Jag hann till Västra stranden i Halmstad lagom till solnedgÃ¥ngen. Grabben hade precis ringt mig innan och ville att det skulle bli vÃ¥r nya grej att hänga pÃ¥ stranden. Det är en sÃ¥dan där grej som lÃ¥ter sÃ¥ fantastiskt och romantiskt och vackert och underbart. Ja lite som tanken att Ã¥ka iväg pÃ¥ solsemester och ligga och läsa en bok i en solstol dagarna i ända och bara slappna av. Jomenvisst. Det är skittrist efter 10 minuter…

Vad ska man göra pÃ¥ stranden pÃ¥ vÃ¥ren förutom att springa? Jag vet inte. Det skulle vara att gÃ¥ i sÃ¥dana fall. Vi brukar ibland säga att vi ska Ã¥ka till Tylösand och äta glass men det finns aldrig nÃ¥gra riktigt bra glassalternativ till hands och dÃ¥ faller ju hela planen… och sÃ¥ brukar det blÃ¥sa som fan och är det en sak jag inte gillar sÃ¥ är det blÃ¥st. Ingenting, förutom ineffektivitet, fÃ¥r mig pÃ¥ sÃ¥ dÃ¥ligt humör som blÃ¥st. BlÃ¥sten drev mig bort frÃ¥n livet pÃ¥ Irland för sjutton!

Efter jobbet idag övade jag mig på att hänga på stranden. Det låter ju trots allt rätt så nice. Jag gick dit och spanade lite. Konstaterade att våren är på väg, inte bara i almanackan utan också i verkligheten. En ensam surfare lekte bland vågorna och i en skogsdunge såg jag en sådan där fågel med jättelånga ben som jag säkert borde kunna namnet på men fåglar har liksom aldrig varit min grej. Den såg lite exotisk ut även om den var svenskgrå och inte floridarosa.

Det blev 60 minuters powerwalk för att gå bort träningsvärken från benpasset igår. Jag gick utmed Prins Bertils stig och den var isig på sina ställen. Jag försökte köra på principen att ha markkontakt så lite som möjligt för att undvika att halka och det lyckades. Jag längtar tills dess att våren dröjts sig in i skogen och det är barmark längs med havet! Då ska jag öva mer på det där att hänga på stranden.

Psst, hur gör man bilderna mindre i iPhoto? I originalstorlek är de onödigt stora för bloggen…