På min semesterlista står strandlöpning alltid högt upp. Det är en sådan där klassisk klyshig grej, som liksom verkar så himla härlig och underbar i tanken – men hur är det egentligen i verkligheten?

Jo, rätt bra kan jag meddela. Det har sina svårigheter då det krävs en sandstrand som håller måttet och därför är jag mycket tacksam över att tidvis bo här i Halmstad. Här finns hur många stränder som helst värda namnet att springa på. Idag sprang vi mellan Haverdal och Vilshärad (och tillbaka) på det klassiskt barfotaglada sättet och jag avslutade givetvis med ett dopp (i kristallklart vatten med obeskrivligt perfekt sandstrand). Sedan gjorde vi inte särskilt mycket mer. Så denna dag får därmed räknas som vilodag.

Eller jo, jag glömde ju. Jag har ju gjort 100 rumplyft på bänk som så många andra, men det kändes som en liten baggis. Det blir annat imorgon med 100 armhävningar. Jag har lovat Mia att göra dem på tå… (Update: det var visst bara 50 armhävningar imorgon… det känns helt plötsligt inte som en särskilt stor utmaning eftersom jag ställt in mig på 100)