…och jag har precis varit ute och powerwalkat en sväng. De sista kvällarna har jag varit trött men ändå inte kunnat sova. Jag har haft lite för mycket i tankarna som grott och stört. Att powerwalka eller springa rensar undan tankarna och det kändes skönt och fridfullt att komma in igen. Det var bara det att när jag kom hem öppnade jag den post som kom tidigare idag. Och så blev jag stressad över en försändelse som inte var korrekt och som jag måste ta itu med. Min livsexistens är inte hotad – men den väldigt onödiga we have been here before-felaktigheten triggade min frustration!
För min del blir jag inte negativt stressad när jag har mycket saker att göra. Fullt upp-stressen är en rätt skön ”jag känner att jag lever”-stress. Men det är den där frustrations-stressen som blir negativ. Det är en stress som liksom ligger och trycker och gnager och som känns som när man trycker hårt på gaspedalen fast man inte har någon växel i. Dessutom är det precis den där stressen som gör en tjock. Och med ens så trycker och gnager det lite mer.
