Så kom den till slut: mars. Min allra bästa vintermånad. Början på vårvintern som är alldeles fantastisk i fjällen. Mars med dagar som dessa i skidbacken. Eller sådana här dagar när jag cyklar trainer utomhus i t-shirt. Jag gillar mars och långa skiddagar i Stendalen och värmande solsken och kvällsturer i löparskorna.

I mars vill jag göra detta:

> Åka mycket alpint

> Prova på turskidåkning

> Ta en tur till fjällstation typ Ytterstvallen eller Hållfjällets turiststation

> Vintercykla

> Springa många backintervaller

Men det finns ju också en annan grej jag verkligen ska göra. Som är bokad och klar och jag ser fram emot massor: jag ska ju åka till Sydafrika! I slutet av mars bär det av och ni kommer i vanlig ordning att följa med. Har du varit där? Vad får jag inte missa? Vi kommer mer specifikt att åka till Kapstaden och vara där i runt nio dagar – min sambo ska springa lopp.

En annan gång då jag också hade sommar mitt i mars var när jag plåtades för en löparkampanj. Såhär såg det ut då! Och här är resultatet av den.

Men vad hände egentligen med februari? Jag utlovade en sportmånad och på det stora hela tycker jag att det blev så. Mer specifikt hade jag dessa målsättningar:

Mål 1: Två långpass på mellan 90-120 minuter. Hur blev det? Jodå, nog har jag fått till en del långpass på lite olika sätt. Klart godkänt!

Mål 2: Fyra riktigt bra cirkelpass. Nej, detta mål blev inte som planerat. Jag gjorde en massa andra grejer istället.

Mål 3: Fyra styrkepass inne på gymmet på Holiday Club här i Åre med tunga vikter. Yes, det blev fyra styrkepass minsann!

Denna söndag har gått i vilans tecken. Jag sov rätt dåligt inatt och känner mig lite halvfebrig i kroppen med tidiga tecken på halsont. Jag lämnade huset i Åre i onsdags eftermiddags och efter 2 mil i bilen kom jag på att jag glömt mina lägenhetsnycklar till Stockholm. Men jag orkade inte vända utan tänkte ut en plan b istället: att sova hemma hos mina föräldrar i deras lägenhet istället.

Därför vaknade jag upp både tidigt och trött denna söndagsmorgon – ett stenkast från Nybrogatan 38 där jag och min bror hängde på låset prick klockan 10. Jag beställde in omelett och hummer till frukost – och han valde egg benedict. Dessutom beställde vi också det vi båda gillar mest (förmodligen för att vi är uppväxta med det): nypressad juice med mycket citron. …och till slut delade vi på deras efterrättspannkakor.

Övermätta promenerade vi mot Åhléns på Östermalmstorg bara för att inse att vi var alldeles för tidiga för att de skulle ha öppnat. Så vi gick mot NK istället. Jag manifesterade min nöjdhet över Tjejvasan genom att köpa lite saker som jag aldrig riktigt vill köpa eftersom de gör hål i plånboken; som dyra saker från deras skönhetsavdelning. Jeanna skrev om fördelarna med cleansing wipes och jag köpte Dermalogicas variant.

Dessutom valde jag demonstrativt bort mina vinterkängor från Graninge (som jag fick i ett PR-utskick tidigt i vintras och varit så himla nöjda med) och satte på mig ett par neongula Nike Free. Det är inte ens hundra timmar innan det är vår på riktigt här i Stockholm (och vårvinter i norr)!

Jag hoppade till när jag lyssnade på P1 häromdagen. En forskare och professor i nationalekonomi som tittat på samband mellan sjukfrånvaro och typ av arbetsgivare sa att resultatet visar att ”de som har bättre hälsa och är mer ambitiösa hamnar i privat verksamhet”. Klippet finns att lyssna på här – 1 timme, 28 minuter och 50 sekunder in i programmet.

Hälsa på jobbet är hett och jag kan rekommendera att lyssna på nystartade podden Health for wealth om hållbar hälsa på jobbet. I det första avsnittet intervjuar man VD:n på Cygni – de är IT-bolaget som utsetts till Europas bästa arbetsplats och som gör saker och ting lite annorlunda. De har en intressant filosofi om att inte sätta budgetmål för konsultcheferna; ja inte så många mål alls faktiskt. VD:n menar att när man sätter mål så lockar man folk att bara jobba mot målen – vilket inte alltid är optimalt för företagets bästa.

I P1-programmet intervjuar man en kvinna som jobbar inom vården med erfarenhet från både offentlig och privat sektor. Hon menar att det är svårt att påverka sin situation som offentligt anställd – medan hon har en högre känsla av att äga sin tid på ett privat företag eftersom hon kan påverka mycket mer och har närmre till beslutsfattande chef.

Och så poängterar forskaren och nationalekonomen Mårten Palme återigen det där jag hoppar till på:

de som har bättre hälsa och är mer ambitiösa hamnar i privat verksamhet.

Och han menar att på så sätts förstärks ytterligare skillnaderna i sjukfrånvaro – den är mycket högre i offentlig verksamhet. Från studierna som gjorts menar han att det uppstår lokala kulturer och skillnader hur accepterat sjukfrånvaro är på jobbet.

Kvinnan som jobbar inom vården säger ”alla känner ansvar” och syftar på sin privata vårdgivare, och hon menar att därför vill man vara på jobbet – eftersom man som anställd är delaktig.

Just sammanhang, gemenskap och delaktighet är något som också Cygnis VD beskriver som etta av företagets strategier.

Jag har aldrig jobbat i offentlig verksamhet så jag vet inte hur det är. De flesta av mina arbeten och frilansuppdrag har varit på vinstdrivande företag – förutom ett. Och jag fascineras över hur företagskulturen var på det undantaget. Såklart fanns det budgetar och liknande, men det var som att det inte spelade någon roll om inte människor gjorde sitt jobb eller om jättemånga var sjukskrivna. Det fanns ingen som på riktigt ifrågasatte kostnader och ineffektivitet. Och jag tyckte att det var så himla märkligt – det förlamade ju hela verksamheten och skapade ett eländigt tillstånd hos personalen.

Det finns ungefär tusen olika tankar som väcks hos mig med just detta radioprogram som katalysator. Lyssna på programmet (som bara några minuter långt)! Vilka tankar väcks hos dig?