Klockan var 23.00 och ute var det -10. Då snörade jag på mig mina Icebugs och bestämde mig för de där tre backintervallerna som skulle bli den tredje luckan i min träningsjulkalender.

Jag funderade faktiskt på att strunta i det, men ibland handlar det bara om att bestämma sig. Jag frågade mig om jag är en lat person och kom fram till att nä det vill jag inte vara. Så då var jag inte det. Det är rätt så enkelt ändå.

Vår serpentinbacke är glashal och där finns många däckspår som visar på lång bromssträcka som slutar i en uppskottad snöhög. Att springa med dubb kändes tryggt.

Det var kallt att ställa sig utanför dörren, men sedan blir kroppen varm. Och efter ett tag ville jag dra av mig vantarna… det är en skön känsla det där, när man tränat sig varm i kylan!

Backen jag tränade i har jag använt för mina backintervaller förut, såhär har det sett ut då:

> Rullande backintervaller (20 min)

> Andra backintervaller jag sprang snudd inpå natten

> Här är en bit av backen!

Lite tidigare på kvällen låg jag i knädjup snö på en myr och tittade upp mot stjärnhimlen. Någonstans mellan det, mina backintervaller och en timmes promenad imorse så samlade jag tydligen ihop nästan 20 000 steg. Och jag som trott att jag knappt gjort något idag?

Åre by kl 23.00 en torsdag

Torsdag och nästan helg. Skippa ”nästan” och det är verkligen helg. Visst brukar helgkänslan dyka upp framåt torsdagseftermiddagen, eller är det bara jag?

Jag körde upp till Åre igår eftermiddag. Numer väljer jag oftast en väg som går förbi Edsbyn och sedan svänger jag av mot Voxna. Att köra genom Los är min nya favorit. När jag körde söderut för 14 dagar sedan var här svinkallt och alldeles vitt av tjock, tjock frost – trots att det var plusgrader på alla andra ställen. Nu snöade här lovikavantar och jag svängde inom Losbagarn och köpte saffransbulle och julmust.

Snön låg vit även när jag kom till Åre på kvällen. Hazel och jag kastade frisbee i skenet från skidbacken i djup och fluffig snö. Strax före midnatt var det plusgrader och kramsnö, men det där ordnar nog upp sig för snart ska det bli kallt igen.

Idag ska jag upp till Copperhill på Åredagen och efter det ska jag fira den 3 december med att springa tre långa backintervaller. Dessutom kräver mitt hem en rejäl storhandling och dessutom en storstädning. Storstädningen får vänta till fredag för ikväll ska jag jobba ikapp lite olika grejer.

På fredag morgon ska jag styrketräna och på fredag kväll vill jag studera helgvädret och välja aktivitet därefter. Kanske traillöpning i skogen någonstans i södra Årefjällen? Kanske säsongens första längdpass? Kanske en tur med snöskorna upp förbi trädgränsen? På söndag blir det någon form av utflykt med termos – det är ju advent!

Oavsett vad det blir så skulle jag vilja avsluta med en bastu och en kall öl. Eftersom jag använder bastun som förråd för mina friluftsprylar så kräver det lite städning där också.

Dessutom så vill jag koka upp säsongens första varma choklad med vispad grädde. Och så vill jag fortsätta kolla The Affair – jag är inne på säsong 2 nu!

Vad ska ni göra i helgen?

Bilderna nedan är varför jag inte har något gymkort. Axelpressar med tung tegelsten, en fin form av bålrotation (vad heter övningen?) med en stock av något slag och så höga kliv upp på en gammal sten som använts i jordbruk en gång i tiden.

Lyft, dra, skjut, pressa. Simple as that. Du har även sett mig dra träd fram och tillbaka och slå på traktordäck med slägga.

Det där ovan var dagens första pass; det är ju den 2 december idag vilket innebär två av något i min träningsjulkalender. 1 styrkepass och 1 rörlighetspass blir två och några utvalda rörlighetssekvenser ska jag unna mig innan jag går och lägger mig.

Kalle Zackari Wahlström vann nyligen pris som årets förebild inom träningsvärlden (ett pris jag också varit nominerad till en gång i världen – en kille vann den gången också) och jag gillar hans filosofi; vi behöver inte krångla till träningen så himla mycket.