Träningsglädje

Jag älskar att läsa blogg; det ger mig så mycket info och inspo om det ena och det andra. Som när Jeanna för länge sedan tipsade om cleansing wipes som jag har fastnat totalt för. Eller som när Hanna idag berättar att det är internationella burgardagen på lördag. Burgare är en av mina godaste grejer och alla skäl till en burgare är oftast bra men en egen dag är ju episkt.

Här är några av Hannas grymma recept (hon kör vegetariskt och dessutom även glutenfritt och mjölkfritt och sockerfritt och hennes bilder är magiska)!

Nu till frågan; hur bygger man bästa burgaren? Vad har man på? Ska det vara traditionellt eller burgarrebelliskt?

Jag köpte en kokbok på Adlibris häromdagen (den här grymma bloggarens faktiskt) och då noterade jag flera burgarböcker på topplistan; från ”bästa burgaren” till nischade vegoburgare. Jag har skrivit om burgare förut och det har blivit en sport bland burgarpassionerade att experimentera burgaren till perfektion – inte minst på Parkvillan i Åre som stolt och kaxigt utsett sig till bästa burgarstället häromkring. Tipsen på bästa burgarna i Stockholm hinner avlösa varandra så snabbt att jag inte hänger med. Vad gäller just nu?

Ett av de coolaste ställena i Sverige som gör grymma burgare är Garage bar i Höganäs. Alltså jag minns kvällen vi var där som en dröm – mycket tack vare att det var en lång sommarkväll och kvällsljuset flödade in och jag hade inga bekymmer i världen som existerade i mitt liv just då.

Om du vill ha ännu fler burgarrecept än de som Hanna skriver om har jag två stycken här: laxburgare med magiskt god lime- och basilikamayo eller den här burgaren som är byggd med bondbröd och fylld med lax, avokado och skagenröra!

Det finns fler skäl till att jag älskar Åre i maj än att det är så magiskt ljust. I maj anordnas träningsfesten Workout Åre och för tre år sedan bestämde jag mig för att cykla 65 mil till Åre för att gå på det stora träningskonventet.

Tänk att det känns så länge sedan trots att det var 2013!

Jag har gjort betydligt jobbigare cykelturer på under 10 mil än vad jag minns den resan på totalt 65 mil fördelade på några dagar. Jag vet att minnen bleknar och nu såhär efteråt så känns mitt lilla äventyr som 65 mil nedförsbacke. Men jag vet med exakthet att resan var lättare än jag trodde (och jag vet att två backar längs E14 mellan Mattmar och Hedmans Fjällby var riktigt motiga – men inga andra).

Men det hade kunnat bli jobbigare; om jag cyklat fler mil per dag och om jag haft med mig packningen på cykel och sådär. Eftersom jag gav mig själv bra förutsättningar; med lagom dos distans och min morfar som hade packningen i följebil, så behövde jag inte göra annat än att cykla. Och det var precis det jag ville.

Jag minns också att jag förberedde mig genom att åka på cykelhelg på Öland tillsammans med min triathlonkompis Karin. Vi cyklade genom vitsippshav och i enorm motvind som var så elak att jag helst ville lägga mig i ett dike och gråta. Jag fick min enda punktering jag någonsin haft och jag gjorde långa turer på egen hand och det var vackert. Sedan cyklade jag en eller två gånger i Halmstad också, innan det var dags att ge sig av.

Det var fina dagar, de där i maj 2013. Vädret bjöd till och vinden kom från rätt håll. När jag kom fram till Åre såg jag framför mig jubel och fanfarer men det som mötte mig var mest ingenting. Bara en nedförsbacke från byn ner till mitt hus och så lite solsken på det. Och så var det slut och jag var inte särskilt trött.

Två dagar senare körde jag midnattsspisning och sedan var träningskonventet igång. Inga konstigheter. Inga omöjligheter.

Vill du läsa mer om min cykling så ska du klicka här:

• Första cykeldagen
• Andra cykeldagen
• Tredje cykeldagen
• Fjärde cykeldagen
• Sista cykeldagen

Minns du också den gången då jag körde 25 spinningpass på raken? Eller de gångerna jag sprang i 6, 12 och 24 timmar på korta varvbanor? Eller den gången när ingen börjat springa långt ännu och jag drog ett marathon på löpband…

Jag tycker om kontraster. De göder min levnadsglädje. Jag minns så väl när jag reste runt i Thailand i sex veckor för jättelänge sedan: ena dagen sov vi i ett plåtskjul och andra dagen på lyxresort. Eller, det där plåtskjulet sov vi bara i under en natt, men ändå – på det stora hela varierade vi mellan lyx och budget. Jag gillar det. Intrycken blir större av variationen!

På samma sätt tycker jag om en regnig dag efter solsken. Eller en tyst fjälltopp och Stureplan. Jag tycker om dagar med intensivt arbete för att sedan landa i att inte behöva göra något alls. Vilodagar efter tuffa träningspass.

Medan resten av Sverige njuter av högsommarvärme har det regnat i Åre sedan i söndags. De grå molnen har legat lågt över bergen men det har varit okej. För jag har fastnat för Game of thrones och kollat tre säsonger i sträck under kvällarna som varit. Jag är förkyld.

Som jag skrev på Instagram häromdagen: jag har inte tränat på sju dagar på grund av en förkylning jag fick med mig från Frankrike. Men det gör inget för idag är första dagen på resten av mitt liv.

Nu har det gått någon dag till, men det gör ändå ingenting. För också idag är första dagen på resten av mitt liv.

Jag har ingen jobbig känsla i kroppen när jag inte tränar. Ingen ångest. Ingen oro. Jag har inte bråttom. Inte heller tror jag att det är träningsmängden som avgör hur en person mår av sin träning. Jag är positiv till att träna mycket även om en ökad träningsmängd ställer högre krav på att du tränar rätt.

Däremot tror jag att den där känslan som kanske får liv och lever rövare i kroppen när du inte kan eller får träna är en indikator på hur hälsosam din syn på träning är.