Den här dagen alltså. Var tog den vägen? Om en halvtimme vill jag trycka på paus för då ska jag träffa 25 träningsglada människor som alla är i Halmstad för att springa med mig, Grabben och Ingmarie. Man kan också kalla det ett stort födelsedagskalas för just idag råkar jag dessutom fylla år.

Jag såg till att hinna med 4km lätt löpning i barfotaskor i Lynga strandskog tidigare idag. Det var soligt men enormt blåsigt. På den biten som går längs med stranden blåste det sand i luften så att hela jag blev grusig. Lite senare åt vi lunch på Spis & Deli. Och nu har jag packat 25 goodiebags med roliga grejer: böcker och träningsredskap bland annat.

Firandet kan börja!

Jag tog semester ikväll – i alla fall kändes det så. Så fort Grabben kom hem från jobbet bytte vi till löparkläder och åkte ut mot Tylösand. Klockan var strax före 19 och en behaglig sensommarkänsla omgav oss. Det var tyst och lugnt och stilla och Tylösand bredde ut sig som ett guldkorn. På ett ställe spelade man boule, på ett annat dukade man upp till grillmiddag. Och vi sprang.

Halmstad är som vackrast utan turister. Augusti är verkligen magiskt och jag kan inte med ord beskriva hur det är att springa på Prins Bertils stig när hela havet breder ut sig när man springer ut ur en skogsdunge. Den känslan sprider sig som ett lyckorus i hela kroppen och själen liksom dansar och ler. Det kan man leva länge på!

Jag hade nya klockan på armen men tyckte att siffrorna var snåla. Kom senare på att den visade miles istället för kilometer eftersom jag inte ställt in den innan jag stack ut och sprang. Oh well. 5.04 miles senare var vi tillbaka där vi började rundan och då hade solen precis doppat sig i havet. Solnedgångar på Tylösand får inte plats i kameran hur mycket man än försöker. När himlen färgas i tusen nyanser av rosa, orange och lila och allt är så vackert så man vill spara allt på näthinnan.

Jag: Tights // Casall. T-shirt // Nike. Skor // Nike.

Grabben: Tights // Craft. T-shirt // Craft. Skor // Adidas.

Tisdag. Våfflor och intervaller. Åska från sängen och sol på banan. 12 * 400 meter fördelade på 4 block. 3 varv i varje. Mentalt enkelt. För att göra det mer spännande på tartanbanan delade vi upp de 4 blocken på 4 olika startpunkter. På så sätt kom vi hela banan runt. Fast det gjorde vi ju 12 gånger i alla fall.

Det känns skönt i kroppen efter intervaller. Lugnt liksom. Som efter en storm. Samtidigt känns det som att den jobbar massor med allt det som nyss har hänt. Som en myrstack.

På väg hem passerade vi Glassbo Våffelstuga och stannade till för 7 sorters kakor och en våffla i trädgården. Semester!