Jag börjar tycka att vecka 2 i min periodiserade träningsplanering är ganska tråkig. Jag går mest en massa powerwalks och det känns om att det tar så lång tid. 45 minuter powerwalk känns mycket längre än 45 minuter annan träning!

Jag hade en hurtig dam bakom mig redan från början av min powerwalk. Hon höll ett grymt tempo i snömodden och jag kände hur hon tog rygg på mig. Hela powerwalken igenom fick jag fokusera på att inte tappa mark utan istället dryga ut min ledning. Vid ett tillfälle lekte jag lite med min position och stannade och tog ett kort. Då knatade hon in några metrar så jag fick rivstarta för att hålla täten säker.

Jag vill tacka den hurtiga damen. Tack! Du gjorde så att jag höll tempo med både fötter och armar. Men samtidigt vill jag utropa ett frågetecken kring raska powerwalks som återhämtningsträning. Jag tycker nämligen inte att det är särskilt mycket återhämtning. När jag powerwalkar snabbt känner jag hur det anstränger höfterna ganska mycket och efter en powerwalk kan jag känna mig mör och ganska tom på energi. Jag får alltså inget sprall i benen efter en powerwalk utan skulle snarare behöva vila lite…

Något svettig under mössan gick jag in en sväng på Bokia innan jag kom hem och köpte en bok jag var sugen på: supermat. Jag vill veta så mycket som möjligt om allt det där som jag har ett sug efter: riktighet. Supermat känns som riktiga grejer och det känns väldigt mycket 2010 i mitt liv.

Förra decenniet vann jag ett par bungy pumpstavar inne hos Sporty Spice. Idag testade jag dem för första gången! Stavarna är som ett par vanliga gåstavar, men med en fjäder som gör att det blir som ett litet motstånd när man trycker i staven när man går: en ”sviktande gåstav”. Man kan välja att jobba aktivt med fjädringen eller att i stort sett använda staven som vilken gåstav som helst. På hemsidan liknar de känslan vid att springa på en myr och ja, den är faktiskt liknande (ja jag har testat – jag höll på att tappa en sko i myrarna uppe vid Lillåstugan i Tegefjäll i Åre).

Jag använde mina stavar när jag gick en powerwalk på snöiga Galgberget i Halmstad. Jag hade önskat mig någon slags dubbfunktion längst ner på staven, jag kände att den tappade greppet rätt så ofta när staven var bakom kroppen så det var svårt att ta ut stavrörelsen så som man gör när man åker längd. Jag testade också att springa uppför den branta backen på trekilometersspåret och jäklarns vad jobbigt det var! Med hjälp av stavarna lockas man att springa fortare och ja, då blir det även jobbigare. För egen del tror jag att stavarna kan fungera utmärkt som en övning att få igång mina armar när jag springer (särskit uppför). Dubbelt bra alltså. Men, det blev bara 1 backlöpning idag. Jag var ju ute och gick!

Rundan hamnade slutligen på 80 minuter. Jag tänkte gå 5:an på Galgberget men ännu en gång villade jag bort mig och gick fel och hamnade på 3:an fast åt fel håll och konstaterade att jag gått en knepig cirkel. Jag tycker att pilarna är ibland är konstigt ritade, det visas pilar åt alla möjliga olika håll… men just idag spelade det mindre roll, solen sken och livet lekte och där gick jag och klapprade lite med mina sviktande bungy pumpstavar!

EN bild orkade min mobilkamera med innan den stängde av sig själv…

…så jag tog en inomhus istället. Här är stavarna!

Istället för ett inplanerat lunchspinningpass snörade jag på mig mina guldiga Reebok Easytone och satte på mig min pälsmössa och gick ut. Jäklarns vad länge sedan det var sedan jag gick en powerwalk.

Jag hade min nya träningsmusikspellista för december i öronen och den är grym! Medan jag gick planerade jag upplägg av spinningpass och specifikt hur jag skulle lägga upp varje enskild låt som jag lyssnade på. Det gör jag nästan alltid när jag tränar till egen musik. Nu ska jag bara se till att dela med mig av alla mina färdigkomponerade pass. Vi får väl se vilken gymkedja det blir på, och framförällt när det blir av. För instruktör – ja det ska jag bli!