Träningsglädje

Hej från Amsterdam! Det är långt före lunch men eftersom vi varit vakna sedan 4 i morse så känns klockan mer än så.

Vi sitter i KLM Crown Lounge på Schiphol och det är otroligt smidigt. Free wifi, sköna fåtöljer och uppdukad juice-, kaffe- och snackbar. Lite tidigare hörde jag champagnen poppa men jag kanske får vänta till lunch ändå?

Att sitta här är effektivt, jag har hunnit jobba undan en hel del grejer och det är tyst och lugnt. Vi har 5 timmar här i Amsterdam och jag ser fram emot flyget över Atlanten. Långflygningar är skönare än kortare flygningar eftersom det är skönare säten och jag brukar alltid kolla på film!

Vi bodde på Clarion Arlanda över natten. Jag smygstartade Amerikakänslan med burgare uppe på Kitchen & Table. 7 timmar senare checkade vi ut igen… att säga att jag känner mig pigg är en överdrift men jag har ju å andra sidan sagt att jag gillar att gå upp tidigt.

Äventyret kan börja! Jag är äntligen på väg mot New York. Denna stad som jag har varit i ganska många gånger nu, och som är så härlig på sitt alldeles egna sätt. Jag har för länge sedan slutat plöja en massa tips från allehanda ställen och är mycket bättre på att filtrera utifrån vad jag gillar.

Jag gillar en god burgare. Och så gillar jag att springa. Och så gillar jag en grym juice eller smoothie.

Därför har jag siktet inställt på Juice press. Det får bli en av nyheterna på denna resa, som i vanlig ordning kommer att innehålla en del gamla favoriter och förhoppningsvis några nya. Jag har också bokat in mig på Soul Cycle och Row House.

Så, nu ska jag slurpa i mig denna gröna smoothie som jag blev tipsad om i kommentarsfältet. Apelsin, avokado, grönkål, citron och ingefära. Jag stoppade i ett par ananasskivor också!

Jag har på senare tid fått en massa tips för er och jag är sjukt tacksam. Massor med kul recept och varianter på recept som jag lägger upp. Det är superkul! Fortsätt tipsa om det finns fler juicebarer eller andra härliga ställen i NYC som ni tror jag gillar. Ni har förmodligen rätt bra koll på min stil och smak!

Det var i jacuzzin vid foten av fjället som Johanna kom på det – att det mest briljanta vore att skriva en dagbok med ”dagens värsta”. För då skulle vi allt som oftast inse att vi lever sjukt bra liv i jämförelse. Den där påminnelsen behöver vi för jämnan, för vi inser snart att dagens värsta handlar om de mest triviala saker. Och att det faktiskt inte är så mycket att svära över. Om ens alls.

Vi pratade först om de där 10-årsdagböckerna som finns. Och till slut smalnade vi av det. För vem orkar skriva om allt som hänt varje dag i 10 år. Det är ju populärt att skriva dagens tacksamhet och så vidare. Men så vände Johanna på det helt – och föreslog att man skulle skriva ”dagens värsta” istället. Vilken grej, tänkte vi allihopa när vi funderat på det ett slag.

Hela helgen gick vi omkring och funderade på vad som varit just den dagens värsta. Ena dagen kom vi på att det nog var en affär som hunnit stänga innan jag kilat in och köpt en necessär jag tyckt varit fin genom fönstret. Det var en väldigt bra dag. Av mina ”dagens värsta” kan man se att jag har många sådana. Den insikten leder till tacksamhet per automatik.

En parentes är på sin plats. Insikten om ”dagens värsta” ger mig också katastroftankar. Kan man verkligen ha det såhär bra? Finns det en begränsad pott med väldigt bra dagar och betyder det att jag är på väg mot avgrunden?

Å andra sidan; livet är här och nu och det som händer kommer hända oavsett om jag skriver i en bok att dagens värsta var att butiken hade stängt innan jag hann dit. Det är lite som att om man tar ut lyckan i förskott hinner man i alla fall vara glad även om det inte gick vägen. Och gick det inte vägen blir det i alla fall som man tänkt sig i slutändan. Typiskt Saratänk.