För fyra år sedan skrev jag ett blogginlägg om att träna inför sin turné efter att ha inspirerats av Beyoncé. Jag tänker på det inlägget ofta. Det är imponerande att träna för externa tillställningar, lopp och utmaningar. Men det är också imponerande att träna dedikerat för att leva starkt och friskt och obegränsat liv.
När jag och Katrin var uppe på fjället för fredagsfrukost för en tid sedan så dök en annan tanke upp i mitt huvud: hur viktigt det är att ha sitt entourage. Vi pratade om vänskap – något som jag tidigare uttryckt mig om som väldigt viktigt och samtidigt faktiskt rätt så svårt.
Entourage är franska och betyder typ krets som omger en viktig person. Och finns det någon viktigare än du? Därför är det också viktigt vem du omges av.
Min omgivning påverkar mig på flera sätt. Det handlar inte bara om nära vänskap med människor som är viktiga för mig även om just det är en betydelsefull del. Min omgivning består också av Ulrika på Puder som jag ofta planerar mina Stockholmsresor kring. Eller min nya frisör i Stockholm som jag klickade med på en gång och som jag inte på något sätt känner men som jag är så väldigt nöjd med att jag inte vill gå till någon annan. Eller Magdalena på Nordic Refit som behandlar mig efter min ryggoperation.
Förra gången jag tränade Redcord hos Magdalena så avbröt hon träningen och gav en kort behandling på min rygg eftersom hon såg att jag inte kopplade rätt, och så återupptog vi träningen igen några minuter senare – med omedelbart tydligare koppling mellan hjärna, nerver och muskler.
Det är sådant som gör skillnad. Det är också sådant som gör att jag inser hur komplext allting är om man ska bli sitt bästa jag vilket är något jag vet många strävar efter. Då vill jag ha mitt entourage. Min frisör som inte bara klipper mitt hår utan gör det skitsnyggt. Min franstjej som gör att jag kan fokusera på andra saker exakt varje dag än att sminka mig. Mina vänner som berikar mig på sina olika sätt. Och min naprapat som hjälper mig att lägga grunden för alla kommande friska och starka år. Det är allt det där samlat som bildar min krets och eftersom det inte handlar om att jag måste känna dem personligen så är den röda tråden det engagemang som jag känner att de ger mig.
Jag var hos Magdalena idag igen och jag gör framsteg. Men det finns också mycket att jobba på. Och det är väl så det är med det mesta: man blir aldrig klar. Man blir bara bättre.
