Vet ni vad vÃ¥gen stÃ¥r pÃ¥ idag, 24 timmar innan veckans Biggest Loserfinal? 3 kilo plus! Jag hade kunnat panikgrÃ¥ta och dra tussar med hÃ¥r frÃ¥n mitt huvud. Men nä. Jag vet vad som ligger bakom. Kolhydrater. Vätska. Jag vet att det försvinner. FrÃ¥gan är bara om det försvinner tills imorgon bitti. Det bättrar ju inte pÃ¥ mitt track record för BL 2.0 precis. Om jag gÃ¥r +/- 0 till imorgon ska jag minsann ringa Aftonbladet och säga att jag vet hur man gÃ¥r ner 3 kilo pÃ¥ ett dygn. Eller nä, just det – Aftonbladet har ju slutat med sina bantningslöp. Tur att Expressen finns dÃ¥!

Jag köpte tröjan på bilden när jag var i Palma. Jag tycker den är rätt skoj. Den är prickig nedtill och prickarna tonas ut högre upp på tröjan. Den är sportig men jag ska nog inte träna i den. Det är ingen funktionströja. Däremot kan jag ha den på jobbet. Under en kavaj och till kostymbyxor.

Jag har kommit till insikt vad gäller mode. Jag har kommit fram till vad jag gillar, och det är att blanda det sportiga med det strikta. Jag är ingen blusperson. Jag är inte särskilt frillig och framförallt inte blommig. Men jag tycker det är coolt att bryta av snyggt och stiligt jobbstrikt men en jäkligt cool sportig klocka. Jag har spanat in en från Adidas. Den kanske dyker upp på Träningsprylar om jag förhandlar bra. Eller en jäkligt snygg kostym till ett par fräsiga sportskor, typ de rosa från Nike. Sådär lite Ellen de Generes liksom.

Det är kul med förändringar. Och framsteg. Jag tror att jag ska anmäla mig till ett långt ultralopp i vår till exempel. Och så ska jag förändra morgonrutinerna och höja intensiteten en aning. Och så ska jag springa i högra pulszoner lite oftare. Det ska gå framåt.

Även den här bloggen gÃ¥r framÃ¥t. Kolla under min presentationsruta i högerspalt, där finns nu en videopresentation till den här bloggen. Musiken som hörs är delar frÃ¥n min favoritträningslÃ¥t: Safri Duo – Prelude. Den blev min favorit när superinstruktören Pia använde den pÃ¥ sina spinningpass pÃ¥ SATS Hötorget. Sedan räddade den lÃ¥ten mig när jag bokstavligt talat snubblade fram hela sista kilometern pÃ¥ milspÃ¥ret i Ursvik. Den sista kilometern gÃ¥r pÃ¥ grus. Jag snubblade alltsÃ¥ inte över rötter. Jag snubblade av trötthet. Men sÃ¥ kom lÃ¥ten i lurarna och dÃ¥ fick jag all den kraft som jag förnknippar den med. Av att vara stark pÃ¥ spinningen. SÃ¥ jag tog mig i mÃ¥l den gÃ¥ngen. Vissa lÃ¥tar är magiska.