Det finns inga genvägar, men det finns snabbare vägar. Min morgonsmoothie är ett exempel som görs pÃ¥ 5 röda. Grymt god är den ocksÃ¥. Innan jag börjar mixa sätter jag 2 ägg pÃ¥ kokning – de är lagom löskokta när sista droppen smoothien är uppdrucken.

Snabbsmoothie:

En näve frysta hallon

Några överblivna jordgubbar

NÃ¥gra matskedar kesella

Guarana

Chiafrön

Reds

En matsked proteinpulver med vaniljsmak

Lite vaniljpulver

Lite kardemumma

N̴gon typ av mj̦lk Рidag blev det havremj̦lk f̦r min del

Jag spenderade 8 km runt Riddarfjärden med att fundera lite på min föreläsning på The Convention den 5:e november: Lyckas som träningsbloggare. Man skulle ju kunna tro att jag kommer att ägna en föreläsningstimme om att prata om mig själv och min blogg, men det tänkte jag lämna till en annan gång. Lyckas som träningsbloggare kommer att handla om helt andra saker än om mig. Det kommer kanske att handla om dig till exempel.

Beskrivningen till föreläsningen ser ut såhär:

Träning och hälsa är en stor nisch inom bloggosfären men med få riktigt stora bloggare. Medan mode-, mat- och inredningsbloggarna pratar i radio, medverkar på TV och gör karriär av sitt bloggande är träningsbloggarna fortfarande på gymmet. Varför är det så? Sara pratar om träningsbloggande: om framgångsfaktorer, faror och det personliga varumärket på bloggen.

Provocerande? Ja, kanske. Men – jag kommer alltsÃ¥ att prata mer om beteenden och titta pÃ¥ jämförelser. Hur kan man dra nytta av de framgÃ¥ngsnycklar som andra framgÃ¥ngsrika bloggare inom andra nischer använt och hur kan man ta tillvara pÃ¥ sin makt som träningsbloggare för att uppnÃ¥ de mÃ¥l och de syften man har med bloggen. Jag kommer att prata dels utifrÃ¥n min egenr bloggpersonliga erfarenhet  – men framförallt ur min yrkesroll som analytiker av beteenden inom sociala medier.

De där 8 km runt Riddarfjärden gick för övrigt lite sisÃ¥där. Känslan var inte riktigt lika lekande lätt som igÃ¥r. Det är ungefär lika lÃ¥ngt som Årstaviken – men känns mycket längre. Jag springer pÃ¥ en helt annan ö liksom, och befinner mig tidvis mitt i stan. Det känns rätt far away frÃ¥n mitt lilla hörn pÃ¥ Södermalm. Men Riddarfjärden är platt och borde vara tacksamt. Ibland kommer en trappa och stör tempot och rytmen och i början och slutet har jag Västerbron och Munchenbacken att besegra. Lätt gjort. I början är man ju pigg och pÃ¥ slutet är man ju nästan hemma.

Luften var sådär sensommarkrispig och lätt att andas i. Regnvåt asfalt höll Norr Mälarstrandsflanerarna borta och det var bara jag och de andra löparna och powerwalkarna som klapprade mot gatstenen. Trafiken höll sig stillsam och månen tittade fram trots att det bara precis börjat skymma. Det är då det brukar vara lätt att springa. Syret hittar snabbt in i kroppen och fötterna springer av sig självt. Ett steg i taget i en skön rytm till fin storstadspuls.

Jag har 5 dagar utan träning bakom mig. Den 1:a var planerad. Den 2:a liksom bara blev. På den 3:e började jag känna mig konstig i halsen och på den 4:e blev jag magsjuk. På den 5:e hade jag ont i huvudet och nu är det idag. Jag känner mig frisk och är bara lite, lite stressad. Igår kväll och imorse parkerade jag om bilarna hemma inför en snabb visning under dagen. Ikväll hoppas jag hinna träna lite lugnt. Jag saknar det!