Om ett halvår har jag bloggat i tio år. Det är rätt så galet. Många som bloggat lika länge som jag har inte riktigt haft något ”liv” före bloggen eftersom de började blogga när de precis fyllt tonår. Det stämmer inte på mig; jag är 34 år och hann leva jättemycket fram tills jag var 25. Det känns på ett sätt som jag levde mer mellan 15-24 än mellan 25-34. Fast kanske ligger de senaste tio åren alldeles för nära nutiden för att jag ska ha fått perspektiv på det hela.

Det finns hur som helst massor med bra grejer som den här bloggen medfört och som gör att jag varje dag tycker det är så himla kul att blogga.

1. Alla vänner. Den här bloggen har gett mig så himla många nya fina bästa vänner. När jag flyttat till nya ställen (Halmstad, Sälen, Åre…) så har jag träffat nya människor genom bloggen och det har jag uppskattat väldigt mycket.

2. Att få vara del av ett sammanhang. Precis som med ett jobb, en kurs eller en utbildning så har bloggemenskapen gjort mig till en del av ett sammanhang. Det är roligt att nätverka med andra bloggare (även om det i många fall bara är digitalt) och det är riktigt roligt att ha en aktiv dialog med er som läser. Jag är oerhört tacksam att ni är aktiva i kommentarsfältet – det är knappt jag ser andra bloggar som har så många kommentarer som jag får. Det gör mig så väldigt, väldigt glad. Jag gillar att skriva kommentarer hos andra – jag tycker det är en del av varför det är så roligt att blogga.

3. Att ha lärt mig massor. Alltså verkligen jättemassor. Om allting och det mesta.

4. Att alltid få reflektera. Bloggen är ju på ett sätt en form av terapi. Genom att skriva får jag också tänka och reflektera och begrunda.

5. Att krydda mitt CV. Eller, krydda och krydda. Min blogg har varit ett arbetsredskap sedan starten; både när jag jobbade som omvärldsanalytiker med just digitala medier som ”mitt expertisområde” men också i mina uppdrag inom PR eller när jag jobbar med digitalt innehåll för andra företag. Genom bloggen har jag lärt mig hur bloggare funkar och hur byråer funkar och det är en ovärderlig kombo.

6. Att få påverka. Det är en lyx och ett stort ansvar. Jag kommer aldrig att göra alla rätt men det tror jag ingen kan. Det kommer alltid finnas saker att anmärka på; hur jag reser eller hur jag lever eller hur jag formulerar mig eller alla andra livsval i livet. Men jag vet vad jag vill påverka och vilka budskap jag vill sända ut och det är vad jag fokuserar på. I övrigt är jag människa.

7. Att kunna leva på bloggen. Något jag har blandade känslor inför eftersom jag egentligen inte helt vill leva på min blogg utan alltid vill göra andra saker också eftersom jag känner att jag utvecklas på helt andra sätt när jag får bita i utmaningar som ligger utanför den jag är och min person. Det där är jag väldigt mån om; andra uppdrag än de som är direkt relaterade till min blogg är jätteviktigt för att jag ska må bra. Men, att teoretiskt kunna leva på bloggen är både en lyx och en boost som jag uppskattar.

8. Att få möjlighet att göra kul saker och testa nya grejer. Jag vill absolut inte sticka under stol med det här – jag är påpassad som bloggare och får mail varje dag från företag som vill göra saker, synas och erbjuda tjänster, produkter och samarbeten. Jag tänker inte bekräfta att jag på riktigt gillar det jag skriver att jag gillar – det är så otroligt självklart tycker jag och den frågan borde vara passé för både bloggläsare och bloggare. Jag har många gånger skrivit om utmaningarna och möjligheterna med bloggbusiness, så sök på det om du är nyfiken!

Om du vill läsa mer om mitt liv före bloggen eller lite hur jag lever så tycker jag att du ska klicka här:

> Mitt tidigare liv (fram till 2013)

> Alla mina hem (var jag egentligen bor)

Exploristas inlägg är också väl värt att läsa som en nyansering av att inte alltid göra mer, utan att göra saker smartare.

Såhär såg jag ut 2004-2005 någonstans, alltså innan bloggen. Jag är i Boston men jag är skibumklädd – jag jag gick runt såhär hela säsongen när jag inte jobbade som skidlärare (då hade vi annan uniform). En militärgrön jacka från HM som jag tyckte var så himla bra då, men som skulle fått underkänt av mig idag. Och svarta byxor. Och, viktigast av allt: något på huvudet. Jag hade nästan alltid mössa eller som här, någon form av pannbandskeps eller vad det heter. Alltså varje dag oavsett tidpunkt eller om jag var inne eller ute.