Om man hade reggat all sin löpning sedan man började springa hade man vetat hur långt man sprungit i sitt liv. Det vet inte jag. Men ibland tänker jag att det hade varit kul information.

Idag lade jag ytterligare fem kilometrar till handlingarna. Jag sprang med min sambo löpcoachen, och min hund Hazel. Vi är en löpglad liten trio som inte bangar mörker eller vinter eller lata nyårsdagar.

Jag brukar tänka att en bra måndag ger en bra start på veckan – precis som en bra nyårsdag ger en bra start på det nya året.

Innan vi stack ut knäppte jag igång bastun och den var tokvarm när vi kom hem igen. Kombon löpning och bastu är precis som det nya året ska vara – precis som längdskidåkning och kokosboll som vi slutade det förra året med. Eller cykling och fika till exempel. Eller traillöpning och pannkakor.

En bild från april 2015

Imorse var jag ute och gick ett varv på elljusslingan vid Bolleberget i Bollnäs. Den har snabbt seglat upp som en av mina favoritslingor att springa på trots att det typ går uppför en kilometer på slutet. Men du vet; ibland kan det gå uppför och vara tokjobbigt men ändå har man den där känslan av att känna sig så himla stark.

Precis så var det i lördags eftermiddag när jag och Hazel var ute och sprang. Det var fortfarande isigt då, och jag kom på att jag glömt mina terrängskor i Åre, så jag trippade på sidan av spåret i mina Adidas Ultra Boost som inte är de mest lämpliga för isigt underlag. Den känslan jag hade den eftermiddagen kommer jag att leva länge på.

Det var så enkelt att springa. Pulsen rev och slet när det gick uppför men återhämtningen var snabb och när jag kunde räta ut stegen vid krönen så gick det snabbt tills det jobbiga kändes lätt och starkt igen.

Vi tog två varv den kvällen; totalt fem kilometer. Efter att ha sprungit långt under hela barmarksåret så känns det fint att vara tillbaka i de kortare passen. Att unna sig att bli trött och svettig på ett sätt som man inte har råd med när orken ska hålla för några timmar ute på en fjällstig, eller ett marathonlångpass på raklång grusväg.

När jag tänker efter så kändes även förra passet riktigt bra… Och förra året såg första julträningspasset ut såhär!

Att springa när det är jävligt är något av det bästa jag vet. Regnrusk på hösten eller kallt och mörkt och snöigt på vintern. Ikväll var det -10, vilket inte är jättekallt jämfört med hur det kan vara, men ändå kallt på det stora hela. Det är just då som det är som bäst. Den där bubblan som stänger in en i sin egna värld är som närmst när vädret är som värst. Och den där bubblan är härlig!

Dagens löpning har inte så mycket med 14 att göra, apropå dagens datum. Det får bli 14 axelpressar med gummiband istället…

När jag kom hem hade kondensen på mina hörlurar frusit till istappar. Nästan som den här gången då hörlurarna var alldeles vita!

Under kvällens runda på ca 40 minuter (och en intensitet på ca 75-80% av max) hade jag på mig:

> Trosor i funktionsmaterial från Craft, sport-bh från Casall och strumpor i merinoull från Smartwool

> Baselayer i merinoull från Smartwool (PhD light zip)

> Defense tights (som förut hette WP stretch, mina allra bästa vintertights) från Craft och Defense jacket (hette också WP stretch) från Craft.

> Craft light thermal hat och Craft Weather glove

> Icebugs (vet inte vad modellen heter)

Det var en perfekt klädsel för mig ikväll; det var kallt när jag tog första steget utanför dörren – men jag frös inte alls under själva löpturen.

Kläder för vinterlöpning – mina bästa tips:

> Vintershorts, typ vinterns smartaste grej!

> Vinterlöpning, så ska du klä dig!

> Min artikel för Metro om lager på lager