Träningsglädje

Saker som hör till kategorin ”saker som är svÃ¥ra att fÃ¥nga pÃ¥ bild”: de nya plaggen frÃ¥n Craft Sportswear –  Craft brilliance. De är nämligen fluorescerande sÃ¥ att man ska synas riktigt bra i mörker. Och sÃ¥ har de en himla massa reflexer.

Jag har ett gäng plagg i serien. Bland annat tightsen (sjukt sköna) och jackan (tunn, så jag får skynda mig att använda den massor innan det blir kallt).

Bland de lite billigare sakerna – sjukt smart för övrigt – är Craft Brilliant leg cover. AlltsÃ¥, grejer man drar pÃ¥ vaderna – oavsett vilka tights man än har.

Höstens finaste tid är förbi, konstaterade jag när jag öppnade ytterdörren för att ta en tur uppför berget. Toppen har inte synts till pÃ¥ hela dagen, där uppe ligger molnen och hovrar. Och björkarna vackra guldkronor ligger utspritt pÃ¥ marken. Vill man ha färg sÃ¥ fÃ¥r man klä pÃ¥ sig den själv…

Jag kunde knappt ha varit mer rosa än vad jag var när jag trädde stavarna om händerna och knallade uppför den klassiska LÃ¥ngsvängen som om vintrarna tar skidÃ¥karna ner mot byn. PÃ¥ skidor är det inga konstigheter, man kan nästan Ã¥ka den i sömnen. I skor – uppför – är det ingen barnlek.

När Karin cyklade med mig förra helgen sa hon ”benen vet inte hur fort jag cyklar” apropÃ¥ att hon körde cross och jag cyklade racer – och vi därmed höll lägre hastighet än när hon bränner av mil efter mil pÃ¥ sin P5:a. SÃ¥ är det när det gÃ¥r uppför ocksÃ¥; kroppen slÃ¥r pulsen i taket oavsett sÃ¥ länge som det är jobbigt nog – oavsett fart.

 Kläder: Craft PXC high function (egentligen för längdskidåkning).

Att springa är att leva, skrev jag häromdagen. Att resa är ocksÃ¥ att leva och förmodligen det jag lägger allra mest pengar pÃ¥ – tillsammans med mat. När min sambo började började samarbeta med flygbolaget KLM i vÃ¥ras var det sÃ¥ väldigt lustigt eftersom vi bÃ¥da med gott samvete kan säga att vi helst flyger med dem oavsett – detta skrev jag till exempel för nÃ¥gra Ã¥r sedan. SÃ¥ yes, det är med KLM vi flyger med till New York i höst – och även till Karibien rätt sÃ¥ snart.

Eftersom det är en höst som gÃ¥r i full fart sÃ¥ tänkte jag göra en liten countdown. IgÃ¥r morse tog jag med mig almanackan till Fabrique och satte mig ner med min söndagsfrukost och gick igenom veckorna och styrde upp – mest mentalt – hur det ser ut framöver.

Om 1 vecka: är jag pÃ¥ Winter Show i KungsträdgÃ¥rden. Jag kommer stÃ¥ i det tält som Åre har – kom förbi och säg hej.  Jag är där förmodligen pÃ¥ lördag morgon/förmiddag och söndag eftermiddag.

Om 3 veckor: packar jag väskan och åker till New York några dagar. Jag vet att det är många marathonfokuserade bloggare som ska åka dit men på den här bloggen blir det inte så mycket löpning utan mer annan träning.

Om 5 veckor: åker jag till Paris med min fotografbrorsa och min mamma. Jag knölade mig in i deras planering i sista sekund. Jag har aldrig varit i Paris och kan inte heller prata franska trots typ 10 års väl godkända (enligt dåvarande betygssystem) franskalektioner i grundskolan. Att jag inte tycker att jag kan prata franska kan i och för sig bero på att jag aldrig riktigt pratat franska sedan min sista franskalektion på sent 1990-tal.

Om 7 veckor: letar jag fram solskyddet, packar bÃ¥de löparskor och bikini och Ã¥ker till Karibien. Det gÃ¥r en hel hög med lopp av stapeln pÃ¥ ön Curacao: 5, 10, 15, 21 och 42 km – KLM Curacao Marathon. Kolla in när första start är! Jag har inte bestämt vilken distans jag ska springa men min sambo siktar, sin vana trogen, pÃ¥ ett marathon.

Om 9 veckor: är det stor öppningshelg med snö, test och fest i Åre. Jag gillar den här helgen så himla mycket för att det ligger så härligt mycket förväntan i luften över den kommande skidsäsongen. Och för att jag nästan alltid spenderat den med härliga vänner. När vi träffade Å&E i lördags kväll så längtade vi nog alla efter snö och skidåkning.

Om 11 veckor: är det jul. Enough said.