Det har anlänt en massa båtar till Halmstad och det kan man ju tycka är roligt. Jag tog mig en powerwalk i området imorse och försökte se storheten i båtarna. Förmodligen är det jag som inte är intresserad av skepp och båtar. Har man sett ett av dem har man sett alla. Och skaldjursplatån som serveras i festivaltältet bredvid för 795 spänn är jag inte intresserad av. Inte heller att betala 50 spänn för att åka pariserhjul längst ut på kajen. Inte att betala för att dricka öl i plastmugg eller köpa ditten och datten. Jag är en urbota dålig festivalmänniska och det står jag för.

Det är kul att Tall Ships Races kommer till Halmstad (stans största evenemang ever) för det lockar säkert jättemycket folk och jag tycker att väl genomförda events är viktiga saker för en stad att satsa pÃ¥ – men jag tillhör verkligen inte mÃ¥lgruppen. PÃ¥ festivalomrÃ¥det har man gjort sitt bästa för att fÃ¥ in det mesta av allt. Man kan titta pÃ¥ shackturnering, källsorterande hundar, lyssna pÃ¥ dragspelsmusik, ta sitt blodtryck gratis, titta pÃ¥ skateboardÃ¥kare pÃ¥ ramp, köpa sig biljetter för en kort seglats till havs, se pÃ¥ eldshow och lyssna till mer musik. Jag känner mig lite som tjuren Ferdinand som hellre sitter under min korkek.

Den är verkligen här nu, beachsäsongen 2011! Stranden kryllade av badglada soldyrkare idag men vi lyckades hitta en tom plätt i Frösakull. Äventyrscabben kände sig hemma bland lyxvillorna och jag och Grabben utbrast ”åååh” och ”aaah” efter var och vartannat hus som vi körde förbi. Tur att vi redan har en lägenhet som är världbäst, annars skulle vi nog vilja bo här…

Planen idag var egentligen att springa alla stränder i Halmstad, men Grabbens vad tyckte det var en dålig idé redan vid kilometer 5 imorse. Då hade vi avverkat Västra stranden och filosoferat kring dess varaktighet. Det är inte Halmstads ståtligaste strand direkt, men hade den legat i Stockholm hade den varit top notch. Vi diskuterade grejer man skulle kunna göra med den här stranden, och har ett och annat förslag att komma med till Halmstad kommun och eventbolaget Halmstad & Co.

Eftersom Grabbens vad pajade sprang vi inga fler stränder idag. Istället stack vi som bekant iväg till Frösakull. Där lÃ¥g vi i nÃ¥gra timmar medan jag averkade den ena podcasten frÃ¥n Jillian Michaels efter den andra. LÃ¥t dem aldrig ta slut! Jag tog ocksÃ¥ med mig en podcast i örat när jag bestämde mig för att springa nÃ¥gra lätta tusingar vid 18-tiden ikväll. Jag fipplade bland apparna pÃ¥ telefonen och bestämde mig för att köra RunKeeper – dÃ¥ligt val! Hastigheterna stämde inte alls med hur jag sprungit och gÃ¥tt men än har jag inte kommit sÃ¥ lÃ¥ngt att pass som inte reggas pÃ¥ nÃ¥gon klocka eller app därför inte räknas. Däremot mÃ¥ste jag upprepa passet inom kort, kanske med lite mer intensitet i intervallerna. Bäst att jag gÃ¥r och laddar med lite räkmacka redan nu!

PÃ¥ min semesterlista stÃ¥r strandlöpning alltid högt upp. Det är en sÃ¥dan där klassisk klyshig grej, som liksom verkar sÃ¥ himla härlig och underbar i tanken – men hur är det egentligen i verkligheten?

Jo, rätt bra kan jag meddela. Det har sina svårigheter då det krävs en sandstrand som håller måttet och därför är jag mycket tacksam över att tidvis bo här i Halmstad. Här finns hur många stränder som helst värda namnet att springa på. Idag sprang vi mellan Haverdal och Vilshärad (och tillbaka) på det klassiskt barfotaglada sättet och jag avslutade givetvis med ett dopp (i kristallklart vatten med obeskrivligt perfekt sandstrand). Sedan gjorde vi inte särskilt mycket mer. Så denna dag får därmed räknas som vilodag.

Eller jo, jag glömde ju. Jag har ju gjort 100 rumplyft pÃ¥ bänk som sÃ¥ mÃ¥nga andra, men det kändes som en liten baggis. Det blir annat imorgon med 100 armhävningar. Jag har lovat Mia att göra dem pÃ¥ tÃ¥… (Update: det var visst bara 50 armhävningar imorgon… det känns helt plötsligt inte som en särskilt stor utmaning eftersom jag ställt in mig pÃ¥ 100)