Jag är så otroligt glad över min trainer. Jag har skrivit det förut och jag skriver det nu igen. Och så är jag glad över att jag upptäckt Soundcloud idag. Jag hann samla på mig några låtar innan passet som jag avslutade alldeles nyss. Bland annat den här remixen på Beyonces Drunk in love.

Nu blir det kvällssupé med kalixlöjrom och sedan ska jag vara snabb som en iller och packa inför min resa till Abisko imorgon. Jag vet att den här tjejen kommer att vänta på mig prick klockan 06.00 imorgon bitti – och det ser jag fram emot. Jag hade lite panik när jag insåg att alla mina skidbyxor är hemma i Åre men hittade ett par gamla svarta trotjänare allra längst ner i byrålådan. Puh! Det väntar inte så mycket skidåkning i Abisko men jag ser fram emot ett och annat snöäventyr!

30 minuter fartlek på trainern kickade igång den här veckan – det känns alltid bra att köra igång veckan på ett skönt sätt oavsett om det handlar om träning, god frukost eller möte på jobb. Man har lagt ribban liksom. För min del ligger stora delar av min träning på veckans första dagar, i alla fall vad gäller kvalitet. På helgen har jag fokus på annat och det blir mest lyxträning – inte mindre jobbigt för det, men mindre uppstyrt.

Idag hade jag inget specifikt program att cykla efter utan körde en 30 minuter lång spellista på min iTunes – men det blev en naturlig fartlek där jag cyklade med musiken och där ”intervallerna” blev mellan 2 och 6 minuter långa lite beroende på låt. Ibland valde jag lättare motstånd och hög kadens och ibland lägre kadens och bra med motstånd.

Cykeltröja // Pearl Izumi Florida state jersey. Cykelbyxor // Craft.

Kväll. Kallt. Mörkt. Ruggigt. I alla fall ute. Här inne är det förvisso mörkt, men mysigt, varmt och ombonat. Jag drog på mig cykelbyxor och t-shirt, knäppte på cykelskorna och pluggade in två långa låtar i systemet och började köra. 4*6 minuters intervaller på min trainer stod på schemat.

Pulsklockan har verkligen gjort en jätterevival i mitt liv. Det är så skönt att slippa tänka för mycket på hur det känns hela tiden och fundera på om det är rätt zon att ligga i – och istället använda pulsen att gå på främst. Känslan är ett fantastiskt fint verktyg om man använder den på rätt sätt, men det kräver definitivt mer kontinuerlig tankeverksamhet som jag måste hålla i huvudet genom alla intervallerna.

Jag höll mig på en okej puls även om känslan i kroppen var lite seg och avslagen (apropå det här med att inte fundera på känslan). Jag landade på mellan 80-85% på mina långa intervaller vilket jag tycker är lite lågt, men på det stora hela rätt okej. En mer konstans puls på 85% hade varit varit närmre tröskel.

Och de två låtarna då? Jo, de gick på repeat. Det gäller att lura hjärnan. När första låten var spelad (och därmed första intervallen gjord) så kunde jag tänka att jag bara behövde lyssna på den låten en gång till. På samma sätt använde jag den andra låten.