Jag kom upp till Åre igår efter en vecka på vift. Nu börjar sportlovsveckorna med sportfirare överallt. Jag tänkte inte vara sämre så klockan 7 imorse hämtade jag turskidorna och tog en morgonsväng på isen med Hazel. Hon är en sportfirare av rang och håller sig inte till några enskilda veckor på året. Som hundägare får jag se till att hänga med. Det blir många power hours den här veckan och alla andra veckor framöver som hon är hos mig. Jag tänkte prova på några nya sporter med henne under veckorna som kommer!

Såhär såg Åre ut imorse!

Och såhär ser Hazel ut för er som glömt – hon har ju trots allt inte varit hos mig sedan i höstas!

För prick två år sedan kom Hazel till oss. Min bruna jaktcocker som är helt fantastisk. Då var hon nio månader och hade inte sett så mycket av världen. Nu rör hon sig världsvant på fjälltoppar, fik och Stureplan.

Här är dagen då vi hämtade hem henne för att se om vi trivdes tillsammans. Och det gjorde vi ju. Så pass mycket att hon stannade mycket längre än tänkt. Hon har en gullig uppsyn och jag dör sötdöden varje gång hon ser ut såhär.

Allra roligast har vi när vi är på äventyr tillsammans. Som när vi sprang Bäverkroken till exempel.

Hazel har en egen hashtag på Instagram – #hazelwing – som är hennes riktiga namn. Och såhär har det kunnat se ut de två åren vi tillbringat tillsammans:

Min hund heter Hazelwing och är en Jaktcocker. Hon är fantastisk såklart, det säger nog alla om sina hundar, katter eller vad man nu har för djur. Hon är som jag; snäll, nyfiken, stursk och vill mycket men är lite rädd för mörkret.

Efter några månader på bortaplan är hon nu tillbaka hos mig i Åre och det är dags för alla våra utflykter och upptåg igen. I eftermiddags var vi ute på myren en sväng. Jag drog på mig gummistövlarna och en poncho och lyssnade på senaste podavsnittet av Företagarna och såg molnen hänga lågt över Mullfjället.

Vi kommer trotsa många höststormar framöver. Och sitta och kura framför många timmar med eld i kaminen och höra fjällvinden ruska tag om huset.