Det finns trösklar, och så finns det trösklar. Jessica skriver sjukt bra om den ena sortens och jag själv har rätt bra koll på den andra. Jag pratar om tröskeln som man måste ta sig över för att komma iväg på den tänkta träningen. Vissa dagar är det så lite tröskel att vilken rullstol som helst kan köra över den med lätthet. Andra dagar är det en kamp – som går lite hand i hand med hur länge jag suttit i soffan. Ju längre soffläge, desto högre tröskel.

Ikväll står norska superintervaller på min plan. Klockan är 20.29 och än har de inte hänt. Men de ska. Jag lovar. Snart. Jag ska bara… först.

Så är den första upplagan av KLM Curacao Marathon genomförd och det var roligt att vara en del av det löparloppet här i Karibien. Jag vet inte om det blir så mycket till race report eftersom jag bara sprang 5 km – men mer finns såklart att läsa hos Snabba Fötter.

När jag var ute för att kolla läget efter att han sprungit halvmaradistansen, typ runt 05.30 imorse, trodde jag inte att det skulle gå så bra för honom. Han låg förvisso femma eller sexa, men han såg lite trött ut tänkte jag – och det kom några löpare inte långt efter honom.

Mitt eget lopp på 5 km skulle starta kl 07.30 och jag misstänkte att jag skulle hinna starta innan han gick i mål, men så kom en pil farande på målrakan – och det visade sig vara Grabben. Några regndroppar i den tidiga morgonluften gjorde att han fick fart under fötterna och gick i mål som trea – dessutom med kraftig negativ split.

Även jag hade fart under fötterna. I alla fall första halvan av loppet. Sedan blev jag jättetrött men kan faktiskt inte vara ett dugg missnöjd trots min uppenbara orutin vad gäller farten. Vi hade den gassande morgonsolen i ögonen på tillbakavägen och den extremt regnhala asfalten gjorde detta lopp lite jobbigt trots att det var väldigt flackt.

Efter målgång blev det ett hejdundrande beach party vid stranden nere vid Lions Dive Beach Hotel som också är partnerhotell till KLM Curacao Marathon. Ute på en plattform i vattnet stod en DJ och det bjöds på mat och öl. Jag drack mango daiquiri och satt på en stol en bit ute i vattnet och doppade tårna i det turkosa vattnet.

Lite senare promenerade vi till Hemingway och åt lunch och konstaterade att vi har det sjukt jäkla bra. Det här med att kombinera resa och att springa lopp är en kanonkombo och just lopp som arrangeras av holländare är något jag gillar. Ett av mina bästa lopp någonsing var i Amsterdam – och jag lägger Curacao till listan.

 Grabben efter ca 20 km – klockan är runt 05.30.  Marathonvinnaren  Starten ska gå för 5km – mitt race!  Ser ni mig?  Ser ni mig nu då?  Skön after run nere på stranden – ett riktigt beach party för löpare!  Uppenbart glad!  Detta är också ett drinkglas…   Riktigt härligt strandställe – Hemingway’s!  Strandraggare? 

Jag har gått och väntat på det stora snöfallet ända sedan jag kom hem till Åre igår kväll. Men det har låtit vänta på sig. Det var alldeles snöigt och vintrigt när jag körde upp mot Trillevallen i eftermiddags och jag blev alldeles salig. När det sedan började snöa vid klockan 18 ville benen ut och springa.

Det var lite halt i snömodden så jag snörade på mig spikskorna för första gången denna vinter. Spik som i dubbskor alltså. Perfekt för backintervaller mellan Årevägen och E14.

Kroppen var lite ovan vid intervallandet så det blev lite jobbigare än jag tänkt. Men ju jobbigare desto bättre känns det efteråt.

Om jag hade kommit på att det stod 20 minuter rullande backintervaller i den här julkalendern (använd #jävligtjobbigjulkalender) hade jag kunnat smygstarta ikväll. Men jag höll inte koll på klockan så det räknas inte. Det får bli backintervaller snart igen med andra ord!

Vad har du tränat idag?

 Inte den vägen jag sprang på, men lika vacker för det!