Träningsglädje

Jag har knackat på dörren till vardagen igen. Ja jag har till och med längtat lite. Efter min egen säng. Mina egna morgnar. Mitt fjäll utanför fönstret. Mina dagar på jobbet, kollegor, mitt egna kaffe och allt det där. Efter lunch kör jag upp till Åre och är hemma ett tag. Jag längtar.

Maj är en evighetslång månad vilket passar mig bra. Jag drömmer om säsongens racerpremiär till exempel. Och framförallt så drömmer jag om att stå på skidor i helgen när Holiday Club hyr liftarna på Åreskutan för absolut sista helgen för säsongen. Sista dagen i maj styr jag dessutom en husbil mot Lofoten tillsammans med vänner. Men, än är vi inte riktigt där. Jag är fortfarande kvar i den 20-gradiga värmen vi hade i England.

Vi bodde i en by som heter Ambleside i Lake District som Kari tipsade mig om. Det var hur bra och gulligt som helst, med sjön Windermere (Englands största, har jag lärt mig) alldeles nedanför. Och bergen i horisonten. Solen sken och cidern var kall och även om jag älskar vinäger till min fish and chips så ser jag fram emot helt andra matval här hemma. När jag kommer till Åre ska jag fylla på mitt kylskåp med allt som jag gillar. Och vattna mina blommor. Jag kommer uppskatta min vardag några dagar, sedan kommer jag längta efter nya äventyr igen!

I torsdags eftermiddag flög vi till Manchester och tog en hyrbil till The Lake District – eller The Lakes som man säger i folkmun. Jag har velat åka hit ända sedan jag råkade se en bild härifrån någonstans på internet. The rest is history och nu är vi här; jag och delar av min familj. Allt är jättegrönt och vykortsgulligt och soligt och med slående utsikt och alla hundar vi möter är spaniels av olika sorter precis som Hazel. Vi mår bra med andra ord. Vi går på hikes och sedan går vi på after hike på puben och dricker cider.

Jag ska berätta allt när jag kommer hem. Men just nu fortsätter jag med Englandslivet ända fram till flyget tar oss hem igen på söndag kväll; internetuppkopplingen är ohälsosamt dålig så jag håller ställningarna med Instastories; du hittar mig som @sararonne!

Kolla – så grönt:

Det var länge sedan jag körde en fredagslista så det är på tiden tycker jag. Såhär är det i mitt liv just nu:

Jag är glad över att jag dels har det så himla bra prick där jag är just nu. Inte bara fysiskt men också i känslan och nöjdheten. Samtidigt som jag har sjukt mycket att se fram emot. Ibland när jag glömmer bort det och blir irriterad över något vill jag sparka till mig själv och säga åt mig på skarpen.

Jag är frustrerad över att tiden går så snabbt. Det är en ständig issue jag har. Jag bläddrade igenom min kalender igår och insåg att jag har fullt upp till midsommar. Det är knäppt.

Jag är tacksam över att jag för prick fyra veckor sedan låg i en operationssal och att jag idag inte ens tänker på det. Jag kan vrida och vända på ryggen och jag kan lyfta saker som jag vill.

Jag är trött på …faktiskt inget just nu. Kanske att min lugg växer för snabbt? Ja ni hör ju nivån på detta problem!

Jag längtar efter att ta med Hazel upp till Åre. Vi gör alltid roliga saker ihop. Eller ja, det är ju jag som ser till att vi gör roliga saker ihop. Att bara gå samma promenadrunda varje dag är inte vår grej; varken min eller hennes.

Jag ser fram emot den närmsta framtiden. Jag tycker om början på alla säsonger för då är pirret som störst – precis som pirret när man går på dejt. Eller pirret när man står på en startlinje, fast det var något år sedan jag stod på en.

Bilden har inte så mycket med inlägget att göra, men jag gillar den. Rosa rules!