Träningsglädje

Dagens väder alltså. Det är som att värmen sköljer över Stockholm. Mina vita ben har burit mig förbi knökfulla uteserveringar hela dagen och solen lockar fram skrattet ur bröstkorgen.

Det finns så mycket att längta efter!

Jag fyller så sakteliga min Spotify med låtar som får mig att le. Som häromdagen när jag promenerade hem längs med Norr Mälarstrand i min ensamhet långt efter midnatt. Vinden piskade de lummiga träden men det doftade av allt det gröna som sjuder.

Jordgubbsplantornas försiktiga knoppar som sakta men nyfiket avslöjar sig en efter en i landet uppe i Hälsingland. Och det stora växthuset som tydligen kom fram idag. Ringblommorna ska få pryda min sallad och min jordgubbstårta i sommar.

Löpturerna i tunn t-shirt i sommarnatten. Antingen med sällskap av sol eller i friskt sommarregn. Mil efter mil som jag samlar inför mitt marathon. Asfalt och stig. Ensam och med sällskap. Alltid med ett starkt hjärta och en kropp som tackar mig för rörelse.

Stunderna med kaffekoppen som får följa med ut i grönskan. Att sitta en stund och blunda på balkongen eller på en filt i gräset. Morgon, kväll och middag. Hemma eller på utflykt. Att faktiskt ta sig den tiden.

Det finns så mycket att längta efter. Och det börjar precis nu. Den här dagen vittnar om det.

Jag och min teamie sprang vårt första gemensamma pass inför Dublin marathon ikväll. Vi trängdes med soldyrkande Stockholmare och parerade grilldoft och skrattande picknickfiltar och sommarfester och några andra löpare och gjorde en gemensam mil.

Det finns inte så mycket att säga om kvällens pass förutom att jag konstaterade att vi sprang ungefär lika fort hela tiden och att vi har grunduthålligheten eftersom vi inte var särskilt trötta efteråt. Jag hade trots den känslan en seghet i huvudet som satte sig i kroppen. En seghet som bromsar trots att jag inte är trött. Men det var inte jobbigare före sista steget än efter första.

Det känns bra. Ett marathon är bara tre varv till på den runda som vi sprang idag. Det känns enkelt. Man måste dra nytta av att lura hjärnan och så.

Före midsommar vill jag dra en halvmara och i juli vill jag ha minst ett pass på 30 km. Jag kommer också att springa ett gäng tröskelintervaller på 10 minuter eller mer.

Idag fick jag också en inbjudan till Helsingborg Marathon. Det kan bli stressigt i höst.

Vilken heldag på coffice här i Stockholm som jag har haft! De flesta timmarna spenderade jag på Scandic Klara ”all day meet and eat” där man verkligen känner sig välkomnad att jobba på café. I fönstret ligger en hälsning om att ”det här är ditt nya kontor” och det är lätt att ses här för möten med människor och antingen ta en kaffe, äta all day breakfast eller ses över en lunch. Det är bra mycket bättre att sitta här och jobba än att trängas på ett Espresso House och slåss om eluttag och wifi. Klart bra coffice med andra ord!

Jag åt lunch med Staffan som ni kanske känner igen från det här och som inspirerade mig den här gången. Det var också en massa andra härliga människor runt omkring mig, till exempel Jenny (en digital guru) som gästade en pod som Better Bloggers-Linda spelade in.

Inte nog med att jag spenderade ungefär hela arbetsdagen på Scandic Klara; vi måste prata om min frukost! Imorse hade jag till på köpet frukostdejt med en fin före detta kollega på relativt nyöppnade Pascal vid Odenplan (mittemot det här stället faktiskt) – jag tokgillade det stället redan på tröskeln!

Var är era bästa tips på coffice i Stockholm? Eller bästa café överhuvudtaget? På min lista över ställen att utforska står Snickarbacken 7 och Sannas på Östermalmstorg!

Gamla godingar är Mellqvists för sin härliga stökighet, Xoco för att det känns härligt och okrångligt och Kaffeverket som är avskalat charmigt. En gemensam nämnare för dessa tre heter St Eriksplan, men det vore kul med tips på andra ställen i stan! Just ja, Saturnus får jag inte glömma. Franskt och stökigt och fullkomligt fantastiskt!