Jag gjorde det ändå. Tog mig ut i solen för en timmes väldigt lugn jogg. Tänkte att jag kan ju lika gärna formulera jobbmeningar springandes som sittandes i soffan. Dessutom har de en tendens att bli mycket bättre då. Move your body – it moves your mind, som Sara Althini på Casall brukar säga. Precis så är det!

Stockholm visade sig från sin bästa sida och isen som bar skridskoåkare för inte så länge sedan är nu ett minne blott. På sina håll var till och med gatorna sopade!

Jag trippade fram i rosa skor och fick antydan till skoskav. I lurarna lyssnade jag på Anki Sundin i Petras podcast – superintressant. Att se eller höra en person tycker jag ger en helt annan bild än att bara läsa en text och jag tycker Anki verkar himla härlig!

Det är ingen hemlighet att jag har varit en förespråkare av kolhydratsfattig kost. Inte för alla – men för mig själv. Jag är övertygad om att vi mår bra av att äta olika saker – det som funkar för mig funkar inte nödvändigtvis för dig och just därför ogillar jag starkt när man ska pracka på någon annan ett sätt att äta. Det är inte självklart att det fungerar.

För några år sedan körde jag strikt LCHF tillsammans med intensiv träning och det fungerade jäkligt bra. För mig. Mitt mål var att gå ner i vikt. Vilket jag gjorde. Aldrig för mitt liv hade jag en tanke på att gå ner i vikt utan att träna. Det sägs att viktnedgång handlar mycket mer om vad vi äter än hur vi tränar och det må vara sant. Men att gå ner i vikt betyder inte alltid god hälsa. Därför blir jag rabiat på LCHF-rörelsen ibland och inlägg som dessa. Jag tolkar inlägget som att 1) du blir lycklig om du är smal och 2) skit i att träna – det är ju jobbigt (även om det är positivt att personen börjat träna i efterhand). Sådana budskap får mig att ta kraftigt avstånd från LCHF och jag tycker det är oansvarigt av Sveriges största så kallade hälsoblogg och nya tidningar med namnet Mat & Hälsa att så till den grad skjuta träningen åt sidan. Hälsa är mer än vad man stoppar i munnen!

Oh my god. I just went to food heaven! Jag såg en bild på Pinterest på banana oat pancakes och tyckte att det såg helt delicious ut. Sedan googlade jag lite och hamnade på bloggen där bilden hörde hemma. Skummade igenom receptet och såg att det var amerikanska pannkakor utan gluten och laktos. Pannkakor som är alltså paleo (nåväl, beror på hur man ser på det där med havregryn) och PURE. Klart jag var tvungen att testa! På en gång!

Och vet ni vad? Jag har aldrig ätit så goda amerikanska pannkakor e v e r! Alltså, om jag bara fick ge er ett enda mattips så skulle det vara detta. Tror jag. Eller, få se nu… äsch, tur att man behöver äta nästan hela tiden. Det är hur som helst grymt goda pannkakor och det är i alla fall nästan så att jag skulle avstå från att blogga en hel vecka för att detta inlägg ska ligga överst och nå så många som möjligt. Galet goda pannkakor alltså!

Ursprungsreceptet finns här men jag gjorde en mindre mängd till mig själv. Såhär gjorde jag:

• mixa drygt 1 dl havregryn med stavmixer så det blir mjöl
• häll i 1 tsk bakpulver, kanel och kardeumma i mjölmixen
• mosa 1 banan och lägg i en annan skål tillsammans med 1 msk kokosolja, 1 msk honung och juice från 1/2 citron
• vispa i 1 ägg i bananröran
• rör i mjölblandningen – men rör så lite som möjligt (så blir pannkakorna fluffigare)
• låt smeten stå i ca 10 minuter
• stek 3 plättar några minuter per sida

Jag åt pannkakorna tillsammans med blåbär, kiwi och raw agavesirap alldeles nyss. Jag kommer garanterat äta dem igen inom en snar framtid. Jag kan fortfarande inte förstå hur goda de var.