Sporty Spice tipsade mig om att Jillian Michaels uppmärksammat PCOS i hennes senaste nyhetsmail. Väldigt intressant även om jag blir mörkrädd av alla de symptom som PCOS kan ge. Barnlöshet och hjärtinfarkt är bland de tråkigaste även om acne och behåring inte låter som en komedi det heller.

Men tack Jillian för att du stöder mig i mitt kostval, och att det faktiskt är rätt väg för mig att gå (fast jag åt Espresso Housemacka till lunch idag…).

Fitness Magazine har dimpt ner i brevlådan hos många de senaste dagarna. Idag kom den till mig. På sidan 58 kan man läsa om Viveca. Hon har PCOS. Det har jag också. Det är ett tillstånd med både fördelar och nackdelar. Typ. Fördelen är att det är ett tillstånd som gör att det kan vara enklare att bygga muskler. Därför är det extra många elitidrottstjejer som har tillståndet. Nackdelen är att man ofta är extremt sötsugen – eller har svårt för att gå ner i vikt. Där har ni min situation.

Anna har förklarat det hela väldigt bra på Vivecabloggen. PCOS är en hormonrubbning som yttrar sig i sämre insulinkänslighet. Låg insulinkänslighet leder till ökad produktion av insulin som är ett fettbildande hormon = ökad risk för övervikt.

Min PCOS är en anledning till varför jag äter lågkolhydratkost. Det är ett sätt att kontrollera blodsockret och minska insulinpåslaget. Lågkolhydratkost – ett namn jag hellre använder än LCHF eftersom det är förknippat med så många kontroversiella åsikter – funkar helt enkelt suveränt bra för min kropp. Den bråkar med mig när jag äter kolhydrater. Lurar mig att jag vill ha mer.

I Fitness kan ni läsa mer om PCOS. Tack Fitness för att ni skrev om det! Någonstans mellan 5-20% av alla kvinnor har tillståndet utan att veta om det – men hur många har egentligen hört talas om det?

Jag fick en uppmaning att fortsätta uppdatera min viktkurva, så here it goes:

Viktkurvan

Juni har varit medelmåttig sett till vikten. Det har varit +0.8 dit, -0.3 hit… och så har det hållt på. Men idag står jag äntligen på exakt samma lägstanotering som för några veckor sedan. -5.6 kilo. Ändå åt jag Frödinge ostkaka (lightversionen) till middag igår. Shame on me. Men å andra sidan hade jag precis sprungit 2 timmar i skogen.

Det som spökat har varit kolhydratladdningen inför (misslyckade) maran sista maj. Och nu kan alla killar sluta läsa för det som också spökat har varit mensperioderna. Förut hade jag ”aldrig” mens (en PCOS-grej). I juni hade jag mens typ hela tiden. Det är nog p-pillrenas fel, för de tog slut helt abrupt och mitt e-recept på Apoteket strulade så jag kunde inte köpa nya på direkten. Och eftersom jag aldrig har mens när jag inte äter piller, så kunde jag heller ”aldrig” börja på pillerkuren (eftersom man ska börja den när man har mens).

Hur som helst. Mitt nästa mål blir att ta mig ned till nästa kiloenhet. Sedan -4 kilo och i slutändan typ 15 kilo till. Men det blir ett kilo i taget. I och med juniproblemen har jag helt missat mitt mål att gå ner 4 kilo till inför Spanienresan. För 4 kilo innan lördag blir det inte.>