Träningsglädje

Och så blev det helg! Ja det är fint att påbörja den känslan på torsdagar. Imorse hade jag tänkt att möta dagen en bit upp i skidbacken eftersom jag såg att det gick fint att gå grusvägen upp igår, men det blev fem kilometer på Pilgrimsleden istället.

Jag får ta sikte på en annan fjälltopp ikväll; det blir det sista av solskenet för helgen enligt prognosen.

Förutom det måste jag verkligen ta tag i sjukt tråkiga saker som jag gärna skjuter upp; som att ringa banken och ringa någon och fråga varför min TV inte funkar. Jag vill ju se Eurovision!

Dessutom får det nog bli en och annan film också, om väderprognosen nu faller in. American sniper står på min wish list!

Jag träffade Therese på Yoga Stories ikväll för ett kort pt-pass. Hon kändes som rätt person att gå vidare med här i Åre efter att jag träffade den här magiska mannen på UCSP i Stockholm som helade min rygg och ledde mig in på rätt spår.

Tyvärr blev han sjukskriven precis efter mitt andra besök hos honom vilket gjorde att jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen med mina insikter – för alla jag träffar tycks vilja ställa egna diagnoser men jag har redan lagt pusslet.

Så snart min rygg är bra på riktigt, och mina ryggmuskler är glada och nöjda, så ska jag gå på yoga med Therese. Hon är en himla härlig tjej som kör Johanna Anderssons koncept ”global yoga” som jag tycker väldigt mycket om (i alla fall efter passen).

Therese sa så kloka saker; om hur det går motorvägar till de stora musklerna med fri framkomlighet för nerverna – men att jag har små igenväxta stigar till de små musklerna, och att vi måste trampa upp dem. Just det här med att min hjärna inte kopplar rätt med musklerna är precis vad jag försökt förklara både för mig själv och andra, men hon sa det så himla bra!

Om du är i Åre så kolla upp när du kan yoga med Therese (hon kör även SUP yoga). Och om du vill åka på yogahelg så ska du kolla in det här!

Therese är förresten himla härlig att följa på instagram. Hon bjuder på skidyoga och kul hyperlapsefilmer; sök på @yoga_stories!

Bild lånad från Yogastories.se!

När jag skrev det här inlägget så kommenterade någon att om de ger sig av på stigletarpass så finns risken att de inte hittar hem. Jag tänker att det finns god chans att man hittar något alldeles fantastiskt.

Jag minns så väl när jag skulle träna och befann mig vid Bolleberget i Bollnäs. Här finns en drös med stigar och skog, massor av skog! Här finns också elljusspår där jag brukar springa ibland, med låg risk för att springa vilse på.

Hur som helst; jag skulle ta mig uppför berget som om vintern är en skidbacke. Mitt enda mål, just då i början, var att ta mig upp till utsikten. Men när jag väl kom upp hittade jag en ny stig och slog bort tanken på att ta den säkra vägen ner – eftersom den nya stigen inbjöd lockade till äventyr och något nytt att upptäcka.

Det blev en rätt så lång eftermiddag efter det. Jag kände mig inte vilse, men visste faktiskt inte heller var jag var. Jag tänkte att stegen nog leder någonstans, och det gjorde den – till en grusväg som senare tog mig till parkeringen igen.

Jag är sådan; väljer hellre en äventyrligare väg än den raka, säkra vägen tillbaka. Jag vill gärna se något nytt, upptäcka något oupptäckt och testa mig fram. Jag ser det som något positivt.

Idag sprang jag ett stigletarpass på lunchen. Sådana pass är njutarpass och jag sprang med låg puls men svettfuktig panna eftersom solen värmde så gott där i skogen.

Rundan jag sprang har jag sprungit väldigt många gånger förut, men nu har ett skogsbolag avverkat skog vilket ledde mig in på en stig som jag hittade. Och stigen tog mig djupare in i skogen i spåren av en skogsmaskin som tuggat sig fram mellan de höga tallarna och den ljusgröna mossan. Upptäckarlusten var väckt!

Stigletarpass är kravlösa och nyfikna. Och kan placeras in som en hälsovinst (förutsatt att man hittar hem, annars kan det faktiskt bli hälsovådligt) i det här inlägget.