Det finns trösklar, och sÃ¥ finns det trösklar. Jessica skriver sjukt bra om den ena sortens och jag själv har rätt bra koll pÃ¥ den andra. Jag pratar om tröskeln som man mÃ¥ste ta sig över för att komma iväg pÃ¥ den tänkta träningen. Vissa dagar är det sÃ¥ lite tröskel att vilken rullstol som helst kan köra över den med lätthet. Andra dagar är det en kamp – som gÃ¥r lite hand i hand med hur länge jag suttit i soffan. Ju längre soffläge, desto högre tröskel.
Ikväll stÃ¥r norska superintervaller pÃ¥ min plan. Klockan är 20.29 och än har de inte hänt. Men de ska. Jag lovar. Snart. Jag ska bara… först.