Jag är extremt sötsugen och har inventerat kyl och diverse skåp men där finns ingenting förutom en halv enkilos sockerpåse. Den går jag inte igång på det minsta. Jag vill ha sött men jag vill inte äta med sked ur en sockerpåse. Det tilltalar mig inte. Inte heller kan jag säga exakt vad jag är sugen på. Choklad? Njä. Godis? Njä. Muffins? Njä. Om jag så bodde i en ICA-butik full med allt möjligt skulle jag inte kunna gå fram till en enda hyllkant och peka på vad jag ville ha.

Anledningen till mitt extrema sötsug är förmodligen för att jag åt ugnsrostade grönsaker till middag. Tänk vad en morot, lite fänkål, palsternacka och rotselleri kan ställa till med!

Det som jag tycker hjälper mig mot sötsug är träning och te. En powerwalk är det inte tal om just nu för vi sitter i soffan och kollar på jordens undergång. Vi har en hel timme kvar på den megalånga filmen 2012. Te har jag fixat. Blåbärste från Friggs i en gigantisk blå kopp räddar mig den här kvällen. Imorgon bitti blir det 90 minuter powerwalk!

Jag är med i Jillian Michaels grupp pÃ¥ Facebook – en grupp där hon förvÃ¥nar mig med sin öppenhet. En gyllene regel för att lyckas med sociala medier (och kanske en nyckel till att bli framgÃ¥ngsrik rent generellt?) är att vara (eller framstÃ¥, om man gör det riktigt bra och är konsekvent) öppen och ärlig och Jillian lyckas verkligen. Hon är ständigt närvarande och uppdaterar bÃ¥de statusrader och sitt album med bilder frÃ¥n hennes vardagliga liv!

Jag är ocksÃ¥ med i Jillian Michaels  ”klubb” pÃ¥ nätet (gratisversionen) och fÃ¥r mail frÃ¥n henne lite nu och dÃ¥. Hon svarar pÃ¥ frÃ¥gor och ger oss insikter om mat, träning och allmän inspiration. Ibland ögnar jag bara snabbt förbi mailen, ibland när det är lite för fullt i inboxen läser jag dem inte alls men ibland – som idag – läser jag varje rad. Det tycker jag att ni ocksÃ¥ ska göra.

Jillians bok, Master your metabolism var den mest utlÃ¥nade ”non-fiction”-boken pÃ¥ amerikanska bibliotek förra Ã¥ret. Jag förstÃ¥r varför. Master your metabolism handlar till stor del om hormoner och nÃ¥gra inslag i den där texten som jag tycker att ni ska läsa handlar om just detta. Hormonerna har blivit helt bortglömda i hela (eko)debatten om du frÃ¥gar mig. Visst bryr jag mig om schysst djurhÃ¥llning och en bättre miljö och allt det där men rent krasst sÃ¥ är det hur nÃ¥gonting direkt pÃ¥verkar mig som lättare och snabbare fÃ¥r mig att ändra ett beteende trots att det är dyrare eller krÃ¥ngligare eller innebär andra hinder. Inte heller har jag vetat om att det finns särskilda endokrinologer. En sÃ¥dan skulle jag vilja träffa för att mer direkt prata om PCOS!

Är det någon som har erfarenhet av att prata med en endokrinolog i samband med en hormonrubbning i allmänhet eller PCOS i synnerhet?

Bild lånad från Jillian Michaels fotoalbum

Jag är inte så övernaturlig eller holistisk av mig, men jag tror att det finns fler X och Y och Z i en viktekvation än bara kalorier ut och kalorier in. Sömn påverkar en del tror jag, även om jag inte märkt av det själv. Vad jag däremot märker av som sjutton är stress och höst!

Jag tänker rätt mycket pÃ¥ vad jag äter och sedan en tid tillbaka har jag testat att äta ”allt” men att ocksÃ¥ hÃ¥lla koll pÃ¥ kalorierna. Bad idea. Jag misstänker att vÃ¥gen pekar uppÃ¥t (ett av mÃ¥len för november var att inte väga mig sÃ¥ jag vet inte säkert): jag känner det pÃ¥ kläderna och dessutom har jag utvecklat degmage. Det är som om kroppen förstÃ¥tt att det är höst, tror att jag är en björn och att den lägger pÃ¥ sig allt vad den kan för att jag ska kunna gÃ¥ i ide.

Lika som bär? Sara och en björn. Eller… en björn och Sara?

Årstidsteorin har jag nämnt förut. Jag bodde med 3 australiensare i Whistler och en av killarna sa att när det var vinter gick hans tjej upp i vikt medan han själv alltid tappade i vikt. Då började mina tankar snurra och bannemej om jag inte kände igen mönstret.

Förmodligen finns det ingen forskning pÃ¥ detta men det spelar inte sÃ¥ stor roll. Hur mycket forskning tror ni att det finns pÃ¥ PCOS till exempel? Inte särskilt mycket. Man ska ha en del tur om man kommer till en läkare som vet vad PCOS är och vilken typ av kost som faktiskt funkar bra för personer med PCOS. Det finns säkert mÃ¥nga sanningar utan forskning…

(Det är nu jag tänker knyta ihop säcken.)

Jag kan hÃ¥lla pÃ¥ och räkna kalorier och äta ”sunt” frÃ¥n tallriksmodellens alla delar i en evighet. Jag kommer fortfarande att ha en degig mage och uppleva viktminskningen som en kamp mellan mig och min egen kropp. Hur kul är det? SkittrÃ¥kigt!

Att leva efter devisen att ”äta allt för om man utesluter* mat sÃ¥ är man inte hälsosam” gör mig till en björn.

Nilla har inspirerat mig till att ta tag i lÃ¥gkolhydratsätandet igen efter en paus pÃ¥ nÃ¥gra veckor. Jag misstänker att 1 kalori inte alltid är 1 kalori för sÃ¥dana som mig. 300 kalorier chailatte är förmodligen sämre för mig än 600 kalorier bacon när man ser till vad som händer i kroppen när dessa kalorier väl inmundigas. Och ja, jag förstÃ¥r att det uppfattas som helt fel för alla er som nÃ¥gonsin gÃ¥tt en utbildning inom kost och hälsa. Men, please – feel free to walk a mile in my shoes!

Jag och Nilla har matmsn:at under dagen och jag vill laga en massa gott från Airams mat! Jag är ingen jäkla björn och jag ska inte gå i något jäkla ide. Ikväll ska jag laga Nillas favorit baconröra i äggrulle. Någon dag ska jag testa jordnötskakor och så ska jag testa langos på oopsies.

*jag utesluter inte kolhydrater men ett intag på runt 5-7% upplevs av många som att utesluta dem