Tror ni att motivation kan blekna? Till exempel att man kämpar jättehÃ¥rt för att nÃ¥ mÃ¥l ”x” och sÃ¥ nÃ¥r man det och sÃ¥ kanske man faller ifrÃ¥n och sÃ¥ vill man nÃ¥ det igen men sÃ¥ blir det ett uns jobbigare. Och om man fortsätter sÃ¥ halkar man liksom längre och längre bak? Jag funderade pÃ¥ det idag när jag var ute och gisprang. Gick och sprang alltsÃ¥. Fast mest gick. Först gick det för mycket uppför och sedan skulle jag gÃ¥ nedför en skidbacke och dÃ¥ var det myrmark.
Det var länge sedan jag gjorde ett riktigt träningsschema. Jag tror jag måste göra ett. Och faktiskt träna de pass som jag planerar. Det känns som att jag liksom fastnat i mesträsket. Jag är duktig på att röra på mig. Men liksom träna? Bli helt slut! Ha träningsvärk!
Och direkt när jag skrivit stycket ovan så minns jag mjölksyran från löparveckan i alperna och att jag hade så mycket träningsvärk i mina triceps förra veckan att jag inte kunde lyfta armarna över huvudet. Jag tror jag drabbats av konstiga hjärnspöken och någon gräsetärgrönarepåandrasidanöverdos. Nåja, jag är i alla fall glad. Bara längtandes!
