Träningsglädje

Jag skrev ju att jag ville göra egen glass. I helgen gjorde jag några olika variationer; bland annat en vattenmelonglass gjord på kokosmjölk som blev vansinnigt dålig – men två andra varianter som blev desto bättre.

Det allra enklaste knepet som jag upptäckte är att blanda lite halvsmält vaniljglass i en form tillsammans med nutella, och stoppa in i frysen igen. När nutellan fryser på blir det ännu godare än det är att stoppa skeden i en burk. Den smakar precis som Nogger på pinne!

En annan variant, också med vaniljglass, är att göra sandwich-glass. Fullkomligt opraktiskt att äta skulle det visa sig, men lite roligt ändå. Det finns en triljard recept där ute att googla på, min variant var en no bake-sort och gick riktigt snabbt att göra. Jag lade till ett nutellalager också för en double chocolate-effekt.

Ett tredje tips får nog bli att svänga ihop en salt kolasås. Jag älskar salt kolasås. Jag har inget recept på det heller men trust Google!

Vad är dina bästa glasstips? Godaste smaken? Härligaste blandningarna? Kanske ett enkelt recept?

P1-programmet Obs Magasin har i ett antal program pratat om kvinnokroppen, och jag har lyssnat intresserat. Jag är fascinerad av sådant, eftersom det ligger så oändligt mycket makt och gömmer sig i hörnen. Därför blev jag lite lätt frustrerad när programmet ”stark är det nya smala” var så avigt inställd till träning.

Eftersom träningen gjort så mycket i mitt liv gjorde jag en fortsättning på Stark är det nya smala i podformat i min egna podcast Träningsglädje TALKS. Det finns nämligen så himla mycket att säga. Jag önskar att Obs Magasin sagt något av det som jag nämner i min podcast, men istället tar man enfaldigt på sig offerkoftan och beskriver träning som ännu en sak vi förslavas under.

I min version av ”stark är det nya smala” pratar jag om träningsfeminism, ett uttryck jag läst om hos Lovisa ”Lofsan” Sandström. Och så pratar jag om allt det som träning gjort för mig.

För att lyssna: leta upp ”Träningsglädje TALKS” i din podapp och börja prenumerera på avsnitten – eller lyssna via länk här.

Älskade hatade backintervaller. Hur kan en backe som är så snäll på vintern vara så brant på sommaren? Gunillbacken i Tegefjäll fick stå värd för dagens svett, flås och mjölksyra.

Jag körde 10 rusher uppför en bit av backen som jag ansåg lämplig. Marken var sumpig och det var blött. Myggen och knotten festade runt mitt ansikte när jag pustade ut på toppen, där man hoppar av liften ungefär halvvägs. Hazel som sprang ungefär dubbelt så mycket som jag passade på att vila ut i ett kärr och ruskade av sig all vätan, som var långt ifrån bäckens kristallklara vatten, i bilen. Till på köpet trampade jag ner till halva vaden i lerig gyttja. Oh well.

Sådana här pass ska nog vara skitiga. Jag önskade mig en dos regn för min hud hettar fortfarande sedan igår. Så påpassligt då med kärret och leran i skorna.

När jag kom hem ville jag ha en öl. Så är det med riktigt bra pass tycker jag. Öl är bäst efter träning och när det är riktigt varmt. Det blev en Mayfly sparkling ale från Huså Bryggcompagni. Lokalt såklart.

Tröja // GAP. Tights // Craft Delta compression