Det går inga bussar i Stockholm och för min del är det lika bra. Nu har jag inget annat val än att gå till jobbet. Eller jo, tunnelbana finns det ju, men jag gillar verkligen inte att åka tunnelbana. Jag blir alldeles för stressad av att stå i underjorden och vänta i 7 minuter på nästa tåg och inte ha någonting alls intressant att titta på än att läsa fördummande gratistidningar. Dessutom funkar inte min radio i underjorden. Nä, jag har som sagt inget annat val än att gå till och från jobbet. Perfekt. Jag sparar pengar eftersom jag inte heller har någon jäkla SL-remsa. Tack alla chaffissar för att jag får lite vardagsmotion! Jag tycker synd om Nacka- och Värmdöborna. De har några mil att promenixa till sina jobb i stan…

Jag tycker även att ”sommartidtabell” borde betyda sommarpris eftersom det inte är lika många avgångar som vanligt.

Om jag får tycka fler saker så tror jag inte att vägavgifter och bensinskatter är vad som får människor att åka kommunalt. Istället borde man satsa på att göra kollektivtrafiken mer attraktiv. Det är vad som skulle få mig att byta helt och hållet. >

Det har varit mycket nu. Och lite. Lite träning för att mycket annat kommit i vägen. Men det spelar ingen roll vad som kommer i vägen. Även om det består av bröllopsfest med fördrink x 2, glas med vin x 4, avec (bara en – jag är inte så mycket för avecer), drink x 3. När klockan slog halv fyra på morgonen tyckte jag att det var en bra idé att promenera halvmilen hem i gryningen.

Idag är det varken mycket eller lite. Idag är det backträningsdag. Jag ska bara dricka några glas vatten först… (och så ska jag övertala grabben. Han gnäller om sitt huvud…)

Här står vi med fördrink nummer 1 i handen…

Festens anledning: en kärleksförklaring

Vätskepaus!

Klockan är runt 5 på morgonen.
Jag befinner mig på en landsväg i Halland.
Och jag är ganska nöjd med att gå den där halvmilen hem.
(Grabben klagar inte så mycket han heller)

Vi hittade en ny kompis i gryningen.

>

En av styrketräningstopparna kom helt otippat idag.

Träning efter jobbet

Det var bara till att börja knata när klockan slog 16.30 och jag beslöt mig för att lämna jobbet enligt ordinarie arbetstid trots att jag har tokmycket att göra. Eftersom jag inte har något SL-kort är det just nu fötterna som bär mig framåt. Från Stadshagen till SATS Regeringsgatan.

Fridhemsplanskorsningen var knökad som vanligt. På Fleminggatan hände inget spännande annat än en grupp poliser undrade hur det stod till med en gubbe på lyset. Det kändes som om jag var tvungen att passera oändligt många övergångsställen vid Kungsgatan/Vasagatan men när jag svängde upp på Regeringsgatan var det skönt att ta sig fram till fots. Här var det kaos. Trafiken stod helt stilla eftersom trafikljusen vid Drottning(gå)gatan var ur funktion och bilarna bara hade ett enda körfält. Det kan bara gå på ett sätt: käpprätt åt skogen. Det enda som var lite irriterande var allt tutande som gör ont i öronen. Men snart svängde jag höger in på Regeringsgatan och kunde kliva ner i SATS-källaren.

Nilla satt redan i en fåtölj och väntade. Efter en banan var vi redo att köra styrketräning: bröst, biceps och axlar!

Jag kunde redan med en gång konstatera att jag tokgillar SATS Regeringsgatan styrketräningsutbud. Det är förhållandevis gott om plats, det känns inte alltför källaraktigt och det är ganska fräscht. Dessutom är jag stark på SATS Regeringsgatan!

Vi började med bänkpress i maskin (liggandes) som variation på vår vanliga bänkpress med stång. Vikten höjdes gång på gång tills jag kände mig ganska nöjd på lite drygt 30 kilo (personbästa) efter några set. Sedan pec decs – också dessa i maskin (liggandes) som jag förvisso inte kände mig jättestark i, men det har jag förträngt… Bicepscurls med stång: 15 kilo avverkades relativt lätt, likaså 17 kilo… och sedan 20 kilo (också personbästa). Sedan några set hammercurls med hantlar. Sist men inte minst var det dags för axlelträning. Jag hade fått syn på en rolig maskin för ”rotator cuffen” så den testade vi rätt ordentligt och konstaterade att den var tokbra. Sedan körde vi axellyft åt sidan ståendes på balansbräda innan vi konstaterade att vi hade tränat en hel timma och att det fick räcka för idag.

Efter styrketränandet var det bara att knata hemåt igen. Hungern värkte i magen och när jag kommit till slottet började det bränna under fotsulorna. Fötterna tror att de gått mer idag än vad de faktiskt har. Men, de får inte ge upp än. Jag ska ju ut och springa om några timmar!>