Tror ni att motivation kan blekna? Till exempel att man kämpar jättehårt för att nå mål ”x” och så når man det och så kanske man faller ifrån och så vill man nå det igen men så blir det ett uns jobbigare. Och om man fortsätter så halkar man liksom längre och längre bak? Jag funderade på det idag när jag var ute och gisprang. Gick och sprang alltså. Fast mest gick. Först gick det för mycket uppför och sedan skulle jag gå nedför en skidbacke och då var det myrmark.
Det var länge sedan jag gjorde ett riktigt träningsschema. Jag tror jag måste göra ett. Och faktiskt träna de pass som jag planerar. Det känns som att jag liksom fastnat i mesträsket. Jag är duktig på att röra på mig. Men liksom träna? Bli helt slut! Ha träningsvärk!
Och direkt när jag skrivit stycket ovan så minns jag mjölksyran från löparveckan i alperna och att jag hade så mycket träningsvärk i mina triceps förra veckan att jag inte kunde lyfta armarna över huvudet. Jag tror jag drabbats av konstiga hjärnspöken och någon gräsetärgrönarepåandrasidanöverdos. Nåja, jag är i alla fall glad. Bara längtandes!
