Upp imorse och morgonstreaka en superkort snabbis. Tankarna snurrade i huvudet. Hem till frukosten och snabbrödet sedan igång med datorn för att upptäcka att det kommit så många beställningar på Stora boken om styrketräning att jag snällt frågade Fitness Magazine om jag fick lov att sälja lite mer. Det fick jag. Sedan upp med datorn för vanliga jobbet. Jobba, jobba, jobba. Och sedan lunchtid och ombyte för träning med nya PT:n. Upptäckte att jag inte rakat benen på ett gäng dagar så jag hann med det också innan jag raskt begav mig till SATS. Möttes av en duktig och trevlig PT och ett program som såg ganska snällt ut, men som skördade sitt offer!

Jag kommer att köra med PT:n 2 gånger i veckan. Det känns som ett bra alternativ för mig just nu. Fokus ligger på att gå ner i vikt så vi kommer köra styrketräning med hög intensitet, mycket supersets till exempel. Vi har delat upp kroppen i framsida och baksida, vilket är helt nytt för mig och det ska bli spännande att testa. Fokus är på 12-15 repetitioner och om ett tag kommer vi lägga in mer ren styrketräning och ett extra styrkepass per vecka.

Jag blev rejält trött i benen redan på första övningen: extremdjupa benböj i smith + bröstpress med hantlar. Jag har svårt för benböj i Smith och vill inte lägga på för tung och riskera att tappa magstödet. Rent tekniskt var det lättare att köra på lättare vikter och djupare böj men det tog riktigt jäkligt i benen! Dessutom knakar mina knän varje gång jag passerar 90 grader i böjen vilket inte låter så hälsosamt även om det inte är någon fara. Det är bara lite felkonstruktion i knäna…

Övning nummer två var utfallsgång med hantlar + lyft åt sidan i cabelmaskin. Det var väldigt mycket uftallsgång och jag var redan väldigt trött och än tröttare blev jag. Men PT:n sa hela tiden att detta var sista benövningen och fastän det kändes som om den pågick för evigt så tog det faktiskt slut. Imorgon kommer jag inte kunna gå men i vinter kommer jag i alla fall vara en jäkel på att åka skidor!

Sedan körde vi bröstövning i cc + crunches på boll och höftlyft (magövning) + bicepscurls och efter det hade hela otroliga 60 minuter passerat. Det som såg så snällt ut på pappret bytte hastigt skepnat och blev rätt så elakt. Men det är bra. Det är då det ger resultat!

Nästa PT-tillfälle är på fredag. Det är redan inskrivet i min sprillans nya och väldigt snygga almanacka som jag anpassat helt till mig. Jag har till och med lagt in träningsrutor under varje dag.

Det går utför med mina personliga tränare. Alla bara slutar och jag är jäkligt onöjd. Nu finns det 2 PT:s kvar på SATS i Halmstad och de båda är tjejer. I’m sorry, men jag vill inte ha en tjej-PT*. Jag vill ha en kill-PT! Därför måste jag kolla på andra ställen än SATS Halmstad.

Hösten kommer förmodligen innebära jobb i antingen Stockholm eller Göteborg. Blir det mycket jobbande i Göteborg kommer jag förmodligen bli Sportlife:are också. Men det hjälper inte min PT-satsning just nu. Jag har fortfarande 12 timmar kvar på SATS att utnyttja! Därför vill jag ha era bästa tips på bra personliga tränare på SATS i Göteborg (city). Om du har ett tips får du gärna kortfattat skriva vad det är som gör just denna PT så bra! Jag letar efter en PT som är lagom snäll och lagom tuff och som man kan ha roligt med när man tränar. Ibland är det jobbigt att ha höga krav…

*Ska det vara en tjej-PT så måste hon vara jäkligt tuff. Typ Jillian-tuff! Finns det några sådana?

Jag har fått en del kommentarer om att jag ska skriva hur jag värderade kostnaden för den PT-träning som jag körde ganska intensivt i våras. Det gör jag gärna! Här kommer min något långa utläggning:

Jag har tränat med PT vid flera tillfällen. Bland annat 2 gånger på SATS: på Zenit (Stockholm) och i Halmstad. När jag tränade med PT på Zenit (våren 2006) köpte jag 6 eller 8 timmar. I Halmstad köpte jag 30 timmar (och fick 3 på köpet). Dessa 30 kostade mig runt 12 000 kronor (det är billigare att träna med PT på SATS i småstäderna än i Stockholm…). Det var en stor kostnad – särskilt som jag var tvungen att betala alltihop i förväg. Men jag såg det aldrig riktigt som en kostnad. Jag såg det lite mer som en investering. Och att det antingen kunde bli en dyr investering, eller en billig investering – trots att den faktiska kostnaden var densamma.

Min PT-satsning i våras var ett verktyg i min målsättning att gå ner i vikt. Om jag lyckades gå ner de kilon jag ville med hjälp av PT:n så var PT-kostnaden en billig investering. Att vara nöjd med mig själv är viktigt för mig – och värd alla kostnader i världen. Men – om jag inte lyckades, trots PT, så skulle det bli en dyr investering. Likvärdigt med att slänga pengarna i sjön. Det hade jag gjort förut – med PT:n på Zenit. Den gången gav det mig 0 resultat och jag blev varken starkare eller mer peppad. Trots att dessa 6 PT-timmar kostade mindre än mina senaste 30, så kändes de väldigt dyra i jämförelse.

Att välja PT är svårt. För ja – du ska verkligen VÄLJA! Den personliga kontakten är en viktig framgångsnyckel. Ställ krav och be om en ”test-timme”. Det gjorde jag aldrig med min Zenit-PT. Vi klickade inte alls. Timmarna kändes istället stela och tråkiga. Hon gav inget av sig själv och inspirerade mig aldrig till stordåd. För någon annan hade hon säkert varit en perfekt PT. Men inte för mig. Vi var en dålig kombination.

Med den dåliga erfarenheten i bagaget var jag otroligt skeptisk när jag träffade PT-Fredrik i Halmstad. Som första test-pass körde vi crossfit. Jag höll på att dö. Det var perfekt! PT-Fredrik var lagom. Inte för tuff och inte för snäll. Inte för personlig och inte för avståndstagande. För min del blir jag nervös med en för tuff PT. Jag blir lat med en snäll PT. Jag blir för mycket kompis och bekväm med en för personlig PT. Och likgiltig inför en för avståndstagande PT.

I efterhand visade det sig att PT-Fredrik var mycket mer än bara lagom. Han var jäkligt ambitiös. Förberedde våra pass i salen med en massa redskap och prylar. Svarade på mina mailfrågor närhelst jag skickade dem. Drog över passet några minuter när vi inte hann med det vi skulle. Intresserade sig för mina frågor och letade upp svaren när det jag undrade blev för komplext. Han gjorde ingenting på rutin. Han var verkligen en personlig tränare. Det uppskattade jag väldigt mycket!

Jag valde att satsa på riktigt många PT-timmar och att avverka dem på kort tid för att verkligen ta mig i kragen och kicka igång mig själv. I snitt tränade jag med PT-Fredrik 2 gånger i veckan. I maj intensifierades träningen och vi tränade ihop 3 gånger i veckan. Både styrka (rena gympass) och kondition (crossfit, stationsträning eller andra högintensiva pass). Det var perfekt och det var helt klart värt det. Det var ett intensivt projekt som jag gick in i till 110% och att jag faktiskt la ner pengar på det gjorde mig motiverad när det gällde andra viktiga bitar också. Jag åt bättre till exempel. Om jag nu la ner så mycket pengar på PT ville jag inte förstöra det med dåliga matval.

Jag är en projektmänniska och skulle nog inte kunna ”slentrianträna” med en PT. Då skulle jag maska eller känna mig omotiverad och det skulle inte vara värt pengarna. Om du har ett mål så kan en PT vara värd alla pengar i världen: om målet är viktigt för dig vill säga.

Det bästa med en PT är att det ger mer än bara bra och effektiv träning. Jag valde inte att träna med PT för att jag inte vet vad jag ska göra på gymmet. Jag valde att träna med PT för att jag skulle träna bättre på gymmet. Och när jag tränade med PT-Fredrik blev jag mer motiverad till att göra allt annat bra. Jag blev supermotiverad och hejdundrande inspirerad. Och det var ovärderligt. Det var helt klart en av framgångsnycklarna till mitt fina resultat i våras! Jag upplevde därför aldrig mina 30 timmar med PT som dyra. Ställt i relation till vad jag fick ut av träningen med PT:n så var det en ganska billig peng.

Den här PT:n hjälpte mig att gå ner 15 kilo och att minska i både fettprocent och omfång. Det var helt klart värt det. Med min förra PT fick jag 0 resultat. Då var det inte värt det. Undrar du hur det hänger ihop? Läs texten ovan!