Efter jobbet tog jag tåget till Falkenberg och slogs av hur deprimerad jag blev när jag kom dit. Jag har sett för många depp-Falkenbergfilmer och att tågstationen ligger mitt ute i ingenstans gör inte saken bättre. För att komma in till civilisationen måste man åka buss. Jättejobbigt! Mycket enklare att cykla till Falkenberg – så det var tur att jag skulle cykla hem!

Jag hoppade av bussen på Stortorget och styrde mot Cykelmagneten. Jag har aldrig riktigt varit inne i Falkenberg men det var bara att gå rakt fram så var jag framme. Lätt! Inne på Cykelmagneten stod min cykel i ett hörn bland tusen andra cyklar och såg fin ut. Förutom cykel så köpte jag mig ett par billiga glasögon (vilket jag märkte verkligen behövdes!), liten cykelväska och så slang och pump och någon annan grej jag inte riktigt vet vad jag ska göra med den…

Min cykel ser ut som på bilden nedan. Det är alltså en Scott Speedster S30 och jag fastnade för den eftersom den är lite vit. Och jag älskar ju vitt. Till dig som undrade vad den kostade så kan jag säga att den ligger på drygt 9 990 (cirka) men jag köpte den till kampanjpriset 7 495 kronor (på Cykelmagneten). Jag kan tänka mig att fler ställen kommer att rea ut både denna och andra modeller nu när det är höst. 7 495 kronor blev för svårslaget gentemot den cyclocross jag ville ha som låg på cirka 12 000 kronor…

När jag fått cykeln var det bara att köra. Jag började lite trevande och turistcyklade i början. Jag bromsade i kurvorna och lite i nedförsbackarna för man vet ju aldrig – cykeln kan ju få för sig att gå sönder när det går fort.

Snart kom jag in i cyklingen och det kändes som om jag aldrig gjort annat! Och fort gick det också! Det skulle vara riktigt kul att ha en gps och se vad jag kom upp i för hastigheter. Jag relaterade min fart till hur fort bilarna körde om mig och ibland segade de sig förbi.

Jag hade fått för mig att det var drygt 30 km mellan Halmstad och Falkenberg men vägskyltarna visade 43. Lägg till 8 km på det för en ofrivillig tur till Långsand och en återvändsgränd i form av en sandstrand samt några kilometer till för ofrivilligt snurrande efter Skrea Strand och min tur slutade på runt 55 km och lite drygt 2 timmar. Nästa gång jag unnar mig något ska det bli en Garmin!

Jag förbereder mig inför cyklingen ikväll. Jag har redan bytt om. Tydliga tecken på nervositet. Det bubblar lite i magen och flyger några fjärilar där inne. Jag vet inte riktigt vad jag är nervös för. Kanske är det för att alla andra varit nervösa när det ska cykla på en ny och snabb cykel. Herregud, jag kan ju cykla – hur svårt kan detta vara?

En sak jag har förstått när det gäller cykling är att det är viktigt med utseende. Jag köpte min hjälm till min förra cykel och den passar rätt fint till de röd-svarta cykeltröjor jag har. Men det går ju inte nu. Cykeln är blå och vit! Jag vill ha en vit hjälm. Tror ni jag klarar mig i 3 mil på denna röd-svarta hjälm utan att skämmas. Jag hoppas det. Men… jag tycker inte att jag är så snygg i den.

När jag vaknade imorse kände jag inte för att gå till gymmet. Så jag åkte till Falkenberg och köpte en cykel istället. Ja, ni läste rätt – jag har äntligen bestämt mig!

Eftersom jag inte får plats med en cykel i min Mini och vädret var för molnigt för att cabba ner, så får jag se till att cykla hem den på måndag istället. Bildbevis på mitt köp kommer då – nu får ni bild på Grabbens glass från Tre Toppar i Träslövsläge i Varberg istället. Gillar man glass ska man åka hit. Det är en glasskiosk utöver det vanliga. Bråkiga barn med glass i håret och kö genom dörren får man också räkna med…

Cykeln är fin. Jag gjorde nästan som du sa Hilda. Jag valde växlar först. Sedan gick jag på utseende. Och så konsulterade jag KarinTri lite. Och jo, jag gick lite på pris också. Det blev ingen cyklocross – det blev en racer. Jag ville inte betala 5 000 kronor mer för att cykla på grus. Om jag älskar att cykla kommer jag hitta 5 000 skäl till varför jag vill cykla på grus. Den tiden kanske kommer. Tills vidare cyklar jag på en Scott Speedster S30. Till riktigt bra pris.