Förutom väder och vind så har sommaren kommit till Halmstad. Klassiska uteserveringen Bulls har öppnat på Lilla Torg och stoltserar med sina palmer. Jag och Grabben valde dock att fika inomhus. Jag laddade med en latte och sprang sedan 100 minuter hem till Grabbens föräldrar för middagsmat. Så länge har jag inte sprungit sedan tidigt i höstas. Sedan dess har det mest blivit 5 och 6-kilometrare med undantag av veckans 10 kilometer.

Löpningen kändes bra. Tempot var verkligen superlugnt och med ett riktigt lugnt tempo kan i stort sett vem som helst springa längre än man tror och anar! Mot slutet kände jag att energin hade nått bottenläge men då var jag nästan framme. Precis efteråt kände jag mig lite stel i knän och leder och det är just dessa, snarare än kondition och ork, som behöver vänjas.

Jag hann till Västra stranden i Halmstad lagom till solnedgången. Grabben hade precis ringt mig innan och ville att det skulle bli vår nya grej att hänga på stranden. Det är en sådan där grej som låter så fantastiskt och romantiskt och vackert och underbart. Ja lite som tanken att åka iväg på solsemester och ligga och läsa en bok i en solstol dagarna i ända och bara slappna av. Jomenvisst. Det är skittrist efter 10 minuter…

Vad ska man göra på stranden på våren förutom att springa? Jag vet inte. Det skulle vara att gå i sådana fall. Vi brukar ibland säga att vi ska åka till Tylösand och äta glass men det finns aldrig några riktigt bra glassalternativ till hands och då faller ju hela planen… och så brukar det blåsa som fan och är det en sak jag inte gillar så är det blåst. Ingenting, förutom ineffektivitet, får mig på så dåligt humör som blåst. Blåsten drev mig bort från livet på Irland för sjutton!

Efter jobbet idag övade jag mig på att hänga på stranden. Det låter ju trots allt rätt så nice. Jag gick dit och spanade lite. Konstaterade att våren är på väg, inte bara i almanackan utan också i verkligheten. En ensam surfare lekte bland vågorna och i en skogsdunge såg jag en sådan där fågel med jättelånga ben som jag säkert borde kunna namnet på men fåglar har liksom aldrig varit min grej. Den såg lite exotisk ut även om den var svenskgrå och inte floridarosa.

Det blev 60 minuters powerwalk för att gå bort träningsvärken från benpasset igår. Jag gick utmed Prins Bertils stig och den var isig på sina ställen. Jag försökte köra på principen att ha markkontakt så lite som möjligt för att undvika att halka och det lyckades. Jag längtar tills dess att våren dröjts sig in i skogen och det är barmark längs med havet! Då ska jag öva mer på det där att hänga på stranden.

Psst, hur gör man bilderna mindre i iPhoto? I originalstorlek är de onödigt stora för bloggen…

Jag och Grabben tittade ut på balkongen (genom fönstret, snön ligger fortfarande orörd) och längtade lite gemensamt till våren. I april förra året sprang vi längs med stranden i Tylösand och bland vitsippor i strandskogen och solade med bikini (jag solade i bikini, Grabben solade nog inte alls…) på de utemöbler som just nu är täckta med snö. Det är inte långt kvar, men jag längtarlängtarlängtar. Fast först ska jag åka lite skidor i Orsa och sedan lite mer skidor i Åre ett par gånger om! Längtar du?