Dagens otippade: att jag skulle komma ut på en lätt 6 km morgonjogg imorse efter för lite sömn. Det var jobbigt att gå upp – men som vanligt så värt det när jag väl kom ut. Jag möttes av morgonpiggt solsken och dagg i gräset. Jag svor som vanligt över hundägare som inte har koll på sina hundar medan jag och löparhunden korsade Gärdet. Funderade sedan på om det var mitt eget fel eftersom jag var just på Gärdet – alla lösa och okontrollerade hundars frizon (?) – men bestämde mig sedan för att det är klart att jag ska få gå var jag vill utan att mötas av en ensam fyrbenting utan ägare men däremot är det upp till mig att hålla extra uppsyn. Vår familjs löparhund är världens snällaste, men den gillar inte när andra hundar blir för närgångna. Fair enough.

Dagens jobbigaste: PT-passet med Magnus på UCSP i eftermiddags. Crossfitinspirerat pass med avslutande höftrotationsövningar. Påminn mig om att jag helst bör göra dem varje dag snälla?

Dagens skönaste: Crafttröjan Run relaxed top som jag fullkomligt älskar. Den gör sig inte riktigt rättvisa på bild men den gjorde sig utmärkt till svarta brallor och ett par Nike Lunarglide 3 på jobbet.

Dagens godaste: Jag hade matlåda med mig till jobbet idag. Ruccola, spenat, ägg, tonfisk, halloumi, solrosfrön, pumpakärnor och mango tillsammans med en vinaigrette på olivolja, balsamvinäger och citronbalsamico. Den var dock inte godare än det flaska Saronsberg jag nyss beställt på Systemet.

Jag har skrivit det förut men jag skriver det igen. Lynga alltså. Herregud vad vackert! Vi tog (som vanligt) sikte på markeringarna i orange och följde dem i 4.7 km med undantag för den sista kilometern där vi vek av mot sandstranden. I skogen var det lugn och tyst och solen hittade några luckor mellan trädkronorna. Regnet som piskat marken dygnet innan låg kvar på sina ställen och det doftade fuktigt och levande.

Stigen är böljande och svängande och det är roligt att dra på farten och känna sig snabb samtidigt som man parerar mellan rötter och lera. Jag hade Grabben i hasorna och det var alldeles fantastiskt trots att underbart är kort. 4.7 är som sagt inte långt. Men alldeles, alldeles tillräckligt för ett snabbt rus.

På stranden glittrade solen ikapp med kitesurfarna bland vågorna som rullade in mot land på ett sådant där surfigt sätt man sällan ser. Du skulle varit här nu, Annie! Stranden låg platt och perfekt under fötterna och det kunde lika gärna varit dagen före midsommar.

Energiinjektionen behövdes – nu ska vi snart rulla norröver igen. Att spendera några dagar ”hemma” i Halmstad känns som semester och känslan är obeskrivlig. Ni som bor här nere – njut av den livskvalitet som erbjuds. Det är verkligen få förunnat.

Stockholm är fantastiskt. På väg mot en mycket sen löpardate med MarathonMia sprang jag mitt i ett vykort på bron över Riddarfjärden. Norr Mälarstrand speglade sig i sin ståtlighet och båtarna längs med kajen var som granna kulor i en julgran. Ett stenkast från Centralen kom en man på rullskidor och de franska turisterna som spatserade mitt på cykelbanan och inte flyttade sig till några ensamma cyklisters stora förtret, visste inte om de skulle titta på de nattliga idrottarna eller Stadshuset.

Jag och Mia gjorde en sväng runt Kungsholmen (det lilla varvet) och det är garanterat självklart att jag trivs på den här holmen – dag som natt. Mest natt faktiskt. Norr Mälarstrand är en löparmardröm på dagtid. På natten är det lugnt och skönt och alldeles fantastiskt.

De 12 km jag gjorde ikväll kändes lekande lätta. Jag har ingen aning om tid eller hastighet men det kändes enkelt. Sådär som det nästan alltid gör på kvällskvisten. Jag önskar mig flera nattliga lopp att springa och skulle sikta in mig på den där midnattssolsmaran i Norge om jag inte visset bättre. Tills dess håller jag mig här i krokarna.

På Centralbron på väg hem till Söder var det som att springa i en julkalender. De där gula fasaderna som smyger sig upp mot Söders höjder är overkligt vackra.