Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Harlem är hippt och mesta svenskstället just nu är Red Rooster på 310 Lenox Avenue mellan 125th och 126th street. Här bossar Marcus Samuelsson och när vi var där och åt så räknade vi till varannan svensk.
Det svänger om stället och maten är okej. Det är högljutt och stimmigt och varken bu eller bä. Gå dit om du är nyfiken, men skulle du välja något annat så har du inte missat något jättewow.
Vi är här nu. I NYC. Och det är helt jäkla fab som vanligt! När vi landade tog vi en taxi från Newark (tråkigaste flygplatsen, försök att undvika flighter härifrån om du kan) in till Manhattan och korsningen 5th Avenue och Central Park South där vi bor. Jag vill bo nära Central Park och närmre kan vi inte komma. Från fönstret kan jag kika ner i parken och även blicka ut över en liten bit av 5th Avenue. Fint!
Några gator söderut, ner mot Times Square
Vädret verkar aldrig slå fel på Boston marathon. För fem år sedan vet jag i och för sig inte hur vädret var för vi var strandsatta i Sverige på grund av askmoln. Andra året minns jag inte men tredje året var det en gigantisk heatwave som drabbade marathonlöparna efter dagar av kyla och i år var det perfekt löparväder både igår och i förrgår men så idag blev det varmt. Inte Stockholm marathonhett men definitivt t-shirtväder för åskådarna.
Grabben springer inte bra i värme trots att han tror det men han sprang ändå in på Bostonpers och sin tredje bästa tid genom marathonkarriären. Det blev en bit under 3 timmar men det där får ni läsa mer om på hans blogg när han har orkat uppdatera.
Utifrån ett åskådarperspektiv var det otroligt mycket mer folk än vanligt och ett gigantiskt säkerhetspådrag. Jag började min morgon samtidigt som Kenth men när han stack iväg för att åka skolbuss ut till Hopkinton satte jag igång en podcast på en konditionsmaskin på gymmet och körde 50 minuter relativt lågintensiv träning och sedan lite bålstyrka på det.
En timme efter startskottet gått var jag nere vid målrakan och för att ens komma in på området var det genomsökning av alla väskor vilket gick både fort och smärtfritt tack vare en otroligt effektiv organisation med väldigt mycket volontärer och poliser. Framförallt antalet poliser var gigantiskt och det kändes som om hela amerikanska poliskåren var på plats. Inklusive många polishundar med sin badge hängandes på halsbandet som också jobbade.
När jag sett Kenth gå i mål lämnade jag målrakan och det visade sig att området allra närmast var avspärrat och man släppte inte in fler människor. Man hade gjort barrikader av poliscyklarna och släppte bara ut folk – inte in. Och på Newbury street, som går parallellt med Boylston street där alla springer, var det festivalmycket folk och god stämning trots att man kanske inte fick se sina löpare som planerat.
Dagen till ära vann en amerikanare herrklassen – för första gången på 31 år. Väl tajmat en patriotisk dag som denna.
