Jag sitter på en buss mot Stockholm och känner mig extremt tacksam. Kanske kan känslan av tacksamhet också räknas in i begreppet hälsa? De dagar jag känner väldigt mycket tacksamhet är dagar då jag mår bra. Och mår jag bra så har jag en hög dos riktigt bra hälsa i mig.

De senaste gångerna jag har åkt mellan Åre och Stockholm har jag kört bil till Hälsingland till min mormor och morfar som just nu också är väldigt mycket hundvakt till Hazel. Från Hälsingland har jag sedan antingen åkt tåg till Stockholm – eller som idag: buss. Det är en rätt så tom buss jag sitter på med gratis och snabbt wifi. Saknas bara en latte i pappmugg så hade livet varit komplett just här och nu. Men jag får nöja mig med den där tacksamheten.

Jag är på väg mot Stockholm för ett kul frukostevent imorgon bitti – och för att om några dagar åka till Dublin och springa marathon. Efter att ha anmält oss för ett halvår sedan är det snart dags på riktigt; och oj vad vi skrattar på Snapchat om hur vi inte förberett oss de sista sex veckorna.

Här var mitt sista långpass och sedan dess har jag sprungit kanske två-tre gånger. Annika har också haft en hel del oflyt och har inte sprungit många kilometrar på länge heller.

Men det spelar inte så stor roll tänker jag; vi springer (och går) för upplevelsen. Eventuellt blir den där upplevelsen en rejält lång dag med ösregn men vi har i alla fall bokat hotell med bastu.

När tacksamheten är påtaglig spelar inte resten särskilt stor roll. Men var kommer den här känslan av tacksamhet från; den som drabbar oss med full kraft ibland – för att andra dagar vara helt borta. Eller är du en sådan som känner ett jämnt flöde av tacksamhet i princip jämt?

Voxnamacken, min favoritmack mellan Hälsingland och Åre.

Jag brukar för det mesta sova riktigt bra; jag somnar snabbt och sover hela nätterna. Men vissa kvällar så går det bara inte. Jag ligger där och vrider och vänder på mig och tiden bara går och jag känner mig både jättepigg och supertrött.

Vanligtvis brukar jag gå upp en stund; dricka ett glas mjölk och sedan gå och lägga mig igen. Men; häromnatten när kvällen var sådär jobbig igen, så jag testade Sömnappen. Jag har tipsat om den förut, eftersom företaget bakom appen också gör Mindfulness appen – och är sponsor till min podcast om hälsa: Träningsglädje TALKS. I samband med det så fick jag upp ögonen för appen och köpte den från App Store för att testa ”någon gång”.

Mindfulness appen har jag haft i min telefon jättelänge och använt långt tidigare – men Sömnappen har jag alltså precis börjat använda. Nu senast igår kväll när jag skulle sova och var rätt stissig i huvudet efter en lång kväll med jobb framför skärmen och sedan en väldigt energisk podd som jag lyssnade på och som gjorde allt annat än att lugna ner tankarna.

Jag klickade igång en röst i appen som skulle guida mig till att somna. Det var så himla skönt att göra som rösten sa – istället fokusera på att försöka somna. Det var som att både hjärnan och kroppen blev helt lugn och jag hamnade i en skön dvala – och somnade.

Jag har skrivit om skärmtid förut; ett viktigt sätt att förbereda kroppen på sömn tycker jag. Nu har jag också ställt in en klocka i Sömnappen som påminner mig om att jag ska stänga ner skärmen och gå och göra något annat en bit före det att jag går och lägger mig, för att liksom förbereda kroppen för sömn. Jag har angett min önskade sovtid mellan 22.30-06.30.

Förr om åren upplevde jag att jag inte behövde så många timmars sömn, men numer är jag noga med mina åtta timmars sömn per natt. Det är en härlig känsla att vakna utvilad – istället för att vakna och undra hur man ens ska lyckas ta sig upp ur sängen.

Just det här med sömn är viktigt för mig och en otroligt stor bit i hur jag mår. Rörelse är en annan stor faktor precis som att jobba med min inre stress och ständiga oro över att det jag gör alltid måste vara så himla bra eller att jag måste ha koll på precis allt. Därför värdesätter jag sömnen och prioriterar den högt.

Jag har börjat jobba lite som fotograf och det är väldigt roligt men också något av det svåraste jag gör. Sedan länge jobbar jag med text i olika former – men jag tycker att foto ställer mer krav. Under ett fototillfälle kan jag förvisso ta hur många bilder som helst, men jag har oftast bara det fototillfället på mig. En text jag kan ju återkomma till hur många gånger som helst före deadline.

Jag har skrivit en hel del om bloggbusiness förut och när jag tänker på fotografyrket så får jag en kick av girl power. Det finns så många duktiga kvinnliga fotografer där ute vars bilder jag har nöjet att se på min skärm – tjejer som helt enkelt skapar jobb på något som de är bra på. Och som ofta lyckas kombinera bloggen med fotandet vilket ger business!

Tre fantastiska fotografer som jag gillar att följa är Sara Holmberg, Kristin Lagerqvist och Anna Åberg. Det är tre helt olika personligheter som alla har sina foto- och redigeringsstilar och som gör business på sitt fotande. Heja er!

Ska jag nämna en manlig fotograf som jag inspireras av så är det min bror som bland annat fotat dessa fantastiska bilder från Lofoten men som också driver eget produktionsbolag idag. Jag hejar på honom med, han har trots allt inspirerat mig till ett och annat.

Om det är något jag har lärt mig genom de år som jag fotograferat så är det att man ska utveckla sin egna fotostil. Jag försökte länge att fota och redigera som andra men det blev aldrig bra. Efter ett tag förstod jag att jag kan inspireras av andra; analysera tekniker och komposition och kika på hur andra redigerar för att lära mig tips – för att sedan utveckla mig själv.

Att fotografera är inget man lär sig och sedan är det klart. Jag tycker att det är en ständigt pågående process och det är en del av tjusningen.

I år har jag bland annat fotat två bröllop och tar emot uppdrag på förfrågan. Jag har sålt bilder till bland annat tidningar och företag som vill använda mitt bildmaterial externt och internt – ibland på beställning, ibland en bild som jag redan fotat.

Jag brukar inte lägga upp mina kunders bilder här; jag ser det som deras bilder och inte mina bilder. Men jag tycker ändå att den här bloggen kan ses som en typ av portfolio och de som hör av sig till mig gör det för att de gillar min bildstil. Det om något är ju något som vi som beställare blivit mycket mer medvetna om idag; vi väljer fotograf beroende på vilken bildstil vi själva gillar eller vill ha!

Det fina med fotografi är att det inte bara finns ett sätt att fota på som är rätt, eller sätt att redigera på som är facit. Men det är också det som gör det svårt: det finns så många val. Så mycket som är snyggt!

I Åre där jag bor mestadels just nu finns det mängder med duktiga fotografer. Nästan alla som syns och hörs är män. Det ser jag fram emot att någon grym tjej (helst flera) ska ändra på. När jag tittar på manliga sportfotografers bilder så verkar det också bli som så att det bara är manliga sportutövare som jag får se. Särskilt när det handlar om skidåkning. Och det är ju lite tråkigt i ren allmänhet.

Det finns otroligt mycket som jag kan säga om foto men också om bildstrategier rent generellt. Det finns många bilder som är snygga – men är bilden rätt för vad den ska användas till? Här tycker jag att många kvinnliga fotografer särskiljer sig; man är ofta väldigt bra på att berätta något genom bilden. Det gör bilden mer värd än att bara vara en snygg bild.

Nedan är några bilder jag fotat åt min sambo; han har en rätt stor bildbank som han utgår från till blogginlägg men också till ett annat projekt han håller på med.

Har du märkt att det går enklare att kommentera nu? Klicka i den lilla rutan så sparas dina uppgifter – gör gärna det, och tipsa om fler fotografer du gillar. Det har redan börjat fyllas på med tips men jag vill ha fler!

Fler blogginlägg apropå att fota:

> 5 tips för bättre bloggbilder

> Bloggfotograf

> Bonustips: de finns två podavsnitt i Träningsglädje TALKS som handlar om fotografering.

Fler blogginlägg apropå att göra business av bloggen:

> Bli en bättre bloggare

> Tjäna pengar på din blogg

> Bli en stor bloggare