Jag pratar ofta om att uppleva. För mig är det viktigt i livet. Ja, kanske till och med meningen med livet. Att uppleva är så mycket större än att begränsa sig till allt det som är så mycket mindre. Allt ryms inom begreppet uppleva. Att uppleva handlar om att skapa känslor – att känna något i kroppen.

Det är därför jag gillar väder och årstider. Det är därför jag anstränger mig för att se vackra platser. Det är därför jag tränar och springer långt och lär känna min själ. Det är därför jag känner mig kluven till ordet bekvämt. Det är därför jag tycker om att köra bil om natten.

Här är bilder från sen kväll i Hälsinglands djupaste skogar. Den väg som går förbi Voxna och Los som jag väljer att köra när jag åker till eller från Åre. Efter en varm och kvav dag passerade ett åskoväder som aldrig slutade mullra. Sedan lade sig dimslöjorna mellan träden och över åkrarna – och hela världen blev rosa.

De allra ljusaste sommarnätterna är passerade; inatt var första gången på länge som jag körde med helljus och faktiskt märkte skillnad. Den ensamma renen, som jag mötte i torsdags när jag åkte söderut, hade för länge sedan hittat tillbaka till sin flock. Ingen älg stod heller i dikeskanten eller i dimman på en åker. Det var en tyst och lugn natt.

Jag är i Hälsingland över helgen och har två dagars maximal semesterkänsla. När jag kom hit väntade en varm badtunna och iskall rosé och sedan dess har det blivit ännu fler bad i älven vid vårt hus. Kvällsdopp, morgondopp och alla andra slags dopp däremellan.

Min stand up paddle board är uppumpad och alla har provat; till och med morfar. Vi har hängt nere vid stranden hela dagen och det har känts som utomlands. Eller nej vänta; det har känts som Sverige under de allra varmaste sommardagar.

Jag valde ändå att åka till Hälsingland i fredags efter jobbet. Dels så ändrade väderprognosen sig, så den utlovade Åresolen försvann i ett moln. Men också för att Hälsingland trots allt bjuder på ett lugn som jag trivs med. Att bara kunna öppna dörren och sitta på trappen och dricka mitt kaffe – och att vardagsrummet liksom är alla åkrar och skogen utanför. Förra sommaren var den där farstutrappen det jag drömde om så länge; det är bara en trapp – men samtidigt så mycket mer.

Såhär ser sommaren i Hälsingland ut! Ni får ursäkta att det är lite olika storlekar på bilderna – det har blivit så när bloggen bytt utseende.

Min helg har varit en försmak på allt det där. Det är bara jag och Hazel som varit i Hälsingland, men vi har tagit vara på alla timmar och gjort ömsom ingenting och ömsom massor. Vi har tittat på fåglarna och hört kvittret som fullkomligt tar över tystnaden just nu. Vi har känt på vattnet och plaskat i de vårblöta markerna. Vi har gått och sprungit våra favoritstigar och jag har bakat min frukost och om natten har vi somnat till öppet fönster – och fåglarna som fortfarande höll lov. Framförallt så har jag ju också fått vårens första cykelpass!

Allt det där har vi gjort och helgen har gått långsamt samtidigt som den gått så väldigt fort.

Frukosten i lördags; jag bakade scones och pressade juice på 1 stor apelsin – och 1 stor citron. Jag älskar citron i juice – helst mycket citron!

Inför vårens första cykling hade jag lite cykelfix. Den här oljan doftar gott, typ grapefrukt?

Det börjar brista ut i grönt!

…och efter cyklingen fick min cyclocross sig en tvätt!

På söndagsmorgonen gjorde jag juice som fick sig syrlighet från kiwi också!

…och så bakade jag stekpannebröd som är enkelt för att det går så snabbt!

Hazel var trött eftersom vi tog ett mellanting mellan långpromenad och traillöpning. Vi såg ingen björn den här gången heller, men jag tror att de är nära!