Träningsglädje

Ni vet när man är ute och typ springer eller går på vintern, och det är typ minus hur många grader som helst ute och man stänger in sig i sin bubbla och drömmer sig bort till sommaren samtidigt som fötterna pulsar vidare i nysnö eller slask och det är mörkt och grått och vått och kallt. Man drömmer sig bort till sol och värme, svett som inte blir kall mot kroppen. Tunna kläder och milda vindar och blå himmel och gröna ängar. Och att det ska vara hett, hetare, hetast!

Eller, ni kanske inte tänker så när ni är ute om vintrarna? Men jag gör det till och från. Precis som jag vissa kvava sommardagar kan längta till klar höstluft och ren fin, vit snö. Hur som helst – idag upplevde jag den där stekande känslan. Av asfalt som dallrar och sol som är varm fastän det redan är kväll. Av solmogna fält och ängar och den där riktiga sommaren som är som mest närvarande i vinterdrömmen. Så jäkla härligt! Och varmt.

 Tights & Tröja // Casall

Skor // Adidas Adizero Adios Boost (recension kommer om ett tag)

Hälsningar från Österlen! Som vanligt är det dessa vyer jag gillar bäst:

Precis innan vi åkte ner till Halmstad hämtade jag upp min Nishiki Limited eftersom den behövde utrustas med en kortare styrstam och det fanns bara ultradeluxdyra varianter på lager på Sportson – så jag väntade gärna en dag extra på att de skulle få hem en kort styrstam i min prisklass. Även om cykeln funnits i min ägo i några veckor ville jag inte testa den på riktigt förrän den var färdig och klar för just mig med inställningar och sådant. Den dagen då premiärfärden skulle ske var idag. När jag vaknade imorse visste jag inte det – men när vi stod och kollade på triathleterna som tävlade i dagens motionärstävling i Halmstad så sa jag till Grabben att det såg så härligt ut att vara sådär trött som triathleterna var när de gick i mål. Då tyckte han att jag skulle cykla en sväng och det var just var jag gjorde.

Lite nervöst är det allt att testa en ny cykel. Det är som att rida en häst man inte är van vid. För min del var det dels premiär på ny cykel, men också med nya pedaler (SPD-SL!) och nya skor (som jag köpte för typ ett år sedan) och nya växlar: elektroniska Ultegra Di2 som sitter på min Nishiki landsvägscykel.

Pedalerna var det inga problem med! Lite svårare att få fast när man ska rulla iväg, men det var inte svårare att få loss fötterna jämfört med vanliga SPD tyckte jag. Skorna funkade också fint! Jag har testat att lägga in en sula som ger lite stöd för hålfoten och det var rätt så skönt faktiskt.

Cykeln då? Åh. Jag tror vi kommer bli världsbra kompisar! Jämfört med min gamla trotjänare som var lugn, trygg och stabil så är racern från Nishiki pigg, alert och på hugget. Kvick men stabil. Åkglad men trygg. Och till sist: de elektroniska växlarna? Åh (igen). Jag älskar dem! Det går snabbt och enkelt att växla och det sköter sig självt. Väldigt, väldigt smooth! Sofie har beskrivit det lite här och precis så är det.

Jag är helt klart nöjd med premiärturen som fick bli kort men härlig. Drygt 4 mil på halländska landsvägar med både medvind och motvind. Det är dryga månaden sedan jag sist satt på en cykel: då hade jag precis avslutat turen till Åre. Det var med andra ord så dags att börja nu!