Och så kom lördagen och medan jag fixade hemma gick mamma och pappa bort till Feldts och köpte nygräddat surdegsbröd. Och vi dukade upp till frukost och hade ingen brådska alls. Jag lade på så mycket avokado som möjligtvis fick plats på mackan och strösslade över både salt och nymald svartpeppar.

Havet leker alltid vilde när mina föräldrar är här men det fanns inget annat alternativ än att vi skulle åka till Lynga strand och hänga där ett tag. Ligga på en filt i solen – för ligger man platt på stranden är det nästan lä. Och de vuxnaste två sprang och badade som två små barn som inte kunde hålla sig och jag väntade på torra land med handduk.

Sedan åt vi kardemummabulle och drack den ljuvligaste av jordgubbssaft från saluhallen i Höganäs som vi var på i fredags.

Lite senare parkerade vi bilen i Tylösand och promenerade de sista fyra kilometrarna längs Prins Bertils stig ut till Riccardos i Möllegård. Vi var förtjänta av Halmstads bästa glass och jag valde så många smaker jag kunde fylla den där bägaren med för vi skulle ju promenera hela vägen tillbaka också. På slutet tog vi en omväg förbi alla husvagnarna på campingen; grillarna var redan tända och långborden var dukade.

Vi kom på att räkor och kräftor skulle sitta så himla fint till middag men det tyckte alla andra också för allt var slut i affären. Så vi valde stora krabbklor, rökt makrill, varmrökt lax och skagenröra istället. Och ostar och några härliga marmelader från Särdals Kvarn i Haverdal.

Men innan middagen dukades fram var vi tvungna att titta till stranden på östra sidan stan också, och framförallt kika på alla miniatyrhusen som får en att häpna med sin detaljrikedom och sina pytteträdgårdar. Kanske Halmstads sötaste! Men favoritstranden rår ingen annan strand i Halmstad på; det är till Lynga man ska åka. Här är ljuset alltid magiskt och här kan man alltid välja sin egen plats. Här räfflar sig stranden alltid under fötterna i vattnet och här är gudagott att vara.

Min Garmin Vivofit summerar den här dagen som nästan 30 000 steg och närmre en halvmara. Vi började redan imorse då det blev morgonpromenad till Feldts bageri för att köpa surdegsfrallor och en surdegsbulle (kardemumma är favoriten) att spara till dagens äventyr.

När klockan var lunch var vi klar med alla frukostbestyr och dagens jobbskörd; så vi knöt på oss skorna och hann gå 400 meter innan det strålande, om än blåsiga, solskenet ersattes med en snabb skur.

Ungefär så blev det hela dagen när vi gick Prins Bertils stig från Halmstad till Tylösand. Havet dånade och himlen var ömsom blå och ömsom svart. Det var en sea breeze som heter duga.

När vi kom fram till Tylösand missade vi precis bussen som skulle ta oss in till stan så vi smet in till spa-baren för ett glas riesling. Och istället för att åka raka vägen hem när vi kom till stan så gick vi på bio och såg Turist istället. En intressant film som vi diskuterade över en överväldigande räkmacka och ett till glas Riesling.

Men nu är vi hemma och har lagt fötterna på soffan efter att ha duschat bort sanden mellan tårna.

Jag är på stranden en sista dag. Gör liksom allt en sista gång. Det här är sista dagen i Halmstad för den här gången och jag avslutar mina dagar här precis så som jag började dem: med att ligga på en filt på en solig sandstrand med många dopp i havet.

Det har varit en kanonsemester. Förvisso rätt kort, men jag har fyllt mina två veckor med så mycket härligheter att jag knappt orkar mer nu!

Jag har både cyklat och sprungit massor (med av det senare än det första) som vi kombinerat med fika, åkt på utflykter (till Havanna i Varberg och Strömma Farmlodge till exempel) och ätit fantastisk mat var dag. Det har varit soligt, åskat och en dag eller två har det faktiskt regnat. Vilket – tro det eller ej – är två regndagar fler än under förra årets sommarsemester.

Förra året började jag ett jobb i Sälen efter min sommarledighet. På måndag fortsätter jag mitt jobb och mina uppdrag från Åre. Tänk vad snabbt tiden mellan två sommarsemestrar har gått!