Min jacka doftar av rök och utomhus, mitt hjärta är fullt och mina sinnen inbäddade med vyer av fjäll och sjö. Jag tillbringade kvällen runt en eld vid Ottsjöns strand där jag och Annie fick vara med och inviga Katrins mackjärn. Så långt man kan komma från förra veckans kvällar med middagar på Miss Voon på Östermalm och afternoon tea på Svenskt Tenn på Strandvägen. Kontrasterna!

Det har varit en fantastisk fjälldag med någon enstaka minusgrad, vindstilla och strålande sol. Jag såg den blå himlen från ett behandlingsbord hos en ny naprapat jag provade – men förutom det så jobbade jag mest.

På eftermiddagen träffade jag både Katrin och Annie i Undersåker; Katrin kom från Östersund och Annie hoppade av tåget från Stockholm. Vi åkte Vålådalsvägen ut mot vårt kvällsäventyr och stannade till precis där Storån rinner ut i Ottsjön. En kort promenad från vägen finns en fin strand att tillbringa dagen – eller kvällen – vid. På sommaren kan man bada och på vintern kan man åka skridskor – eller tända en eld och grilla mackor.

Katrin stod i vanlig ordning för fjällgastronomin och bredde mackor med goda ostar och chark på levainbröd. Jag hade i rätt så vanlig ordning missat en av de saker jag hade på min lista så det blev aldrig någon varm choklad. Däremot blev det en stjärnklar himmel och en fin kväll med vänner att vara oändligt tacksam för.

Igår blåste det snudd på storm på fjället men jag tog med Hazel på en tur för att känna på vinden och hur den friskade upp själen inom mig. Kragen på jackan piskade mot kinden och vindbyarna försökte lägga krokben på mig. De tidigare skidåkarnas spår hade snöat över och vi gick över vågformade drivor av snö på vår promenad mellan kala fjällbjörkar och övervintrade myrmarker.

Det var rätt så fint ändå. Fast på kvällen fick jag sota för min dag som började med skidåkning och slutade med snöskor. Musklerna högt upp i sätet tog spjärn och protesterade och det sitter i än idag. Jag går stelt, rör mig begränsat och känner hur min energi läcker åt de håll där den inte gör någon nytta.

Idag samlade jag lite kraft och tog mig upp mot Torstens stuga i Björnen tillsammans med en kompis – som visade sig vara grannstugan till Skiers där vi hade konferens denna fantastiska dag i höstas. Lätt en av de absolut vackraste fjälldagarna jag minns! Sedan värmde jag upp bastun och lirkade med mina muskler, rullade på min foam roller men kände faktiskt inte hoppet komma åter. Men – kanske vaknar jag upp som en ny människa imorgon?

Jag kom upp till Åre igår efter en vecka på vift. Nu börjar sportlovsveckorna med sportfirare överallt. Jag tänkte inte vara sämre så klockan 7 imorse hämtade jag turskidorna och tog en morgonsväng på isen med Hazel. Hon är en sportfirare av rang och håller sig inte till några enskilda veckor på året. Som hundägare får jag se till att hänga med. Det blir många power hours den här veckan och alla andra veckor framöver som hon är hos mig. Jag tänkte prova på några nya sporter med henne under veckorna som kommer!

Såhär såg Åre ut imorse!

Och såhär ser Hazel ut för er som glömt – hon har ju trots allt inte varit hos mig sedan i höstas!