Läste Blossom Magazine för första gången på stranden igår. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.

För det första är det ingen träningstidning och det måste jag påminna mig om. Det är en hälsotidning. Och jag köper hellre ett nummer av Blossom än ett nummer av Amelia eller vad det nu kan vara – om jag vill läsa en tidning som inte är en ren träningstidning.

Det som var bäst i detta nummer var ledaren. Den första kolumnen var riktigt bra, i den andra kolumnen gick det till överdrift. Texterna var i övrigt bra skrivna med undantag av en skribent som återkommande skrev som om det vore mail till en kompis. Jag gillar en personlig touch men inte på bekostnad av seriositeten. Sådant språk passar sig bättre i tal och på bloggar.

I övrigt ogillar jag starkt när träningsmode ska stylas som om det vore streetmode. Det känns inte alls trovärdigt att klättra uppför en badstege iförd våtdräkt, en massa armband och en klocka som inte ser ut att tåla vatten. Visst, jag fattar att det ska vara inspiration men ändå. Det känns inte trovärdigt.

Annars gillade jag nog tidningen och det är kul att det finns bra alternativ till de vanliga Amelia & Co. Men jag saknar fortfarande fler bra träningstidningar.

Vad tycker ni om Blossom Magazine?

Jag har varit och dansat (tränat?) Zumba och det överträffade mina förväntningar redan från början. Första låten att dundra ut genom högtalarna var Shakiras Waka Waka och den låten är jag alldeles nyförälskad i.

Zumba är inte intervalljobbigt men i allra högsta grad svettigt! Muskelmässigt kände jag redan genom halva klassen att det tog i magen. Det är mycket mag- och höftvridningar och det känns!

De två instruktörerna som ledde klassen på Form gjorde det grymt bra. De skulle kunna sätta tänderna i en Piloxing-klass och göra det med bravur om man ser till sättet att instruera.

Att Zumba är en populär nyhet är det inget snack om. Salen var fullsmockad trots att solen sken utanför. Många av oss solskenslog inombords. Det roligaste med danspass (typ det enda roliga har jag tyckt hitills) är att deltagarna är så snyggt klädda med annorlunda träningskläder, snygga linnen och fullt med färg. Jag var inte sämre jag! Träningskläderna för kvällen gick i knallrosa (skor), klarblått (byxor) och lila (tröja).

Jag kan absolut tänka mig att köra Zumba i fortsättningen, främst som mittimellan pass eller återhämtning mellan tuffare träning.

Lyssna in låten här för originalversionen. På passet gissar jag att vi körde en någon remixad variant.

En av de mardrömmar jag minns mest handlade om att jag tappade alla tänder i min mun. Det var hemskt. Dålig munhälsa ger mig fortfarande ångest och för egen del väljer jag hellre ”snygga tänder” än en ”snygg kropp”. Därför såg jag fram emot frukosten på Clarion Sign som Oral B bjudit in till: munhälsa är en viktig del av min hälsa.

Vi började med att äta frukost och fick sedan borsta tänderna. Den övre tandraden borstade vi med en eltandborste från Oral B och den undre tandraden borstade vi med vanlig tandborste. Sedan fick vi suga på en sådär där röd tablett som avslöjar de orenheter som fortfarande finns kvar i munnen. Övre tandraden var rätt okej men den nedre var rätt rosa. För att inte tala om tungan! Där gömmer sig en hel del orenheter.

Eltandborsten vann en självklar seger över den manuella tandborsten. Dessutom var tandhygienisten från Oral B noga med att påpeka att med eltandborsten var det inte lika lätt att åsamka skador på tandköttet som med manuella borsten.

Eftersom vi bara testade en tandborste så vet jag inte hur den står sig i konkurrensen med andra borstar. Jag har sedan tidigare en eltandborste från Philips (Sonicare) men Oral B känns lite vassare. Dessutom medföljer ett jäkligt praktiskt fodral som rymmer både skaft och borstar. Det finns också en liten manick som klockar dig när du borstar och efter 2 minuter visas en glad gubbe. 2 minuter är tiden som rekommenderas vid tandborstning – men i snitt borstar vi bara 46 sekunder!

Jag har sedan tidigare haft tandställning (fast den tiden minns jag knappt nu) och har fortfarande en tråd på baksidan av tänderna som ska hålla dem på plats. Jag försöker göra det till en vana att gå till tandläkaren en gång i halvåret. Mest för att ta bort tandsten. Några hål har jag aldrig haft men däremot har jag lätt för att samla på mig tandsten oavsett hur mycket jag borstar tänderna. Istället för tandtråd (som jag inte kan använda på grund av tråden på baksidan av tänderna) använder jag tandstickor som gör rent där det är svårt att komma åt.

När jag växte upp gick jag hos folktandvården men de kan glömma mina besök nuförtiden. Jag har många minnen från tandsköterskor med dåligt humör. De senaste åren har jag gått till Mälarkliniken och det kan jag varmt rekommendera. Att gå till tandläkaren ska vara en positiv upplevelse, ungefär som att gå till hårfrisören eller ett spa. Annars vill man ju inte gå dit!