarenhet av hotellgym!