Jag är hemma (svÃ¥rt att veta riktigt vad som är ”hemma” nuförtiden) pÃ¥ västkusten och har kört fredagsfys före fredagsmys. Jag tog svängen längs med Nissan frÃ¥n stan ut mot Frennarp. Dryga 6km fartlek blev det. Ibland räknade jag lÃ¥ngsamt till 20 under en fartökning, ibland räknade jag 20 träd eller höll fartökningen till nästa person som jag mötte. Det är ju inte sÃ¥ himla noga egentligen. Det finns inget magiskt med att en intervall ska vara precis 30 eller 45 sekunder direkt…

Som vanligt blÃ¥ser det galet mycket här nere. Imorse när jag vaknade regnade samtidigt som solen sken men sedan tog solen över. Härligt – även fast jag hela tiden blir pÃ¥mind om att vÃ¥ra fönster verkligen mÃ¥ste putsas…

Medan jag varit här nere har gänget i Stockholm hämtat hemlisar frÃ¥n Blueberry, packat pÃ¥sar frÃ¥n Holistics, staplat dricka frÃ¥n Vitamin Well och Ã¥terhämtning frÃ¥n Gainomax, grejat med vinster frÃ¥n Les Mills, GoCoCo, Craft och Casall. Vi är redo för träningsevent – visst kommer du! Om du fortfarande funderar tycker jag du ska ta med dig en kompis och boka varsin plats pÃ¥ nÃ¥gon av klasserna! I Göteborg drar man igÃ¥ng redan imorgon – i Stockholm kör vi pÃ¥ söndag!

 Jacka: Craft

Tights: Nike

Skor: Adidas

Solen strÃ¥lar just nu i Halmstad men det gjorde den inte imorse när vi styrde löparbilen mot Mellbystrand och spÃ¥ren i strandskogen Hökafältet. DÃ¥ var det höst och lite ruskigt – men ändÃ¥ varmt under löparjackan. Jag testade att springa med nästan alla delar ur den löparoutfit frÃ¥n Adidas peppat bloggar om träning-gänget  med inför Lidingöloppet om 2(!) veckor. Det är kul med rosa. Punkt.

Det enda spÃ¥ret jag sprungit pÃ¥ Höka är 6:an och det gjorde jag idag med. PÃ¥ förvÃ¥nansvärt lätta och pigga ben bör tilläggas. Det gÃ¥r inte att komma ifrÃ¥n att min löpträning alltid gÃ¥r bättre i Halmstad. Jag springer fler pass och jag springer dem mer fokuserat. Det enda inom löpningen som gÃ¥r särskilt bra i Stockholm är loppen…

Jag har skrivit det förut men jag skriver det igen. Lynga alltså. Herregud vad vackert! Vi tog (som vanligt) sikte på markeringarna i orange och följde dem i 4.7 km med undantag för den sista kilometern där vi vek av mot sandstranden. I skogen var det lugn och tyst och solen hittade några luckor mellan trädkronorna. Regnet som piskat marken dygnet innan låg kvar på sina ställen och det doftade fuktigt och levande.

Stigen är böljande och svängande och det är roligt att dra på farten och känna sig snabb samtidigt som man parerar mellan rötter och lera. Jag hade Grabben i hasorna och det var alldeles fantastiskt trots att underbart är kort. 4.7 är som sagt inte långt. Men alldeles, alldeles tillräckligt för ett snabbt rus.

På stranden glittrade solen ikapp med kitesurfarna bland vågorna som rullade in mot land på ett sådant där surfigt sätt man sällan ser. Du skulle varit här nu, Annie! Stranden låg platt och perfekt under fötterna och det kunde lika gärna varit dagen före midsommar.

Energiinjektionen behövdes – nu ska vi snart rulla norröver igen. Att spendera nÃ¥gra dagar ”hemma” i Halmstad känns som semester och känslan är obeskrivlig. Ni som bor här nere – njut av den livskvalitet som erbjuds. Det är verkligen fÃ¥ förunnat.