Det känns som om jag haft ännu en helkväll på gymmet. Kom dit kl 17 och gick hem kl 20, 1680 kalorier senare. Det betyder att jag ligger bra till i min utmaning för veckan. 5636 kalorier har lagts på träning – 1364 kalorier återstår! Imorgon planerar jag för lite lättare pass och under en av helgdagarna kommer jag att helvila.

Det absolut tuffaste passet ikväll var spinningen. Det är riktigt motiverande att köra med pulsklocka och se hur pulsen svarar när man trycker till. Att se den stiga upp mot 190 utan att man dör är också en kick i sig.

Innan spinningen värmde jag upp på en crosstrainer. 20 minuter delades upp i pyramider och intervaller. Om jag bara står och trampar runt runt dör jag av tristess. Jag måste få trycka lite på knapparna minst en gång i minuten för att jag ska ha motivation och köra på.

Efter spinningen körde jag 45 minuter Easyline. Mellan varje Easylinestation körde vi kondition eller funktionell styrka. Och nej, det är inte Easylinestationerna som är jobbiga – det är stationerna därimellan. Easylinestationerna blir nästan som lite vila – om man inte kör dem snabbt (men kontrollerat!) och halva rörelser – då blir det jobbigare!

När jag kom ut till gymmet efter Easylinen, vilket var tredje träningsblocket för kvällen, hittade jag Grabben på ett löpband. Han hade sprungit 20 km. Och hade 12 kvar. Det är kanske det sista långa långpasset inför Berlin nästa helg. Jag sympatipowerwalkade bredvid honom en halvtimme innan jag kastade in handduken för att gå hem och kolla ”Losing it” med Jillian. Men vår box verkar inte fungera. Förmodligen är det det halländska ovädret som ställer till det. Så mycket för den TV-kvällen…

Hood: Columbia Sportswear. Tights: Nike. Skor på fötterna: Adidas. Skor i händerna: Nike.

Jag hade inte alls planerat att åka till Göteborg den 2 oktober och cykla Rosa Bandet-spinning i år igen. Det låg liksom lite fel i kalendern. Den 4 oktober åker jag till Djerba och det kändes lite hattigt att pendla fram och tillbaka till Göteborg innan dess. Men så hände något, jag träffade Stefan Manning på Ultrafestivalen i Skövde, och innan tankarna hann landa så hade jag anmält mig att köra alla 24 timmarna ensam på Rosa Bandet-spinningen (Stefan har kört solo under ett gäng år nu). Jag klappar händerna åt min magkänsla – mitt förnuft hade aldrig kommit på tanken att genomföra en sådan här galenskap.

Min utmaning slutar inte i att bara cykla i 24 timmar nonstop. Nej, ska det vara så ska det vara ordentligt. Mitt mål är att samla ihop 1000 kronor för varje timme jag cyklar. Detta blir både en personlig och en gemensam fundraisinggrej alltså. Målet är att komma upp i 24 000 insamlade kronor – jag vill sitta på den dyraste cykeln helt enkelt.

Jag skulle blir hur glad som helst om du vill skänka pengar till Rosa Bandetinsamlingen genom Rosa Dygnet och min cykel. Det skulle vara så inspirerande att veta att jag cyklar för en god sak, för alla kvinnor som har drabbats – eller tyvärr – kommer att drabbas. Varje liten krona gör skillnad och jag hoppas att du vill vara med och göra skillnad! Jag kommer att lägga upp alla praktiska detaljer inom kort om hur detta ska gå till. Tills vidare tycker jag att du ska spana in Rosa Dygnets hemsida och kolla om du kanske också ska vara med och cykla ett tag. Eventet är hur kul som helst med skön stämning, bra instruktörer och träning hela dygnet!

Update: insamlingen börjar i slutet av september!

Med specialbeställda tröjor inför Rosa Bandetspinningen 2008. Då körde jag 13 timmar.

Min cykel står och laddar i gästrummet. Jag längtar till nästa tillfälle då vi får ta några mil tillsammans. Men det kommer att dröja lite – medan jag åker till Stockholm får Rulle stanna hemma. Ja, jag funderar på Rulle som namn. Namnmässigt kommer han inte att vara den coolaste katten precis men kanske ligger det creddiga i det töntiga. Rulle är ju dessutom cykelspråk. Vad tycker ni? Har ni fler förslag? Cykeln måste ju namnges för sjutton!