På måndag åker jag och dessa snabba fötter till Kapstaden i Sydafrika. Det är ingen slump att vi åker dit – min sambo ska springa Old Mutual Two Oceans Marathon. Jättelångt namn – jättelångt lopp. Precis som Tjejmarathon är detta marathon längre än ett marathon. 56 km för att vara exakt. Och tydligen världens vackraste lopp enligt arrangörerna.

I anslutning till det jättelånga loppet anordnas lite andra lopp; bland annat en halvmara och ett kortare rätt så tuff trallopp. Jag hade tänkt anmäla mig till något av dem men hann inte – platserna tog slut för snabbt.

Men; det finns en hel del annan löpning att göra i Kapstaden. Vi bor i Camps Bay och det finns en lång strandpromenad att springa på – och så kan man göra en hike uppför Table mountain. Det ska vara rejält tufft enligt allt jag läst på – och det finns en mängd olika trails att välja på. I mars går också ett gigantiskt stort cykellopp av stapeln men vi missar det eftersom vi kommer till Kapstaden dagarna efter.

Även om jag inte kommer att springa lopp i Kapstaden så finns det en hel del andra lopp jag sprungit utomlands, bland annat dessa:

> 8 km i Amsterdam. Mitt härligaste lopp någonsin. Jag sprang helt utan klocka och det gick snabbare än jag trodde. Efter det loppet föredrar jag att springa alla lopp utan klocka egentligen. Här är en rätt så glad (och lite krass) race report!

> 5 km på Curacao. Det här loppet (som var en del av KLM Curacao Marathon) sprang jag också helt utan klocka – och sprang snabbare än jag trodde. Trots det så var det bästa med loppet när vi var på after run på stranden. Här är alla bilderna!

> Cyprus 4 day international challenge. Fyra lopp på fyra dagar alltså – på Cypern. Det här är faktiskt rätt så kul att läsa om, varje dellopp var ett litet äventyr i sig. Läs i den här ordningen: 1) 6 km time trial 2) 11 km hill run 3) 21 km multi terrain 4) 10 km city run

> Dublin marathon. Detta lopp sprang jag i höstas och jag vet – jag har länkat jättemycket till det här inlägget. Men vet ni – jag är sjukt stolt över att jag genomförde det där loppet! Allra bäst race report får ni dock i podden – avsnittet är lätt att hitta, sök bara på Träningsglädje TALKS i din podcastapp.

> Valencia halvmarathon. Detta höll jag på att glömma bort men det är en av mina trevligaste köparresor – jag åkte dit med några kollegor. Vi var en otippad grupp som hade himla kul. Mitt största minne är nätet med apelsiner – och ölen – som vi fick efteråt. Här kan du läsa allt om det.

Om jag fick välja några ställen som jag skulle vilja springa lopp på utomlands så är det:

> Något millopp i USA. Det spelar ingen roll i vilken stad men USA är troligtvis det peppigaste landet av alla att springa lopp i.

> Ett lopp i London.

> Ett kort lopp i något varmt land. Den där femkilometaren i Curacao var faktiskt rolig. Det gjorde sig riktigt fint under en solsemester!

Bilder från Curacao.

De senaste dagarna har det hänt att jag tänkt att jag ska ta tag i min löpning när det blir vår på riktigt. För jag har glömt bort att jag sprang en halvmara för två helger sedan. Då kommer jag på att löpningen inte alls är något jag behöver ta tag i, jag springer ju redan.

Och sprang det gjorde jag idag. Min hund Hazel har varit hos min mormor och morfar i Hälsingland under hela februari och igår kväll när jag körde ner från Åre så sågs vi igen. Idag sprang vi; för det är en av våra bästa grejer att göra tillsammans!

Det var kallt och snudd på skare imorse; ni som följer mig på snapchat (jag heter sararonne) såg att dagen var vacker redan då. Framåt lunchtid värmde solen upp till plusgrader och det var ljuvligt ute. En sådan där dag då man tar med sig termos och apelsin ut och fryser inte ett dugg när man tar av sig vantarna. Jag kunde inte hejda mig utan var såklart tvungen att Instagramma en hejdlöst nöjd selfie (jag heter sararonne där med).

Vi sprang en femma tillsammans till ljudet av fågelkvitter och snödropp från träden. Det var snöigt och sådan där halka som snö i plusgrader kan ge så jag valde dubbade löpskor – men mellan stigarna i skogen sprang vi en bit på min vackraste asfaltväg och där var vägbanan alldeles torr i mitten. Den där torra vägbanan tillsammans med gnistrande snö på åkrarna får det att pirra i kroppen av vårvinterglädje. Det liksom bubblar av förtjusning när jag inser att det är fantastiskt nu – och att det dessutom blir lika fantastiskt sedan. Okrångliga lyckobubblor!

Några av mina bästa springminnen med Hazel är för övrigt dessa:

> När vi sprang på fjället i juli och det var fullt med snö och faktiskt rätt så miserabelt

> När vi sprang Bäverkroken och jag undrade hur det skulle gå med den väldigt vingliga hängbron

> När vi hade en heldag tillsammans och sprang till Pyramiderna och Issjödalen – kanske sommarens absolut bästa löptur

Här är Hazel – hon fyller två år på lördag! Selen kommer från Sundpro.

Det känns fint när det är enkelt att dra en halvmara utan större bekymmer en vanlig vinterlördag. Nästa gång någon undrar vad jag träna inför så ska jag säga att det är just detta. Att kunna springa lite drygt en mil för att äta en våffla och sedan springa tillbaka igen och att dessutom se det som kul upplevelselöpning som inte kräver några större förberedelser.

Jag packade ett extra underställ, mössa och en extra jacka i en löparryggsäck – och passade dessutom på att stoppa ner en hydroflask med varm saft. Det var skönt att byta till nytt och torrt när vi kom fram till Kolåsens fjällstation och åt våffla med hjortron och drack en kaffe.

Vi var borta på detta äventyr dygnets alla ljusa timmar (vilket visserligen inte är så många); det tar sin tid att köra från Åre till Kallsedet (denna gång valde jag grusvägen över Fröå Gruva ner mot Huså och förbi Fäviken och runt Kallsjön till Bonäshamn – sedan väg 336 mot Kallbygden). Vi parkerade nära Kallsedets camping och började springa därifrån.

Här finns spår av älg precis överallt och på vägen hem såg vi flera stycken. När vi stannade till vid ICA Björnänge var det lite stelt i benen efter att ha kört bil i dryga timmen men nu såhär några timmar senare känns kroppen precis som vanligt. Fast med lite mer pirr i benen. Jag tänker att det är alla celler som skrattar och gör high fives och känner träningsglädje.

Jag gillar Kallbygden, den delen av Åre kommun som vi sprang i just igår. Här är fler gånger jag varit runt om i Kall:

> Suljätten – ett somrigt tips till Åre (enkel men häftig vandring med fantastisk utsikt) 

> Den gången vi red Haflinger i Krok

> Bilder från Kolåsen och Skäckerfjällen