Träningsglädje

Nu är det äntligen dags för min podcast Träningsglädje TALKS att få nytt liv igen. Plocka med hörlurarna så följer jag med i din smartphone under löpturen – eller när du diskar och stökar hemmavid. Jag lovar dig 8 avsnitt under 8 veckor; alla med den röda tråden som handlar om att komma i form. Vad innebär det att vara i form? Kan man äta sig i form? Inspirerar sociala medier till att vara i form? Och hur ska man orka komma i form?

Den här säsongen av podcasten Träningsglädje TALKS sponsras av Pågen. Pågen har tagit fram en serie hälsosammare bröd som är bakat på svenska råvaror och som är nyckelhålsmärkta. Det nya brödet i serien heter Leva. Det är perfekt att rosta och kan toppas med mosad avokado, chili och lite havssalt – eller en lagrad ost, ruccola och skivad tomat. Här finns många recept på bra smörgåsar – kolla in den dekadenta veganmackan till exempel!

Om du inte redan prenumererar på podden så leta upp Träningsglädje TALKS i din podcastapp!

I podden berättar jag att du kan vinna en träningsresa för två personer till Playitas, Fuerte Ventura på Kanarieöarna, med Apollo och Pågen. Tävlingen är väldigt enkel; lägg upp en bild på instagram på en enkel vardagsövning som går att utföra utanför gymmet. Berätta hur man utför övningen och tagga med #komiformbröd och #pågenleva. Här kan du läsa tävlingsreglerna!

Här är ett inlägg från förra vintern när jag tipsade om att träna med skidor som vikt. Redskapen du behöver för att få till ett bra pass finns överallt i vardagen. Du kan också göra massor med övningar på en helt vanlig bänk till exempel!

Playitas kan vara det perfekta resmålet för en träningsresa, här finns simbassäng att simma i och berg att springa uppför. I podavsnittet pratar jag om att vara i form med Annika – och just Annika var jag på Playitas med. Vi sprang till en fyr varifrån man kunde se till Afrika på en bra dag, och vi körde intervallpass uppför berget så att sanden rök under våra skor. Vi provade på olika gruppträningsklasser och morgontränade och hade det himla härligt!

Vasaloppet markerar starten för våren tycker jag. På lördag är det Tjejvasan och jag har åkt det loppet två gånger. Första gången var det fantastiskt härligt. Andra gången var vädret fantastiskt härligt, men det var jobbigt. Men, de båda åren markerade ändå starten på våren i och med min målgång. Jag minns såväl solskenet, snön som var mjuk och blöt och hur jag kom tillbaka till Stockholm och det var barmark och liksom kvittrigt och blommigt.

Såhär såg det ut första gången jag åkte Tjejvasan för typ 4-5 år sedan. På första bilden har jag bara runt hundra meter kvar till mål – och den andra bilden är på mig och Åsa.

Själva Vasaloppet är en vecka efter Tjejvasan. Då har jag ofta suttit nöjd hemma i soffan och haft en lugn Vasaloppsmorgon. Någon enstaka gång har jag varit på Vasaloppsspinning. Det är en fin brytning mellan vinter och vår.

Våren i Åre är inte som våren i Stockholm. Det är inte sopade gator och löpturer utan mössa. Men det är långluncher utomhus i solskenet, det är solglasögon och skaljacka och det är jättelånga dagar med kaffetermos och filt på isen. Det är ljuvligt och jag ser fram emot det.

Oavsett var jag är så innebär våren också mer löpning. Jag hoppas att det kan få bli så också det här året, trots strulet med min kropp som på ett sätt inte vill samarbeta – men som på ett annat finurligt sätt gör vad den kan för att lirka sig själv hel. Imorse kändes allting hopplöst eftersom mitt ben värkte under min morgonpromenad. Sedan satt jag på köksstolen några timmar och när jag reste mig för att gå till badrummet kändes allting jättemärkligt.

Jag hade ingen värk i benet. Och jag var helt plötsligt inte så stel. Och jag hade inte gjort något alls förutom att sitta ner en stund!

Med den oförklarliga förändringen i kroppen så var det som att solen där ute började skina. Som att livet lite kom tillbaka. Som att allting blev lite lättare.

Jag ser framför mig ett aktivt liv i många, många år. Det som gör mig glad och varm i hjärtat är när äldre människor är ute och promenerar, åker skidor eller tränar. Därför tycker jag så mycket om Crafts hyllning till Veteranerna – de som åkt Vasaloppet år efter år. Jag vill bli som Berit!

Min kompis Ella kom med flygbussen till Åre i fredags. Det är alltid underbart att träffa henne; oavsett vad vi gör så har vi alltid kul – vilket innebär att vi inte behöver göra något alls.

I fredags lagade vi en god papardellepasta med lax och kom på den förträffliga idén att kolla igenom alla avsnitt av Skam. Senast kom jag bara till andra avsnittet innan jag gav upp men vi har kollat hela helgen och jag kan förstå fascinationen med den här serien. Lite senare än alla andra har jag och Ella därefter gått och pratat norska i helgen.

Mellan avsnitten har vi varit på fjället. Jag har fortfarande kvar problemen med min rygg och har blivit härligt beroende av ett brännande liniment som värmer och dämpar. I ett sådant här tillstånd finns det inget härligare än tanken på en löptur eller lite skidåkning. När jag blir bra i ryggen igen så ska jag njuta av varje steg och stavtag!

Sista bilden är från Parkvillan i Åre där man dricker öl och äter burgare. Jag valde portabelloburgare den här gången!