Jag blev inspirerad av Annas annorlunda skinkrullar och hittade på min egna variant. Jag rullade skinka runt mozzarellastavar och gjorde en dijoncréme till (dijon+creme fraiche+majonnäs). Väldigt smarrig lunch!

Nu ska jag roa mig med att städa innan det blir friidrott på TV. Jag hade mycket hellre sprungit halvmarathon. Jaja, vad är väl en bal på slottet?

Det händer mycket i träningsväg den här helgen. Super Saturday-konvent, The Academy-konvent och så en halvmara på det. Allt i Stockholm (som vanligt). Jag ska inte vara med på en endaste grej men tänker ha mig en Super Saturday ändå. Med sovmorgonsmys, med liten promenad före frukost och med en solig dag på stan.

På promenaden funderade jag på vad det var som gjorde att det gick så bra i våras – då jag gick ner typ 16 kilo – och vad det är som inte funkar nu. För det första gäller det att bestämma mig. Det är inget jag bara säger att man ska göra. Det måste liksom komma inifrån. För mig är känslan av att ha bestämt sig lika tydlig som magkänslan. Man vet när man bestämt sig. Och när man väl har bestämt sig så ser man inte allt det där runtomkring lika tydligt. En muffin blir bara en muffin och att man själv skulle äta den ligger inte ens på världskartan. Har man inte bestämt sig så krävs det en jäkla massa dividerande och diskuterande med sig själv om att äta eller inte äta den där jäkla muffinsen.

Jag har bestämt mig nu. Känslan ligger där och pyr i magtrakten. Den är rätt skön. Jag åt rätt enformigt i våras – och det funkade. Förmodligen kan min matsedel se rätt tråkig ut för den oinvigde, men som sagt. Har man bestämt sig så har man och då upplever man det inte som tråkigt. Jag kan nog inte förklara det på ett bättre sätt…

Standardfrukosten i våras var äggröra på 2 ägg och 0.5dl grädde. Skulle det bli en hård träningsdag stekte jag 1/2 paket bacon till. Lunchen bestod ofta av tonfiskröra på 1 burk tonfisk + lite majonnäs + lite creme fraiche och gärna lite dill. Till det 1-2 kokta ägg. En lunch som funkade perfekt som matlåda. Som mellanmål åt jag ibland lite oststavar. Middagen var nog den som varierade mest men min absoluta favorit är köttfärs som steks precis som det är och sedan en tomat- och fetaostsallad på det och gärna lite keso eller creme fraiche till. Ganska ofta blev det ett en latte under dagen, eller kanske lite hallon och grädde till efterrätt. Det där var en ganska typisk dagsmatsedel jag inte tröttnade på en endaste gång. Och den funkade uppenbarligen – så nu ska jag försöka hitta tillbaka till den!

Ikväll lagade jag ordentlig mat. Det har inte hänt sedan förra veckan. Vad jag åt igår kväll minns jag inte, men det var nog äggröra. Att laga mat när man är sjuk är inte så lockande. Så kanske var kvällens matlagning ett friskhetstecken?

Jag gjorde lax i ugn med mycket citronsaft och citronpeppar på. Till det gjorde jag sötpotatisstaplar – också det i ugn, och serverade med smörstekta champinjoner och blomkålsstomp. Jag är ganska imponerad över mig själv. I vanliga fall skulle jag gjort lax och blomkål. Eller lax och champinjoner. Eller lax och sötpotatis. Nu blev det lax med extra allt.