Jag har varit hos min naprapat. Det var ju lika bra att gå dit för att få en extra titt på både hälsena och rygg liksom. Varför spendera pengar på kläder och skor när man kan betala till naprapaten istället? Det är bra att gynna den lokala verksamheten!

Hälsenan såg faktiskt rätt bra ut. Den högra var inte tjockare än den vänstra och den var bara något stelare. Men hälsenor är tydligen ett gissel som kan blossa upp igen så, tja, vi körde lite mer stötvågsbehandling. Den här gången gjorde det inte ont alls och jag hade gärna legat där hela dagen och fått luftstötar på hälsenan samtidigt som jag hade en värmelampa på ländryggen.

För även ländryggen kommer att ordna sig. Jag fick lite massage (som gjorde ondare än stötvågsbehandlingen) och sedan så hade jag tydligen en liten låsning på vänster sida. Jag frågade oroligt om det skulle knaka när jag skulle lägga mig på sidan med benet åt ett håll och armarna i kors. Men nä, det behöver tydligen inte alltid knaka så då blev jag lugn. Och så knakade det i alla fall. Fast bara på ena sidan. Inte på andra. Om några dagar är det förhoppningsvis bättre i ryggen!

Summa summarum så är typ att gå det jag kan, och bör, göra just nu (i alla fall med tanke på ryggen). Gå, gå, gå. Så det får väl bli några dagars promenadblogg då. Funderar på att ta mig an en promenadutmaning nästa vecka som för övrigt återigen ska spenderas i Stockholm.

…men nÃ¥gra hopp lite nu och dÃ¥ kan man väl fÃ¥ göra ocksÃ¥…

En sak som alltid slår mig lika hårt varje gång när jag läser bloggar (främst de utanför träningskretsen) är hur alla äter. Det är kladdkakor hit och macarons dit. Hela tiden, verkar det som. Förmodligen är en macaron till latten de enda tjejerna äter för de är ständigt utrustade med modellben och magasinvänliga modellkroppar. Bland exemplen finns Kenza, Mogi, Foki, Anna Hibbs och Blondinbella.

På ett sätt gillar jag mönstret. Det känns sunt och hälsosamt att blogg-it-tjejerna verkar äta utan att skämmas för sig. Det är trendigt att äta! Att bloggförebilderna beskriver en sådan verklighet känns mycket mer positivt än att bara käka salladsblad och vatten i lightversion. De förmedlar en slags antirörelse mot allt det traditionellt onyttiga.

Samtidigt sÃ¥ ligger Ã¥ngesten som en vÃ¥t filt över fantasin. Bor tjejerna i superkroppar som klarar av att äta godsaker och vanlig mat utan att utvidgas till nÃ¥got annat än en size small. Vad skapar detta för verklighet för de som läser – är det Ã¥terigen en illusion som sprids via bloggarna? En illusion om att allt är picture perfect och en illusion att avundas, idolisera – och fortsätta läsa om. Precis som de ”riktiga” kändisarna.

Jag vet inte vad jag ska tycka. Vet du?

När jag gick och la mig igår kväll var planen för söndagen att ta ut racern (han/hon har ännu inget namn, hjälp mig!) på en tur. En lång tur. Jag skulle testa på det där med en inverterad ätardag som jag och KarinTri diskuterat över en kopp på Kaffeverket. Men vädret ville annat. Flera gånger under natten vaknade jag av vinddån och regnsmatter och på söndagsmorgonen var vädret allt annat än upplyftande. Det såg grått ut. Och blommorna på grannarnas balkong dansade i blåsten. Jag skrev av cykelturen.

Istället väntade jag in att gymmet skulle öppna. Det gick rätt många timmar. Men så slog klockan 15 och snart var jag där. Jag tänkte köra benstyrka, spinning och så en powerwalk till ICAMaxi för att träffa Grabben och veckohandla. Inte heller den här planen höll.

Någonstans mellan baksida lårhöftlyft på boll och benböj med stång fick jag ont i ländryggen. Jag fortsatte med lite enbensböj i benpress och några andra övningar som inte belastade ryggen men sedan kastade jag in handduken och sket i spinningen. Not in the mood. Istället satte jag Per Morberg i öronen och gick den inte särskilt natursköna vägen till ICAMaxi.

Imorgon är det mÃ¥ndag och det är nog lika bra. Jag tränar bäst pÃ¥ vardagarna. Kanske bör jag styra om mentalt sÃ¥ att prestationsträningen ska ske pÃ¥ vardagarna och bonusträningen och lyxträningen sker pÃ¥ helgerna! Visst, dagens omstuvning berodde pÃ¥ ryggen men ärligt talat sÃ¥ kändes det inte alls särskit lattjo att gÃ¥ till gymmet idag. Jag ville hellre köpa mig en stor godispÃ¥se med lösgodis (lösgodis lockar av nÃ¥gon anledning mer än annat godis trots att det är same same) och bänka mig framför en film. Planen att köpa lösgodis bestod ända tills jag kom fram till godishyllan. Men väl där sÃ¥ lockar det inte mer. Inget godis är liksom gott nog. SÃ¥ det där med lösgodiset och filmen handlar egentligen om att jag vill Ã¥t en viss känsla – inte äta godiset i sig. Jag köpte en vaniljtvÃ¥l istället.

Gamla favoritbyxor från Stadium. Och favorittröjan från Columbia Sportswear. Löpardojjorna NewBalance 1064 fick vara transportskor för dagen.