Träningsglädje

Jag var ensam på fjället ikväll. Regnmolnen låg tunga över byn och de få människor som är här just nu höll sig inne. Förutom jag. Jag hade ju min frukosttopp att ta mig upp till. I ensamt majestät rullade min bil uppför berget till Ullådalen där allting som är bra börjar vid. Så också stigen uppför backen som utan stress går längs fjällbjörkarna och ovan trädgränsen.

Några renar betade i liftgatan och brydde sig inte nämnvärt när jag gick förbi dem. Regnet rasslade och det susade av blåst i öronen. Molnen låg tunga bakom mig och framför mig och bäddade in Åreskutans topp någonstans strax ovan Rödkulleliftens bergstation. Precis i gränslandet vid #sarasfrukosttopp.

Min välkammade lugg hade blåst någon helt annanstans vid det laget. Regnet hade gjort alla mina kläder blöta. Skorna var duktigt inbäddade i lera från den sanka marken. Men det är som det ska vara i det vilda. All good things are wild and free. Så också hår och smink och kläder som får vara precis som det är när det är som det är.

Jag stod ett bra tag på toppen och såg ut över Åredalen med Åresjön långt där nere och fjälltoppar så långt sikten tillät. Duniga moln skapade en slöja över skogen och av byn syntes knappt något. Det som var vitt förut har blivit grönt men det är lika vilt för det.

Just den känslan är en fin plats att landa i, för där kommer ingenting åt en. Inget som är världsligt eller verkligt, inget som är vardag eller viktigt. Där finns som bara livet.

Förra veckan var jag och körde husbil genom ungefär halva Sverige och en del i Norge. Jag har aldrig kört husbil förut – inte heller någon form av lättare lastbil eller släp. Jag var alltså total rookie. Men; nu ska jag berätta för dig att det är enkelt att köra husbil. Ändå höjde många på ögonbrynen när tre tjejer kom farandes i en snygg Hobby Siesta De Luxe A65. Sprillans ny var den också.

Innan vi tog oss an de 3500 km vi totalt avverkade hade vår husbil gått ynka 8 km. Den hade inte en repa någonstans vilket gjorde oss lite nojiga – men en vecka efter att vi plockade upp den återlämnade vi den fortfarande utan repor men däremot med några insekter i fronten och förmodligen lite saltstänkt från Norges havsbris.

Vår roadtrip med husbilen var ett fotojobb för Touring Cars där vi skulle leverera bilder från härliga miljöer. Katta är fenomenal på det där. Det är så roligt att ha sett hennes utveckling inom foto vid sidan av under de senaste åren. Jag är en stolt vän!

Vi mötte några andra husbilar från Touring Cars längs vägen; de hade också tagit sig väldigt långt norrut i världen. Touring Cars ligger vid Arlandastad och hyr ut husbilar. Vanligast är att man hyr husbil under en tiodagarsperiod så att man inte behöver stressa. Vi hade vår husbil i sju dagar och jag hade absolut kunna tänka mig att vara borta tre nätter till.

Och själva körningen då? Håll ut i svängarna och akta backspeglarna. Det var ungefär det – vilket inte var så svårt. Husbilen hade backkamera vilket gjorde den biten väldigt enkelt också; perfekt när vi skulle svänga runt på bensinmackar, campingar och annat.

Själva husbilen i sig kom utrustad med ungefär allting; ett kök med diskho och gasspis och ett ”stort” badrum med speglar, skåp, toalett och dusch. Här står jag och säger hej och är nöjd:

Och här står Katrin och brassar gudomlig mat. Hon hade köpt med sig lådvis med råvaror (mycket chark och ost, hon vet vad vi gillar) som vi stuvade in i alla hyllor och skåp som fanns:

Mina två största utmaningar under resan var 1) el och 2) wifi. Vi kunde ladda telefonerna hela tiden genom USB-uttag och vi hade en transformator för att även kunna ladda våra MacBooks men min var lite kinkig med det där och ville inte alltid ladda, vilket gjorde mig lite stressad i själen. Men när vi stod på campingplats fanns flera eluttag i husbilen att ta till för alla våra behov. Vi är ju rätt el- och wifi-intensiva om man säger så. Ungefär såhär såg det ut på kvällarna:

En av de första kvällarna missade vi nattfärjan till Lofoten på grund av ett vägarbete i en tunnel. Vi stod still i nästan en timme och kände frustrationen komma krypande. Men då var det särskilt bra med husbil. Katrin fixade middag och vi satt där och hade det rätt så bra ändå och tog till en plan B, vilket gjorde att vi hamnade i den här fina utsikten. Ljuvligt ändå.

Men kanske är det allra bästa med husbil att man kan vakna upp till vilken utsikt som helst. Som här:

Har du några frågor om husbilskörning eller åkande så ställ dem i kommentarsfältet. Kanske har du semestrat mycket med husbil själv? Berätta – vad tycker du är tjusningen?

Jag cyklar hela året och varje årstid har sin tjusning. Vinterns frasande från dubbdäcken som möter isen och det sliriga på nysnön. Mörkret och stjärnorna. Pannlampan och kylan. Höstens klara dagar med alla färger som är så fantastiskt fina. Stillheten och lugnet och syret. Vårens första rundor som alltid är lite kallare än man tänkt sig eftersom man längtar så väldigt. Och så sommaren. Med alla dofterna och med varma solstrålar mot bar hud.

Jag lämnade Stockholm imorse med siktet inställt på Åre men en mellanlandning i Hälsingland. Jag velade lite mellan min landsvägscykel och min cyclocross men valde crossen för att komma så långt bort från verkligheten som möjligt. Det landade en nyckelpiga på styret medan jag pumpade däcken lite senare när jag gick över svampig myrmark till en sjö surrade myggorna intill mig.

Däremellan cyklade jag kilometervis med fin grusväg mellan skog och åter skog. Böljande backar, rullgrus och potthål och sådant som jag faktiskt gillar på cykel. Det hade regnat några timmar tidigare så marken var mjuk och sugande och där i skogen lurade björnarna, det är jag alldeles säker på.

Hur som helst så såg jag inte björnar, men vet ni hur snabbt de springer eller? Jag råkade se en Youtube-film med en man som möter på björn i skogen och de är snabba. Jag skulle behöva en utförsbacke om jag skulle bli jagad av en (vilket man för övrigt extremt sällan blir, jag vet).