PÃ¥ mÃ¥ndag Ã¥ker jag och dessa snabba fötter till Kapstaden i Sydafrika. Det är ingen slump att vi Ã¥ker dit – min sambo ska springa Old Mutual Two Oceans Marathon. JättelÃ¥ngt namn – jättelÃ¥ngt lopp. Precis som Tjejmarathon är detta marathon längre än ett marathon. 56 km för att vara exakt. Och tydligen världens vackraste lopp enligt arrangörerna.

I anslutning till det jättelÃ¥nga loppet anordnas lite andra lopp; bland annat en halvmara och ett kortare rätt sÃ¥ tuff trallopp. Jag hade tänkt anmäla mig till nÃ¥got av dem men hann inte – platserna tog slut för snabbt.

Men; det finns en hel del annan löpning att göra i Kapstaden. Vi bor i Camps Bay och det finns en lÃ¥ng strandpromenad att springa pÃ¥ – och sÃ¥ kan man göra en hike uppför Table mountain. Det ska vara rejält tufft enligt allt jag läst pÃ¥ – och det finns en mängd olika trails att välja pÃ¥. I mars gÃ¥r ocksÃ¥ ett gigantiskt stort cykellopp av stapeln men vi missar det eftersom vi kommer till Kapstaden dagarna efter.

Även om jag inte kommer att springa lopp i Kapstaden så finns det en hel del andra lopp jag sprungit utomlands, bland annat dessa:

> 8 km i Amsterdam. Mitt härligaste lopp någonsin. Jag sprang helt utan klocka och det gick snabbare än jag trodde. Efter det loppet föredrar jag att springa alla lopp utan klocka egentligen. Här är en rätt så glad (och lite krass) race report!

> 5 km pÃ¥ Curacao. Det här loppet (som var en del av KLM Curacao Marathon) sprang jag ocksÃ¥ helt utan klocka – och sprang snabbare än jag trodde. Trots det sÃ¥ var det bästa med loppet när vi var pÃ¥ after run pÃ¥ stranden. Här är alla bilderna!

> Cyprus 4 day international challenge. Fyra lopp pÃ¥ fyra dagar alltsÃ¥ – pÃ¥ Cypern. Det här är faktiskt rätt sÃ¥ kul att läsa om, varje dellopp var ett litet äventyr i sig. Läs i den här ordningen: 1) 6 km time trial 2) 11 km hill run 3) 21 km multi terrain 4) 10 km city run

> Dublin marathon. Detta lopp sprang jag i höstas och jag vet – jag har länkat jättemycket till det här inlägget. Men vet ni – jag är sjukt stolt över att jag genomförde det där loppet! Allra bäst race report fÃ¥r ni dock i podden – avsnittet är lätt att hitta, sök bara pÃ¥ Träningsglädje TALKS i din podcastapp.

> Valencia halvmarathon. Detta höll jag pÃ¥ att glömma bort men det är en av mina trevligaste köparresor – jag Ã¥kte dit med nÃ¥gra kollegor. Vi var en otippad grupp som hade himla kul. Mitt största minne är nätet med apelsiner – och ölen – som vi fick efterÃ¥t. Här kan du läsa allt om det.

Om jag fick välja några ställen som jag skulle vilja springa lopp på utomlands så är det:

> Något millopp i USA. Det spelar ingen roll i vilken stad men USA är troligtvis det peppigaste landet av alla att springa lopp i.

> Ett lopp i London.

> Ett kort lopp i något varmt land. Den där femkilometaren i Curacao var faktiskt rolig. Det gjorde sig riktigt fint under en solsemester!

Bilder från Curacao.

De senaste dagarna har det hänt att jag tänkt att jag ska ta tag i min löpning när det blir vår på riktigt. För jag har glömt bort att jag sprang en halvmara för två helger sedan. Då kommer jag på att löpningen inte alls är något jag behöver ta tag i, jag springer ju redan.

Och sprang det gjorde jag idag. Min hund Hazel har varit hos min mormor och morfar i Hälsingland under hela februari och igår kväll när jag körde ner från Åre så sågs vi igen. Idag sprang vi; för det är en av våra bästa grejer att göra tillsammans!

Det var kallt och snudd på skare imorse; ni som följer mig på snapchat (jag heter sararonne) såg att dagen var vacker redan då. Framåt lunchtid värmde solen upp till plusgrader och det var ljuvligt ute. En sådan där dag då man tar med sig termos och apelsin ut och fryser inte ett dugg när man tar av sig vantarna. Jag kunde inte hejda mig utan var såklart tvungen att Instagramma en hejdlöst nöjd selfie (jag heter sararonne där med).

Vi sprang en femma tillsammans till ljudet av fÃ¥gelkvitter och snödropp frÃ¥n träden. Det var snöigt och sÃ¥dan där halka som snö i plusgrader kan ge sÃ¥ jag valde dubbade löpskor – men mellan stigarna i skogen sprang vi en bit pÃ¥ min vackraste asfaltväg och där var vägbanan alldeles torr i mitten. Den där torra vägbanan tillsammans med gnistrande snö pÃ¥ Ã¥krarna fÃ¥r det att pirra i kroppen av vÃ¥rvinterglädje. Det liksom bubblar av förtjusning när jag inser att det är fantastiskt nu – och att det dessutom blir lika fantastiskt sedan. OkrÃ¥ngliga lyckobubblor!

Några av mina bästa springminnen med Hazel är för övrigt dessa:

> När vi sprang på fjället i juli och det var fullt med snö och faktiskt rätt så miserabelt

> När vi sprang Bäverkroken och jag undrade hur det skulle gå med den väldigt vingliga hängbron

> När vi hade en heldag tillsammans och sprang till Pyramiderna och Issjödalen – kanske sommarens absolut bästa löptur

Här är Hazel – hon fyller tvÃ¥ Ã¥r pÃ¥ lördag! Selen kommer frÃ¥n Sundpro.

Det känns fint när det är enkelt att dra en halvmara utan större bekymmer en vanlig vinterlördag. Nästa gång någon undrar vad jag träna inför så ska jag säga att det är just detta. Att kunna springa lite drygt en mil för att äta en våffla och sedan springa tillbaka igen och att dessutom se det som kul upplevelselöpning som inte kräver några större förberedelser.

Jag packade ett extra underställ, mössa och en extra jacka i en löparryggsäck – och passade dessutom pÃ¥ att stoppa ner en hydroflask med varm saft. Det var skönt att byta till nytt och torrt när vi kom fram till KolÃ¥sens fjällstation och Ã¥t vÃ¥ffla med hjortron och drack en kaffe.

Vi var borta pÃ¥ detta äventyr dygnets alla ljusa timmar (vilket visserligen inte är sÃ¥ mÃ¥nga); det tar sin tid att köra frÃ¥n Åre till Kallsedet (denna gÃ¥ng valde jag grusvägen över Fröå Gruva ner mot HusÃ¥ och förbi Fäviken och runt Kallsjön till Bonäshamn – sedan väg 336 mot Kallbygden). Vi parkerade nära Kallsedets camping och började springa därifrÃ¥n.

Här finns spår av älg precis överallt och på vägen hem såg vi flera stycken. När vi stannade till vid ICA Björnänge var det lite stelt i benen efter att ha kört bil i dryga timmen men nu såhär några timmar senare känns kroppen precis som vanligt. Fast med lite mer pirr i benen. Jag tänker att det är alla celler som skrattar och gör high fives och känner träningsglädje.

Jag gillar Kallbygden, den delen av Åre kommun som vi sprang i just igår. Här är fler gånger jag varit runt om i Kall:

> Suljätten – ett somrigt tips till Åre (enkel men häftig vandring med fantastisk utsikt) 

> Den gången vi red Haflinger i Krok

> Bilder från Kolåsen och Skäckerfjällen