Träningsglädje

West Village, eller The Village, hör till mina favoritstadsdelar i NYC. Här är det mesta sött och gulligt, även bokstavligt talat. Läser man guideböckerna finns det många bagerier och cookieställen som det tipsas om, vi hann med Molly’s Cupcakes (topp 10 i America enligt en omröstning), och en galen drink på kändishajpade Sugar Factory (Meatpacking) innan vi råkade springa förbi puben Blind Tiger på Bleecker Street med en himlans massa ölsorter som Grabben blivit tipsad om – som vi givetvis slank in på.

The Village är mysigt och gemytligt. Vackra träd (det har blivit en hangup under denna resan) och hus blandas med butiker som Marc by Marc Jacobs och lite annat. Jag var faktiskt inte inne i en enda butik ska jag erkänna, jag tycker det är rätt tråkigt att gå i butiker. Att fota träd, vyerna från The High line och titta i skyltfönster däremot, det är en helt annan grej…

Det finns förmodligen massor med ”finmat” i NYC men det gör det i Stockholm med. Jag tycker att tjusningen med NYC är livet som sker varje dag. Allt det som blandas med bruset och folklivet och buzzet och där människor är och lever. Hell’s kitchen är en ypperlig sådan plats i allmänhet, och El Centro i synnerhet. Jag har skrivit om den här mexikanska restaurangen förut, och jag gör det igen. För när hajpade ställen är rätt mediokra i sin prisklass, så är det här riktigt bra för typ 15 dollar.

Jag valde quesadillas från menyn men valet var som alltid svårt. Grabben åt fajitas – dubbla portioner till och med. Det är nog marathonhungern som satt igång för de flesta blir mätta på 1 portion, sällskapet bredvid delade till och med på sin. Innan maten hunnits duka upp har man dessutom blivit serverad en rejäl portion snacks och varsin drink. Mitt tips är deras sangria-ita, en mashup av sangria och frozen margharita.

Hell’s Kitchen är vare sig uppklätt eller supertrendigt, men det är folkligt och enkelt och väldigt mycket New York. Här kan man spana in folkliv och smyglyssna på bordsgrannens konversationer och fundera på hur det är att vara en riktig New York-bo.

Att springa i Central Park på morgonkvisten gör mig ärligt glad och tacksam. Jag kan inte förklara varför, men jag älskar känslan. Nu när jag fick springa ett varv på små, små vägar jag aldrig sprungit förut – det finns ju så många av dem – så är jag på en gång nöjd med hela den här resan. Till skillnad mot alla andra gånger jag sprungit där så joggade vi först runt på de små gångvägarna runt the Pond nere i sydöstra hörnet. Sedan fortsatte vi uppåt i kringelikrokar och avslutade som sig bör med ett varv runt the Reservoir. Efteråt promenerade vi mot Upper West och åt frukost på ett litet oansenligt ställe. Helt perfekt!

Mindre perfekt är det väder som lämpar sig bäst för takbarer – det är ganska blåsigt. Både jag och Grabben är ett fan av att sippa drinkar högt upp med utsikt men jag har spanat in några andra ställen som funkar fint som plan b.

Tights & tröja // Craft