Träningsglädje

Igår gifte sig en av mina allra bästa vänner. Dagen bjöd på strålande solsken fram tills dess att de äntligen sa ja till varandra och en rolig bussresa tog oss genom Stockholm mot firande med bubbel, snittar och bakverk.

Jag hade fullt bestyr hela dagen med att vara tärna och fotograf och började med dagens första skål med bruden redan kl 9. Efter det var det full fart och hela tiden med den där solen som följde med och strålade över brudparet.

Efter mottagningen där jag satt med härliga vänner så landade vi i soffan innan vi framåt sen kväll åkte till Griffins för supé. Redan i de enorma fåtöljerna började vi drömma om att slänga oss i sängen och jag sov så himla hårt till imorse, som en väldigt lycklig urvriden trasa!

Bilder får brudparet själva visa om och när de vill, men här är en bild på oss i alla fall – innan jag fått en fin blomsterkrans i håret:

Jag är i Stockholm och har ätit frukost på Mellqvists och ska snart springa iväg på kompisdejt igen. Jag kom hit sent igår kväll och det är ljuvligt att närma sig tullarna och köra genom stan en sen torsdagskväll när gatorna lugnat ner sig.

De senaste dagarna har jag roat mig åt nätshopping. Av tre plagg så blev ett köp bra; en ljuvlig klänning från Jumperfabriken som jag egentligen inte vet när jag ska ha  men som hänger så himla fint i min garderob.

Min garderob är överlag sådan; full med fina kläder som använts rätt så sällan. Istället är det mina vanliga slit- och slängplagg jag har på mig mest. När jag ”nystartar” så är det ofta de fina kläderna jag drömmer om; de som är lyxiga i materialet och som håller tvätt efter tvätt. Jag glömmer att min garderob är full av dem, eftersom plaggen ligger längst in.

Vad gör jag åt det? Alltså, hur lär jag mig att anstränga mig mer? Gäller för övrigt också smink!

Gårdagen var soldränkt fram tills dess att jag skulle springa långpass. Efter jobbet låg jag på balkongen en lång stund i korta shorts och linne och slumrade. Lite senare kom mörkret från öster, där Åresjön rinner ut i Indalsälven, och det blev ett så märkligt ljus i lägenheten. Så ljust men så mörkt att man inte kan undgå att märka att något är på gång.

När andra började göra kväller kom ösregnet. Jag skruvade besvärat på mig där jag satt i soffan efter att ha städat i några timmar. Jag funderade på om jag inte skulle springa någon annan gång istället.

När jag försöker stoppa undan träningspass som känns lite obekväma tar jag alltid fram Staffan ur fickan. Jag hör hans berättande ord klart i huvudet, om hur han springer rakt ut i natten. Sommar som vinter och alltid i shorts.

Så jag tänkte att vatten är bara vatten så länge det inte är den stora syndafloden. Ösregnet genom fönstret kändes i själva verket som ett lätt duggregn när jag väl var ute och vinterkläderna fick åka på en sista gång för att hålla mig varm under de 90 minuter med låg puls som jag ville ta mig igenom.

Jag kom hem strax före midnatt. 23.30 stängde jag av den podcast jag lyssnade på och bytte regnväta mot duschvatten.

Och så gav jag mig en mental klapp på axeln och tänkte att om några minuter skulle den här bloggen fylla nio år och det är en fin sak att knyta ihop säcken med det jag brukade göra så ofta i bloggens begynnelse; att springa sent om kvällarna.