Förutom väder och vind så har sommaren kommit till Halmstad. Klassiska uteserveringen Bulls har öppnat på Lilla Torg och stoltserar med sina palmer. Jag och Grabben valde dock att fika inomhus. Jag laddade med en latte och sprang sedan 100 minuter hem till Grabbens föräldrar för middagsmat. Så länge har jag inte sprungit sedan tidigt i höstas. Sedan dess har det mest blivit 5 och 6-kilometrare med undantag av veckans 10 kilometer.

Löpningen kändes bra. Tempot var verkligen superlugnt och med ett riktigt lugnt tempo kan i stort sett vem som helst springa längre än man tror och anar! Mot slutet kände jag att energin hade nått bottenläge men då var jag nästan framme. Precis efteråt kände jag mig lite stel i knän och leder och det är just dessa, snarare än kondition och ork, som behöver vänjas.

Jag hann till Västra stranden i Halmstad lagom till solnedgÃ¥ngen. Grabben hade precis ringt mig innan och ville att det skulle bli vÃ¥r nya grej att hänga pÃ¥ stranden. Det är en sÃ¥dan där grej som lÃ¥ter sÃ¥ fantastiskt och romantiskt och vackert och underbart. Ja lite som tanken att Ã¥ka iväg pÃ¥ solsemester och ligga och läsa en bok i en solstol dagarna i ända och bara slappna av. Jomenvisst. Det är skittrist efter 10 minuter…

Vad ska man göra pÃ¥ stranden pÃ¥ vÃ¥ren förutom att springa? Jag vet inte. Det skulle vara att gÃ¥ i sÃ¥dana fall. Vi brukar ibland säga att vi ska Ã¥ka till Tylösand och äta glass men det finns aldrig nÃ¥gra riktigt bra glassalternativ till hands och dÃ¥ faller ju hela planen… och sÃ¥ brukar det blÃ¥sa som fan och är det en sak jag inte gillar sÃ¥ är det blÃ¥st. Ingenting, förutom ineffektivitet, fÃ¥r mig pÃ¥ sÃ¥ dÃ¥ligt humör som blÃ¥st. BlÃ¥sten drev mig bort frÃ¥n livet pÃ¥ Irland för sjutton!

Efter jobbet idag övade jag mig på att hänga på stranden. Det låter ju trots allt rätt så nice. Jag gick dit och spanade lite. Konstaterade att våren är på väg, inte bara i almanackan utan också i verkligheten. En ensam surfare lekte bland vågorna och i en skogsdunge såg jag en sådan där fågel med jättelånga ben som jag säkert borde kunna namnet på men fåglar har liksom aldrig varit min grej. Den såg lite exotisk ut även om den var svenskgrå och inte floridarosa.

Det blev 60 minuters powerwalk för att gå bort träningsvärken från benpasset igår. Jag gick utmed Prins Bertils stig och den var isig på sina ställen. Jag försökte köra på principen att ha markkontakt så lite som möjligt för att undvika att halka och det lyckades. Jag längtar tills dess att våren dröjts sig in i skogen och det är barmark längs med havet! Då ska jag öva mer på det där att hänga på stranden.

Psst, hur gör man bilderna mindre i iPhoto? I originalstorlek är de onödigt stora för bloggen…

Jag och Grabben tittade ut pÃ¥ balkongen (genom fönstret, snön ligger fortfarande orörd) och längtade lite gemensamt till vÃ¥ren. I april förra Ã¥ret sprang vi längs med stranden i Tylösand och bland vitsippor i strandskogen och solade med bikini (jag solade i bikini, Grabben solade nog inte alls…) pÃ¥ de utemöbler som just nu är täckta med snö. Det är inte lÃ¥ngt kvar, men jag längtarlängtarlängtar. Fast först ska jag Ã¥ka lite skidor i Orsa och sedan lite mer skidor i Åre ett par gÃ¥nger om! Längtar du?